Att skada sig själv...
Hur sätter du in bilden på kommentarfältet? :o
BRA SKRIVET!
Väldigt bra skrivet. Uppskattar att någon kanske kan förstå sig på sånt som antagligen aldrig skadat sig själv. Vad jag förstår iaf?
Väldigt bra skrivet! :)
Bra text, verkligen!!
¨jag håller verkligen med dej!
Jag var en sådan där "som sökte uppmärsamhet", men av en annan anledning. Jag började skära mig för jag mådde dåligt men upptäckte sedan att det gav mig uppmärksamhet, något jag aldrig riktigt fick då jag smälte in i väggen båda från vännernas och familjens del. Det blev liksom mitt sätt att visa dem hur dåligt jag mådde, få den uppmärksamhet jag behövde och hämnd för att de inte såg mig.
Så det finns ju olika sorters "uppmärksamhetssökanden", om du fattar vad jag menar.
Men skitbra att du tar upp det!
så sant de du skriver!
Toppen att du för detta till ytan som något annat än ett emo-problem. Det folk inte riktigt förstår är att det är helt vanliga tjejer (och killar) som har det här problemet. Folk som inte har haft nära och kära med den här problematiken kan te sig som helt oförstående. Då kan det vara bra att läsa ett sånt här inlägg, på en "vanlig" blogg. Det är inte bara folk med svart hår och benvärmare som har de här problemen.
Som sagt. Bra gjort!
Wow! WOW! det där var en väldigt bra text!, äntligen någon som skriver ut "sanningen" bakom detta. Jag har aldrig skurit mig men jag har som du säger haft personer som jag känner som gjort det. Många tittar ner på sådana människar och som du säger "hur fan kan hon visa dessa ärr" men det är ju väldigt grymt av personen som du säger att hon kan motstå att inte göra sig illa och gå vidare. Jag tycker som du, uppmärksamma om detta ämne. Eller depretion i allmänhet. Jag har så många vänner inklusiv mig själv som har hamnat i depresion. Vi alla hamnar i en någongång, flera gång innan man dör. Det börjar i våra yngre dar. Och det ska vara skönt att fråga efter hjälp och inte tvärtom. Man ska inte känna skam eller något liknande, det är den värsta känslan man kan känna. Man blir en bomb fylld av negativa känslor och för att ta bort en del av smärtan gör människor som tillexempel att skada sig själv! Mycket bra skrivet!
Du har så rätt, men samtidigt tror jag att de finns de som skadar sig för att få uppmärksamhet men som inte talat högt om det. Ett mellanting. För när du bara vill synas, men ingen ser, när du bara vill finnas men alla bara ser förbi. Ser dom ett ärr på din arm så kommer de att ge dig uppmärksamhet. Och plötsligt blir du viktigast, och alla är så snälla och vänliga mot dig, för att du måste få hjälp. För att du så uppenbart mår dåligt. Och det är inte bara att kräva uppmärksamhet, det kan vara ett omedvetet manipluerande. Vad jag har fått lära mig, så är det fruktansvärt när någon är arg på dig, och du automatiskt reagerar med att manipluera dem. Prata om hur dåligt du mår, vända dem till din sida så att det är dig det är synd om. Man vet att man just nu manipluerar människan bredvid sig, och man kan inte sluta.
///Ella
riktigt, riktigt bra och starkt inlägg. jag håller med dig helt. jag har inte så många erfarenheter och har inte träffat så många som skadat sig men jag har inte svårt att tro att det du skrivit här stämmer helt. det ÄR lätt att säga att de är patetiska de som skadar sig, men det är svårare att verkligen försöka förstå och hjälpa.
Mycket bra inlägg. Det pratas mycket om det här ämnet, men ändå tycker jag inte att det kommit ut tillräckligt i ljuset. Du lägger fram en mänsklig syn på det hela, med förståelse, respekt och uppmuntran. Så tack för dina ord, de behövs.
Riktigt bra skrivet ! Håller med !
Bra skrivet!
fyfan va bra skrivet!
jag råkar vara en utav dem som har skadat mig själv en gång i tiden (det var tre månader sedan sist, jag är på bättringsvägen), jag går hos BUP och jag har vänner som stöttar mig. jag kan utan att tveka säga att det du skrev är så rätt. jag är imponerad över att någon som inte skadat sig själv faktiskt förstår hur man känner sig då, det är sällan man stöter på sådana människor.
i alla fall; bra skrivet!
Bra skrivet!
fan va bra skrivet!
Bra skrivet. Speciellt sista stycket.
du värkar ha en poäng där faktiskt, har alltis tänkt att folk som gör illa sej själv är rent ut sagt dumma i huvudet men du fick mej att tänka till! :)
Så sant så! Håller med dig till FULLO!
jag håller fulständigt med! folk som säger att personer som skadar sig själva är patetiska och bara vill ha uppmärksamhet borde börja tänka efter! för man skadar inte sig själv för uppmärksamhet!det vet jag. tack för en bra text om detta.
det är inget att skämmas för, det är synd att man från första början mådde så pass dåligt och man ska definitivt inte få skit för det. Att skära sig utlöser endorfiner, vilket får människor att lugna ner sig och bli "gladare" efteråt. Det är en instinkt mer än svaghet; djur som mår dåligt eller känner sig pressade brukar bita/klösa på sig själva. Med det sagt så håller jag med dig, skolor bör informera sina elever mer om depression så att stämpeln att det är något att skämmas över och att det är fel att be om hjälp försvinner
riktigt bra inlägg! hoppas att fler får veta nu hur det hela egentligen är..
Jag har uppfattar de som att måna skadar sig själva för att de vill flytta smärtan som du skriver om.
Få känna smärtan någon annanstans för ångesten de känner blir för jobbig. Varför inte folk fattar de eller har förståelse och ger hjälp förstår jag inte. Lider inte själv av detta men har haft kompisar som lidit fruktansvärt mycket av detta. mer hjälp behövs!!
