Att tycka om...
Det finns mycket olika saker man kan tycka om hos en annan människa. Saker man fastnar för. Det kan vara ytliga saker som ögon eller ett leende... Det kan vara någons humor eller sätt att göra något särskilt... Just den här gången ska jag prata om en sådan sak som jag kan fastna oerhört vid. En sådan sak som jag kan bli lite lätt förälskad i hos en människa utan att det för den sakens skull behöver betyda något särskilt. En människas röst.
Rösten är ju unik för varje människa. Så vitt jag har hört hittills i alla fall. Det är ett sätt att känna igen andra och den där speciella tonen som finns i rösten hos de som vi har nära gör att vi känner oss trygga. Ett röstläge kan få oss att känna obehag eller skräck också för den delen... Men sådant fastnar man ju inte vid. Det är de positiva vi söker.
För mig handlar det ofta om ett slags djup och lugn i rösten. Något som gör mig trygg som sagt, som får mig att tycka att det är behagligt att lyssna. Jag har till exempel en vän här i Linköping, han går året över mig, som har en sådan röst. Djup och lugn och... Ja.. Förtroendeingivande. För mig i alla fall. Han har en sådan röst jag trivs med och gärna lyssnar på. Den typen av röst som jag skulle kunna somna till för att den är så behaglig (nu ska här understrykas att det inte är för att han är tråkig utan för att jag gillar att lyssna på folk när jag ska sova, som en godnattsaga typ, tryggt). Men det är ju bara ett exempel så klart. Och jag kan ju inte beskriva en röst så att du förstår, det är svårt utan ljud.
Ett annat exempel på vad jag kan fastna oerhört för är en dialekt eller en brytning. Ett sätt att prata helt enkelt. Som den tyska hundföraren. Hans röst var helt fantastisk. Så glad och ganska mjuk trotts den hårda accenten. Dessa halvkvävda "r" och tydliga "z". Helt underbart.
Jag hade en vän för ett antal år sedan som hade en underbar dialekt. Han kom från Karlstad från början och hade sedan bott i Göteborg innan han hamnade i Norrköping... Han hade den typiska Karlstadsdialekten med Göteborgstendenser. Det var en salig blandning med andra ord. Helt underbart att lyssna på. Idag är han död och jag har inte hört hans röst på många år... Men när jag tänker på honom (ofta faktiskt) så är det alltid rösten jag försöker minnas. Rösten och leendet.
Ja, som du märker så är väl mansröster det jag fastnar lättast för. Men det är ju just det där djupet som vi kvinnor saknar i vår röst. De mörka tonerna som gör mig lugn. En känd man som har den typen av röst som får mig att smälta är Tom Waits, för att ta ett exempel, och jag tänker avsluta med en låt av honom så att du får höra vad jag menar. Vad det är just jag kan fastna för i en röst.
Kommentarer
Postat av: Diana
Och ibland är det bara "det" som man inte kan sätta fingret på... det bara finns där!
Postat av: Diana
Sv: Men det är ju användbart! Pizzaslicer är hur bra som helst. En del av grejerna fattade jag inte att de var med... de är ju praktiska.
Trackback