Hej. Sjukt bra text. Den borde bli publicerad i en tidning, så att folk förstår det här. Det är hemskt hur folk kan blunda för de som verkligen har svårt, och istället orka lägga ner så mycket hat på "de som visar upp sig"..
Jag har själv haft en svår period, och jag ver hur folk kan tänka och agera. Det är hemskt. Men jag är så jävla glad att det finns människor somverkligen bryr sig, och hjälper en mot det bättre.
Kram på dig
p.s. mycket fin blogg. jag diggar bilden i det vänstra hörnet :D d.s.
Håller helt med dig, bra skrivet och förklarat! Ibland har jag svårt att förklara för folk varför vissa tar sitt liv, varför vissa skadar sig själva. Det handlar inte om att vilja skada sig, utan finna ett sätt för smärtan i själen att lätta, och möjligen försvinna. Som att skrika när man är arg, lätta på trycket, tror jag att man kan säga.
Men som sagt, otroligt bra skrivet. Hoppas folk får sig en tankeställare.
Bra inlägg, speciellt med uppmärksamhet.
Jag tror att de som verkligen mår
dåligt och och skär inte gör det
för uppmärksamheten utan för att de mår
så dåligt som de gör. Jag tror också
de är också ute efte att få känna
smärtan i hela kroppen för det få de
att må bättre för ett tag.
Our scars speak of where we've been, they don't dictate where we're going. Tack för ett bra inlägg.
All right! Jag är ingen specialist på självskade beteende men har jobbat på en psykiatrisk avdelnng! Är numera en pensionerad sjuksköterska.
Enl. min mening så har du rätt i dina antaganden i t.ex. stycket som börjar med "för en del"och "att ignorera. Men jag och mitt vårdlag arbetetat enågon gång med att hjälpa några patienter med det beteende! M.v. h. farfar Jan
ÄNTLIGEN uppmärksammar nån detta. blir så less när folk bara slänger ur sig "emo, attentionseeker" eller andra ord till folk de inte ens känner eller vet ett skit om. Bra skrivet!
Underbart inlägg <3
Jag är en av dom som en gång i tiden varit beroende av cutting.
Mycket mycket bra skrivet! Det är svårt att hjälpa men man kan inte hjälpa alla och i många fall stöter man bara på såna som gör det för uppmärksamheten då blir man trött och orkar inte hjälpa dom!
Väldigt fint skrivet, väldigt djupt!
Bra och kloka ord!
hej!
jag har också hört mycket om det du pratar om..
jag tycker du har helt rätt i vad du säger.
you go girl!
Det finns även rent fysiska anledningar till att många skär sig. Blodbrist gör det svårare att fokusera, alltså är det lättare att känna sig fri från ångest och ledsamhet ett tag.
Man blir också dåsig och trött, vilket också hjälper till för sömnen för de som inte kan sova.
Sedan utsöndrar hjärnan adrenalin och endorfiner vid en skada, vilket är en glädjecoctail för psyket.
Jag har själv haft en kompis som mådde dåligt pga sin pojkvän, hon skar sig.. men det var nog mest för att få uppmärksamhet :/
P.S. Du är på förstasidan på blogg.se ;) / http://obsessedt.blogg.se
Gud så bra skrivet av dig!
Jag kan inget annat än att hålla med dig. Att ignorera problemet och tro att det skulle bero på uppmärksamhet-krav, löser och framför allt hjälper inte personen i frågas beteende!
Bra skrivet och mycket bra observationer!
bra inlägg!
Wow , det måste vart jobbigt att skriva allt !
Jag är bara 12 år och jag har en vän som fyller 13 hon har skärt sig på armen och har fått ärr , hon gjorde det p.g.a hon hatade sitt liv , anledningen har nt kommit fram en , för hon tkr det är jobbigt att prata om det . Jag har aldrig riktigt förstått vf alla gör så . men nu efter att jag läste här så tror jag att jag förstår lite mer .
Kram Martina
jättebra inlägg som verkligen förtjänar att vara på framsidan.
trots att det var två år sedan jag skar mig senast och mina ärr är vita och blekta, så går jag nästan jämt i långärmat. enda gången jag har på mig t-shirt och linnen är när jag är hemma eller med någon som står mig riktigt nära.
jag hatar mina armar så innerligt och det jag gjort mot mig själv. även om jag vet varför jag gjorde det och har förlåtit mig själv för det. men jag är så rädd för vad folk ska tycka - tankar, blickar, kommentarer. då värmer det att läsa ord som dina, såhär på vägen mot tillfriskning. att veta att det också finns folk som faktiskt förstår. kram :)
Bra skrivet! :) Alla borde läsa och förstå1 :)
Hej!
Bra inlägg. En som skär sig ska aldrig ignoreras, man behöver hjälp och stöd vara sig man gör det för att få uppmärksamhet eller för att flytta smärtan så att den blir synlig och lättare att uthärda. Något är fel i vilket fall som helst. Jag har själv gjort det när jag var yngre och jag mådde definitivt inte bra,. Du har rätt i att det inte är svagt i att må dåligt, det är ett tecken på att man är mänsklig. Oftast är det inte ens eget fel, man kanske har föräldrar hemma som missbrukar, slåss osv. Man får inte glömma att det alltid görs av en anledning och att man faktiskt till en början må bättre av det men man behöver hjälp och någon som lyssnar för att det ska få ett stopp.
Gud så sant! Det är verkligen precis så det är. Det är bra att sånna som du tar upp det här ämnet, för det är det inte många som gör :) Fortsätt så!
bra text :)!
Jag blir så himla glad när jag hittar någon på Blogg:s första sida som kan skriva så man blir mer nyfiken. Har bara läst de senaste i ditt arkiv men du har fångat mig så jag ska bläddra igenom "hela härligheten" när jag får tid. Ditt senaste inlägg var ju verkligen eftertänkansvärt för väldigt många!
Väldigt fint sagt :) Och jag håller med dig
Håller med dig.. Bra skrivit, har en kompis som höll på så innan och hon mådde ''bra'' när hon skar sig, för då tänkte hon bara på skärandet och inte på hennes andra problem..
http://nattstad.se/cecilies
http://nattstad.se/cecilies
http://nattstad.se/cecilies
fint skrivet, jag tror att du har väldigt rätt.
Sant.
Men de kan må dåligt psykiskt.
bra skrivet!
jätte bra skrivet verkligen! och jag hoppas många läser detta och tar åt sig, jag själv har självskadebetende och det är många som inte förstår varför..
jag tror också att dom skadar sig själv gör det som ett rop på hjälp och att visa att dom inte rikitigt mår bra. men inte vågar riktigt berätta för någon om det.
håller helt klart med! det är inte så många utav mina vänner som förstår sånt. Det skulle vara bra ifall vissa förstod. Jag dras till folk som förstår hur jag känner mig. Varför jag gör som jag gör. Andra som är deprimerade. Jag känner att jag kan hjälpa andra som är deprimerade eftersom jag har lite erfarenhet. Att man hjälper varandra med att må bättre.
Så sant. Jag har haft turen att bara få de "snälla" till min blogg, och jag hoppas slippa de som bara vill bråka på andras bekostnad. Fint att du tar upp en sådan sak.
Gud så bra formulerat!
Du har helt rätt! :)
Bra skrivet!! :)
Bäst! Håller med helt.
Bra skrivit...
INDEED, ME LIKE! :)
Bra skrivet ! (:
Sjukt fint skrivet, you go girl !
Himla bra skrivet
oehört bra inlägg! håller verkligen med om allt du skrivit!
sista stycket kändes rejällt! då jag är en utav dom som varit i skiten.
kram
Bra skrivit!
Jättebra skrivet, stämmer förhållandevis bra det mesta!
riktigt bra inlägg!
Satan vad bra skrivet! Jag håller helt med, det måste uppmärksammans mer och mer info om det i skolor, både till elever och lärare.
Det är ju så det ligger till!
bra skrivet!
Bra skrivet !!!
Så bra skrivet. Bra med människor som dig, med vett i skallen som skriver så bra saker om ett hemskt "ämne" så att andra kan förstå och ta del av det. :D
Fin och bra text! :)
Det var bra skrivet!
wow, otroligt skrivet. och det verkar finnas mycket sanning i det du säger
Älskar verkligen texten,håller med dig till hundra.
För tro mig,jag har gått igenom asmkt av det där.
Det är verkligen svårt att be om hjälp,men man måste försöka iaf.
Jag hoppas verkligen att det hära med att skära sig minskar snart,jag hoppas att folk försöker vara starka och be om hjälp innan det är försent ._.
riktigt bra skrivet!
been there, done that, och det hjälper inte att skada sig själv.. nu efteråt tycker jag att jag var löjlig.
Gud vad bra skrivet, verkligen!
Riktigt bra skrivit! Dina tankar stämmer med mina också, bra :)
Bra skrivet! Håller verkligen med dig. Jag blir så less på alla som tror att folk skär sig bara för att få uppmärksamhet (även om vissa såna finns) när de faktiskt verkligen mår dåligt.
Tack, äntligen någon som tog upp det på rätt sätt. Jag tycker att det är allt för många som ignorerar folk som är deprimerade och mår dåligt. Och då jag ser folk med skärsår så gör det ont för mig men jag förstår själv hur svårt dom haft det, eftersom jag själv varit i deras sits. Jag tycker absolut att detta bör tas upp på låg och hög stadienivå men även gymnasie nivå. Att man inte ska behöva skämmas för att man mår dåligt. Att man ska hålla huvudet högt och inte låta någon veta, för det kommer bara sitta och gnaga på en tills allt blir värre. Man borde berätta för dom att om man har någon att prata med så ska man se att det hjälper, åtminstone lite.
Jag gillar ditt inlägg väldigt mycket. Du skriver helt rätt!
Jag har också gjort det där. Skurit mig själv i armar och ben. Det var det enda som hjälpte på den tiden. Att utlösa endorfiner med flit.
jag har många ärr och vågar i princip aldrig visa mig i kortärmat för jag vet vilka förutfattade meningar folk har... :(
det är sant..
väldigt bra inlägg, jag hoppas att mång atänker igenom det här. jag hoppas att det gör skillnad.
dock vill jag tillägga en sak:
om någon verkligen vill dö, då skadar de oftast inte sig själva. då tänker de noga igenom hur, var och när det ska ske, och sedan gör de det. de visar inte att de mår dåligt för de vet att någon kan hindra dem.
vill man dö så gör man det. sorgligt nog.
det stämmer såklart inte på alla. men på en majoritet.
fin blogg:)
gud så bra skrivet! håller med dig helt!
fin blogg förresten :)
Jäklar vad skönt att se att visa förstår i alla fall!
Mycket klokt skrivet
Äntligen nån som förstår! Tack föe ett superbra inlägg, hoppas folk fattar nu!
sv: fyfan va bra skrivet! <3
Bra skrivet!
(y)
Mycket bra skrivet måste jag säga!
Känns igen, och att man gör det är uppmärksamhet eller för att slå ut det psykiska med det fysiska.
Och man ska absolut aldrig med eller utan ärr skämmas för den man är!
Grattis till första sidan också.
Kanske vi ses snart?
Ha´t
Rock On!
den kursiva texten i slutet, och hela tecten i största allmänhet, är enormt fint skriven.
det beskriver faktiskt precis allt.
:)
fint av dig att tycka till.
jag har haft perioder då jag skadat mig själv sen sexan, men har äntligen börjat kämpa för att gå ifrån det. jag är stolt över mig själv nu, vet att jag kan stå emot. att jag kan prata med någon istället för att ta ut allt över mig själv.
kram!
Jag blev verkligen rörd eller vad man nu ka säga av vad du skrivit i detta inlägg :D
Har själv en nära vän till mig som varit deprimerad o jag förstår vad du menar, nu mår hon bra tack vare sin ex-pojkvän
Jag gråter, riktigt fint skrivet tycker jag!
Jag har själv vart fast i ett självskadebeteende. Så jag vet vad du pratar om.
<3!
Hej! Håller med dig helt i de du skriver om att skada sig själv. De är synd att de är så många som inte förstår att man kan må dåligt utan att vara fjantig. Jag själv har mått väldigt dåligt och skadat mig själv, men har lyckats komma ifrån de. Kika gärna in på min blogg där ja skriver om min dotter och lägger ut lite foton jag har tagit =)
sant :)
Sant. Fint skrivet.
Du är på blogg.se's framsida förresten, grattis :)
riktigt bra text/tankar.
Håller med dig till 100%
Min syster har själv skadat sig (hon är på behandlingshem nu) men det att "skada sig själv" går i perioder, och för henne är det viktigt att folk förstår att det inte är uppmärksamhet, hon mår helt enkelt dåligt men hon kan gå i kortärmade tröjor, för hon skäms inte, längre.
Du har helt fullkomligt rätt i det du skriver :)
Helt fantastiskt otroligt bra skrivet! Verkligen! Det är ju precis sådär det är... Och att man satt den här stämpeln av att det skulle vara "tabu/emo" att göra såna saker och må dåligt, det är ju det som driver många till att bara fortsätta med det!
Ja, verkligen bra skrivet! Tummen upp till det (a)
Äntligen någon förstår! värmer mitt hjärta, det värsta jag vet är även när folk säger att man skadar sig själv för att man är emo!
det du skriver, det känns så rätt! Jag har aldrig skärt mig, men ibland tänkt tanken men insett jag är alldeles för feg. Och jag tycker, om som visar upp sina ärr, det är starkt! Att visa att man skärt sig och stå för det!
Tänkte också fråga, hur får du in en bild i kommentarrutan? :)
Du har verkligen rätt. Jag har tidigare haft självskadebeteenden och för mig handlade det om att föflytta smärtan. Men det blir snart också ett beroende, man måste efter ett tag skada sig själv. Jag är idag fri från dessa beteenden men kämpar fortfarnde emot begäret när livet blir för tungt och allt känns mörkt. Men idag kan jag slå bort mitt behov av att skada, och tar istället hjälp av andning och motion för att må bättre :)
Jag håller helt och hållet med dig. Och jag är otroligt glad att du skriver något sådant. Det är viktigt att folk får reda på sådana saker!
Kraam
du har bra åsikter,håller med!
Klokt skriver bruden!
Din blogg är sjukt bra och jag håller med dej.
Jag har skadat mej själv.Jag har anorexia men jag har inte skadat mej nu på ca 8 månader.Men jag gorde det i flera år, och för mej var det att jag försökte få bort den psykiska smärtan med fysisk.Och även för att jag kände mej ensam och att ingen forstod så det var även ett sorts rop på hjälp trots att jag gömde såren och ärren.Att skada sig är ett tecken på att man mår dåligt, vilket alla människor kan göra.Man är inte patetisk för det.Att må dåligt på insidan är svårt att få bort och man vet inte hur man ska hantera det eftersom det inte är något man kan ta eller se på.Så då fokuserar man på fysisk smärta för att man tror att man kan hantera de då.
Jag frågade en gång en vän varför hon skar sig när hon var yngre. Hon menade på att, skär man sig så har man kontroll och då styr man mer över sin rädsla och ångest. Det som gör ont ger en kontroll i stället för att få en chock. Min mamma har brännskador på armen gjorda av hennes elaka pappa när hon var bara barnet / bebis. Många ärr finns, alla bär på något. Tack för en intressant blogg! :)
väldigt fint sagt, och sant.
Jo, jag har en kompis jag slutat vara med av orsaken att hon skar sig. Vad fan har alla den negativa inställningen det går inte att förklara med ord hur mke jag stör mig på det. jag är bara positiv bokstavligen lever livet fullt ut. men alla vill ta självmord och allt nästan tycker man. Men vad är det för bra idé bara bullshit. varför inte ha kul ich leva istället? livet är en gåva även en fest om man tänker efter det går ut på att prova på nya saker man lever bara en gång ta vara på tiden allt ska man göra innan man är död ;) kram
Hej, jag läste ditt inlägg om självskadebeteende.
Jag förstår att du endast tagit upp de fall som folk faktiskt har sett, men det finns en hel radda med andra utlösande faktorer varför man skadar sig själv.
Jag tycker dock att du missar att folk som suger sig redlöst fulla, dom där människorna som kallar folk med skärsår på armarna för emos. Som alltid är festens höjdpunkt också har ett allvarligt problem. Bara det att dom inte vill se det själva, tills dom blir våldtagna eller lämnade i en buske med 2,9 promille i blodet.
Jag tror det största problemet till alla slags självskade beteenden är föräldrarna.
Ja tyvärr.
En gång i tiden var jag en av dom som hade armar och ben fyllda med sår och söp varje helg, men om inte mina föräldrar hade tagit tag i mitt problem hade jag kanske inte ens varit i livet idag.
Så föräldrar borde se sina barn, bry sig om dom och inte blunda för problemen.
:)
Tack för ett intressant inlägg.
Kommer nog starta en del reaktioner :)
Du är väldigt insiktsfull, bra att du skriver sånt här på bloggen där alla kan se och läsa.
//Anna
bra skrivet ! :)
Jätte bra skrivet, håller med.
"Att lära om sitt destruktiva uppmärksamhetssökande och leta positiv uppmärksamhet är mycket nyttigare. Man ska inte, enligt mina erfarenheter, krypa för sådana människor. Uppmuntra dem hellre att lösa sina problem, utan att tjata eller pressa på"
Det där tycker jag var en mycket bra formulering och iaktagelse! Jag har tänkt den massa gånger. Men för de flesta är det enklare, som du säger, att bara tala om för personen som söker uppmärksamhet hur patetisk han eller hon är.
Bra text för övrigt också! Håller med dig:) /Anna
äntligen en blogg som tar upp nåt viktigt!
jag håller helt med dej, man borde informera om sådant i skolorna, för på min skola är det många som mår dåligt, däribland jag själv.
jag brukade må så dåligt att jag ville skada mej själv, jag ville att armarna skulle täckas av ärr för att jag mådde så dåligt, men varje gång jag var på väg att göra det, så kunde jag inte.
det var som om något inom mej hindrade mej från att skära upp huden, det höll om mej och sa att allt skulle bli bra, och det blev det :)
keep blogging<3
Håller med dig i din text. Jag har aldrig riktigt haft ett självskadebeteende men jag har ungefär två gånger skurit mig. De gångerna handlade det inte om att jag mådde dåligt. Självklart mådde jag dåligt men främsta anledningen till att jag gjorde det var för att jag var arg och så tog jag ut min ilska. Samtidigt som jag fick ut min ilska så fick jag sysselsätta mig med annat än att bara sitta och tänka. Det fanns blod att torka och sår att lägga om. Två gånger hände det och sen har jag aldrig mer gjort om det. Känner dock flera stycken som har skurit sig och vissa gör det än idag. Dom döljer inte sina ärr och jag är stolt över dom, dom är starka men behöver bara lite stöd och hjälp!
Sjukt bra skrivet, verkligen!
Man önskar bara att fler kunde se situtationerna ur en sån här synvinkel.
Men jag tror du har fått många att tänka till nu, keep up the good work girl!
Det finns nog lika många skäl som det finns människor som gör det. Alla har sitt eget. Ingen ska ignoreras.
Det är bra skrivet och jag hoppas att folk bryr sig om människor som skadar sig mer och inte vänder sig bort. Det är tyvärr mycket vanligt och jag har sett det för många gånger.
Gillar ditt inlägg skarpt!! :)
Håller verkligen med. Bra skrivet, otroligt bra.
tycker du har helt rätt!
Håller helt med dig, det här var otroligt bra skrivet! (:
Tyvärr så förstår inte alla detta... Eller så orkar dom helt enkelt inte förstå anledningen till varför någon skulle göra sig själv illa och "mena" det.
Hur som helst,
Tummen upp för detta inlägg!
//Ofelia. <3<3X
Gud så bra sagt!
Mycket bra skrivet, och visst har du rätt på punkter, jag är själv en av dessa töser som växer upp med synliga ärr från svåra år. Creds för observationen måste jag säga.
galet bra skrivet!
jag blev helt berörd av det här du skrivit.
det är ett utav de vackraste jag läst.
jag är glad över att det finns folk där ute som har ett hjärta och ett öppet sinne för oss som lider av självdestruktiv.
jag var tvungen att länka till dig i min egen blogg. för jag blev verkligen berörd av det här, på ett otroligt bra sätt. Underbart skrivet <3
http://roxxxylicious.blogg.se/2010/august/for-er-som-inte-forstar.html
Sjukt bra inlägg tjejen! Håller med dig fullt och fast i allt. Bra att det finns såna som du.
helt rätt! jag har själv ärr över både armar och ben, har varit sjukskriven i ett år och två månader - och är det fortfarande.
visst är det så att många gör det för uppmärksamhet. jag har även kompisar som skurit sig för att jag gjort det, för att folk reagerar på det. det är tragiskt! men som sagt, istället för att göra mig själv illa nu så tränar och tävlar jag mycket med min häst, och finner styrka därigenom istället :)
mycket bra inlägg
jag håller med dig :)
äntligen någon som skrev det där!! Jag har alltid velat skriva det där men det skulle nog uppfattas väldigt annorlunda om en kille skrivit det I guess.. Har haft mycket tjejkompisar som skärt sig osv, alltid har man fått städa upp och vara där medans andra idioter går runt och bara snackar skit om dem och kallar dem dumma i huvudet. Det är sjukt att människor som inte vet något kan gå runt och bara håna, det stör mig. åh det finns ås sjukt mycket jag har att säga om det här! :S
Gud vad fint skrivivt :D
Jag undrar om du skulle kunna fixa min desing ? :D
Bra skrevet!
Wow vilket inlägg!
10 poäng för din sunda inställning till självskade-beteendet.
Jag är en av dom sistnämna med gamla ärr på både armar och ben, men skäms oftast inte för det.
Som du säger, det är en historia i det förflutna och dessutom ett bevis på att man är stark nog att stå emot idag.
Och att det faktiskt går att ta sig upp ur 'mörkret'.. :)
ÄNTLIGEN! Någon som kan förstå sig på det.
Väldigt bra skrivet måste jag säga:)
helt rätt!
Mycket bra skrivet. hoppas de ändrar folks syn på människor som mår dåligt innerst inne,
Fan va bra skrivet!
Jag har själv ärr på armarna och får blickar/kommentarer om de ,, så skönt med någon som fattar hur allt ligger till ^^
Kram!
Du har rätt om allt detta<3
Jag håller med dig till fullo, jag är en av de människor som har ärr på armar och ben.
Jag fick kämpa dagligen och idag så är jag stolt över att jag klarade det.
Jag skar mig i 4 års ålder. Från 14 till 18. Jag har left hela mitt liv under kidnappningshoit från min pappa och har haft en väldigt jobbig uppväxt med många flyttar hullerombuller.
För de första INGEN människa tar ett rakblad och skär upp sina armar om de inte mår dåligt. Det handlar inte om hur djupt osv det är. Det handlar om att personen faktiskt skär upp sin hud.
För de andra så gör de inte ont att skära sig. Det känns inte alls. Visst det kanske låter jätte konstigt men det är för att när du mår psykiskt dåligt och skadar dig själv släpps ett ämne ut i kroppen som gör dig lugn, vilket är vetenskapligt bevisat!
För de tredje så har jag aldrig döljt mina ärr, även om de varit öppna sår så har jag visat de och de har inte haft något med uppmärksamhet att göra. Självklart är det ett rop på hjälp men jag tror inte folk fattar hur mycket skit man får ta när man skärt sig och visar de öppet. All den skiten man får ta med att folk säger att man ska ta livet av sig osv kan göra att fler människor väljer att skära sig änu mer. Jag tycker de bevisar att ingen gör de för uppmärksamheten, för ingen vill höra främande människor att be dom ta livet av sig.
Och menar inget illa till dig som skrev detta nu. Jag kanske låter lite aggrensiv men är så trött på tjatet om självskadebeetende.
Jag skar mig i 4 års ålder. Från 14 till 18. Jag har left hela mitt liv under kidnappningshoit från min pappa och har haft en väldigt jobbig uppväxt med många flyttar hullerombuller.
För de första INGEN människa tar ett rakblad och skär upp sina armar om de inte mår dåligt. Det handlar inte om hur djupt osv det är. Det handlar om att personen faktiskt skär upp sin hud.
För de andra så gör de inte ont att skära sig. Det känns inte alls. Visst det kanske låter jätte konstigt men det är för att när du mår psykiskt dåligt och skadar dig själv släpps ett ämne ut i kroppen som gör dig lugn, vilket är vetenskapligt bevisat!
För de tredje så har jag aldrig döljt mina ärr, även om de varit öppna sår så har jag visat de och de har inte haft något med uppmärksamhet att göra. Självklart är det ett rop på hjälp men jag tror inte folk fattar hur mycket skit man får ta när man skärt sig och visar de öppet. All den skiten man får ta med att folk säger att man ska ta livet av sig osv kan göra att fler människor väljer att skära sig änu mer. Jag tycker de bevisar att ingen gör de för uppmärksamheten, för ingen vill höra främande människor att be dom ta livet av sig.
Och menar inget illa till dig som skrev detta nu. Jag kanske låter lite aggrensiv men är så trött på tjatet om självskadebeetende.
Hej!
Galet så scary!
Jag skrev ett liknande inlägg igårkväll.
Men bra skrivet. Bör uppmärksammas mer!
// Tess
Jag tror det beror på att man har så mycket ångets som måste ta vägen någonstans och om man skär sig så rinner den psykiska smärtan ut med blodet.. Själv har jag aldrig haft anledning att skada mig själv och det är jag oerhört tacksam för.
Bra skrivet! Håller med dej fullständigt...
fan va bra text
bra skrivet! håller defenitivt med dej.
Håller helt med om att man måste informera mer om det i skolan! när de skadar sig själva så är det oftas ett rop på hjälp.
Inte för att det hör till ämnet men tyckte att du hade väldigt fina naglar på bilden, har du målat dem själv? :)
så jävla rätt. haft skadebeteende själv och jag känner som du. Bra skrivet!
That is so true
Fint inlägg, behövs flera som du som väljer att försöka hjälpa.
Bra text!
Jag gillar din text, hard time!
JÄVLIGT BRA SKRIVET!
så jävla klokt sagt av dig, inte många som fattar.
Otroligt bra skrivet!!
Hey :) ville bara säga att ja gillar din blogg, framförallt det här inlägget. jag håller me dig fullständigt!!! Peace vickey.
jävla EMO!!
Bra skrivet!
Jättebra skrivet!
sant, sjukt bra skrivit
tusen tack för ditt inlägg. jag hoppas många läser det här och kan få sig en funderare innan de säger saker om något de egentligen inte förstår sig på.
tack!
Jättebra skrivet!! Håller verkligen med dig.
du har helt rätt!
men själv mår jag otroligt dåligt ialafall mest just nu och det hjälper inte med tips tycker jag, det är därför människor dör för dom är inte nöjda med sitt liv.
Väldigt vettigt skrivet, det är alltför många som har helt åt helvete fel uppfattning om självskadebeteenden idag.
Något jag stör mig på ofta i den här frågan är även argument som "du skär åt fel håll, vill man dö ska man skära åt andra hållet, alltså vill du bara ha uppmärksamhet blablabla". Jag önskar verkligen att folk en vacker dag kan växa upp och försöka se lite längre än näsan räcker. Folks reaktioner mot självskadebeteenden är idag så otroligt mycket mer vidriga än alla sår och ärr i hela världen, imo.
Att skära sig är.... för mig var det befriande, förlösande. Det hjälpte mig inte bara att hantera min inre smärta utan också att få UT den. Att skära sig hjälpte mig att komma i kontakt med de känslor som satt djupt inne. Som jag sa - förlösande. Jag skar och blodet rann. Jag såg och jag kunde gråta.
Efteråt så distraherade värken i såret den egentliga smärtan i mig. (Ok, nu låter jag väldigt dramatisk, men som tonåring så är känslorna ofta starka och omvälvande) Tills det läkte, men då skar jag mig igen.
Även idag så kan jag - de få tillfällen som jag blivit riktigt ledsen eller upprörd - känna ett enormt starkt behov av att skära mig i armen. Men jag avstår. Det skulle bli så jobbigt att förklara och det är ju inget jag vill att min dotter ska växa upp med. Dessutom så är den destruktiva delen av mitt liv över. Jag kan hantera mina känslor bättre.
Nej, det är inte så dramatiskt som många försöker få det till, även om orsakerna alltid är tragiska. Man skär sig för att man mår väldigt dåligt och det ska ju givetvis inte trivialiseras. Men man skär sig inte för att man vill skada sig själv, tvärtom, de flesta som skär sig vet precis vad de gör och hur man skär för att inte göra skada.
det är så hemskt att en del människor gör det, och jag tycker synd om dom iaf dom personerna som itne göre för att få uppmärksamhet.
Vad bra skrivet!
Jag har själv haft ett starkt självskadebeteende. Och jag har blivit utsatt för mycket förakt och fördomar.
Vad skönt att läsa dess ord du skriver, vad skönt att se att de kan komma från "en helt vanlig medmänniska"!
superbra skrivet verkligen!
Bra skrivet! Det är så sant det där med att man är stark om man "vågar" visa upp sej med ärr.
Gud vad duktig du är på att skriva.
Jag har själv varit så som du beskriver i att man vill överföra den till den fysiska smärtan,just p.g.a det du säger - smärtan försvinner.
Men efteråt finns alltid det psykiska kvar.
För att inte vara utbildad inom området tycker jag du tänker helt RÄTT.
Du har helt helt rätt!
Vad glad jag blev när jag läste det här, att det finns någon som faktiskt förstår :)
åh, det var himla fint skrivet det där :)
det var verkligen extremt bra skrivet, och helt sant
Mycket bra skrivet. Jag har försökt förklara så många gånger om mina ärr... Jag skämms över dem så in i h*lvete.. Jag ångrar mig så. Jag tycker inte om mina ärr.. Men när jag hade anorexia visste jag inte vad jag skulle ta mig till.
Nu funderar jag på att gå till en läkare och ta bort dem för flera tusen. Inte roliga pengar!
Bra skrivet!Tack för dina kloka ord.
det var en bra text! det är ett sånt otroligt viktigt ämne. det finns idag så många som mår dåligt på ett eller annat sätt. jag tycker att sämhället borde lägga ner med tid på just människors mående. av egen erfarenhet vet jag hur desktruktiv man kan bli när man mår dåligt.
det är inte bara att skära sig utan finns så många sätt mer. men just när det blir ett beroende
ett sätt att dämpa ångest. det var fint sagt om att ärren berättar en historia
det är sant. man skall inte skämmas över vad man gjort. det var ett sjukt betende. en sjukdom. du skäms ju inte över ett brytet ben tex.
Väldigt bra skrivet!Håller med dej till fullo.
jävligt bra skrivet!!
Läste av ren slump ditt inlägg, och tycker det var väldigt bra skrivet!
Och jag tycker du har helt rätt i det du säger!
grymt bra skrivet!
håller med om att man bör informera mer om det i skolan och du klargjorde många bra saker! :)
Mycket bra skrivet!
hej! läste hela ditt inlägg! & det va väldigt bra skrivet måste jag säga! jag har själv vart i den fasen då man skadar sig själv.. & är glad idag att jag lever,sen träffar man ju på folk oxå som bara vill ha uppmärksamhet.. men jag vart rörd av texten! bra skriven! :)
jag håller med dig helt och fullt!
"För en del så handlar det helt enkelt om att förflytta sin psykiska smärta. För en människa som mår så dåligt att det gör ont så är det nämligen ibland skönt att känna den fysiska smärtan. Den fysiska smärtan vet man säkert går över.". så jäkla sant!
Tack för att du skrev om detta! Önskar att fler tyckte och tänkte som du, då skulle man slippa skämmas över sina ärr..
Jag hoppas det är okej att jag länkade detta inlägget! :)
oj, verkligen bra text eller vad man ska säga..
tror oxå det skulle hjälpa med att infomera mer.
riktigt bra somsagt~
Hej
Du är en klok människa. Jag har själv en närstående som är självskadebenägen. Det gör ont i mig av att se hennes skador, det ger mig rysningar. Och det är ingenting hon gör för rolighetens skull som folk verkar tro. Alla anser att hon är patetisk eller löjlig. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att acceptera att en människa mår dåligt. I dagens samhälle är det förbjudet att må dåligt, att vara svag.
/ S.
Jätte bra skrivet!
Tänk om alla var lika vettiga som du!:)
bra skrivet.
Jag har läst en bok om en tjej som skrev hur hon mådde under sin uppväxt, och hon sa att hon skärde sig själv för att få se att hon , precis som alla andra har rött blod i kroppen, att hon är normal.
Jävligt fint skrivet! :)
Gillade ditt inlägg ...
Vad insiktsfull du är!
shit va bra skrivit, speciellt det sista :)
Väldigt bra skrivet, håller fullständigt med!
Väldigt bra där. Jag håller med dig helt. Har själv också lessnat många gånger på folk som drar alla över en linje och inte förstår dem som skadar sig.
Det är lätt att hamna i den sitsen, eftersom det dämpar ångesten effektivare. Man fokuserar på någonting annat än att man mår skit.. Cred till dig som klargör detta! :) keep it going
bra skrivit, och ja håller med om allt!
Jag tycker detta är ett riktigt bra inlägg, det kanske får folk att förstå lite lättare. Du är duktig på att skriva!
gud vah fint skrivet !
vilken söt blogg du har btw :)
kram
sjukt bra text. Och jag personligen håller med och tycker att det stämmer bra!
Fan vad fin text.
Att skada sig förknippas oftast med muik och klädstilen Emo, endast för att klädstilen innebär att man klär sig svart och sminkar sig hårt. Sånt blir jag alltid lika upp jagad över. Hata fördomar...
Enligt mig stämmer din text ganska bra..
Superbra! Håller med!:D
bra skrivet!
bra skrivet!
så sant!
försår precis vad du menar, både av vad jag läst och egen erfarenhet.
Alla har svåra tider, alla hittar en lösning. Vissa skadar då sig själv, håller med deij om att ärren inte är nått att skämmas över, vistt känns det jobbigt när nån frågar varifrån de är men de visar samtidigt att man är stark nog att inte göra det mer.
Fin blogg förresten!! ;)
Väldigt bra skrivet!
http://bissy.blogg.se/
Besök den tjejens blogg..
"Livet som cancersjuk tonåring"
Så jävla bra skrivet!!
Mycket bra skrivet! :)
Tråkigt att det finns så mycket folk som bara klagar om skitsaker för att få uppmärksamhet, när det finns de som mår riktigt dåligt på riktigt.
Jag håller med om att det borde diskuteras mer om självförtroende/självkänsla och självskadebeteende i skolan. Det är nästan alltid alkohol/drogor och alltid samma saker varenda gång. Nu är det kanske dags för något nytt?
riktigt bra inlägg! förstår <3
Mycket tänkvärt. Jag gjorde mig själv illa just för att omvandla min psykiska smärta och mitt mentala kaos till något jag kunde ta på och till och med kontrollera.
Bra skrivet. Verkligen!
håller med!
HEJ ALLA!
HJÄLP MIG!
Jag håller på få träffa finaste killen i bloggvärlden DEDE!!! (Han kan inte ens ha bilder på sig längre för tjejer stalkar han till fotbollsmatcherna)
Skriv på DEDE dissar Sara Bill att han borde ge mig en ANDRA CHANS!!!
www.dedeprivat.blogg.se
VILL HA HAN TILLBAKA!! finns ingen som han, han är helt otroligt VACKER och obeskrivlig..
HELP ME!!
Bra skrivet !
Har själv ärr ..
Kram
Men det är ju helt sjukt och patetiskt att skada sig själv för att man mår dåligt, samma sak och man tar en drog eller dricker för att ''allt ska bli bra'' dom som går så ÄR svaga och patetiska! ett tips till dom som gör det, skaffa HJÄLP ni är störda i huvudet som vill skada er ;S
Jag tror det du skriver är helt rätt. Jag känner själv igen mig, och håller med i dina argument.
Förresten - du har en riktigt snygg blogg!
Jättebra skrivet, tror alls skulle behöva läsa det där inlägget.. :)<3
kram, veronica<3
Kolla gärna in min blogg :)
---->www.veronicastahl.blogg.se
Jag har också varit där, och det du skriver är så jävla sant. Hoppas det är okej att jag länkar hit ifrån min blogg.
Kram!
Väldigt bra skrivet!
RIKTIGT bra skrivet! Själv har jag inte stött på någon som varit allvarligt deprimerad, iallafall inte vad jag vet, men jag har en kompis som skar sig bara för uppmärksamhet. Hon försökte inte dölja ärren, utan sa istället: "Titta här" till en annan av mina kompisar. Lyckligtvis har hon slutat nu, men ärren är kvar.
HEJ! frukansvärt bra skrivet utav dig! det stämmer så väl! många kramas sara
Jävligt bra skrivet! PÅ ett enkelt sätt täcker du det mesta som skulle kunna pratas om i många många sidor...
Uppmuntra ett annat beteende för de som söker upmärksamheten och hjälp de som verkligen behöver hjälp.
Sen bör man dock minnas att cutting endast är ett sätt att vara självdestruktiv och kanske en av de mest "synliga" tillv.gångssätten. Det finns så många som skadar sig själv via alkohol, droger eller sex tex-som inte är lika lätta att upptäcka. Inte lika fysiska. Men dessa är minst lika allvarliga och viktiga.
Bra ämne att belysa dock. ;)
Det var väldigt bra skrivet.
jättebra skrivet!
Vad jag gillade ditt inlägg! Många som inte tänker på varför man gör det. Jag gjorde det i tonåren och det var precis som du sa: att man inte vågar be om hjälp, eller man ville inte vara "ivägen" utan då får man ta sig i kragen och göra det bästa av situationen. Och för att man ska orka så skär man sig. Och vågar absolut inte visa upp det för NÅGON! Men nu är allt bra och hela den tiden då man gjorde sig illa tycker jag känns som en erfarenhet och att jag kan förstå andra bättre om de mår dåligt.
Så stort stort + för ditt inlägg! :)
bra att nån tar upp det! Jag blir så trött på att folk skämtar och säger "emo" och låtsas skära sej, för jag tycker inte det är nåt man skämtar om.
Att man överhuvudtaget skär sej är ju hemskt och har ju nästan alltid att göra med att man verkligen mår dåligt :(
Det var i alla fall ett bra inlägg!
Intressant inlägg!
Äntligen någon i blogg-världen som fattar.
Jag är en föredetta självskadare, med diagnosen borderline. I ca 6 år höll jag på(11-17), men är fri sedan två år tillbaka. Jag bär mina ärr med viss stolthet, jag lyckades lura döden. Det är inte vackert & man blir klassad som emo med uppmärksamhetsbehov. Under tiden jag höll på, dolde jag det såklart ingen fick se eller veta. Nu utan färska sår bara med blekta ärr, klarar jag äntligen av att skippa långärmat för första gången sen jag var ett barn. Jag tycker att det är fel att prata om det, vissa sina ärr & kräva uppmärksamhet, det smittar så fruktansvärt. Jag vara bara ett barn på 11 år när jag såg en tjej med såriga armar, plötsligt satt jag & skar sönder mig. Vi måste utrota detta beteende, det förstör allt för många liv. Jag har nu valt att leva, varje dag är en kamp men det är värt det.
Riktigt bra skrivet!
Jag känner igen dina ord allt för väl. Tycker att det är mycket bra skrivet. En viktig läxa jag fått från min barndom är att "barn kan inte hjälpa barn". Jag hade en sån vän, som du beskriver. Tänker inte gå in på detaljer. Men det slutade med att jag fick ett samtal av henne och 45 min senare var hon borta. Är man inte kapabel, hur mycket man än vill räcka ut sin hand, ska man gå till någon med "utrustning" (förstå mig rätt) att ta tag i sådant beteende. Jag var 15 år då hon dog. Vilket enligt mig är alltför ungt för att ha någon annans liv i sina händer. Många kan räddas, man ska bara göra det på rätt sätt!
kram / johanna
riktigt bra inlägg!
mycket bra skrivet!
Åh, du har hamnat på blogg.se's första sida! Grattis!!
fyfan vad bra skrivet!
Det du säger om folk som skadar sig själva och visar det och pratar om hur dåligt dom mår bara vill ha uppmärksamhet är fruktansvärt knäppt sagt!
Jag har inga problem att visa att jag skadar mig, jag skäms inte, men jag söker heller inte uppmärksamhet för mitt mående eller mina skador, utan jag försöker komma överrens med mig själv!
Sen att folk som vill ha uppmärksamhet bara skadar sig ytligt är ju också bullshit, vad vet du egentligen?
Riktigt bra skrivet!
Väldigt bra skrivet och modigt att våga ta upp det här ämnet!
En förklaring till självskadebeteende är:
När man skär sig så sätter kroppen igång en massa fysiska reaktioner för att kunna överleva. Hela kroppen och huvudet blir fokuserade på skadan. Eftersom kroppen är inriktad på den fysiska skadan så minskas det psykiska obehaget och ångesten går ned.
Om man ser på självskade beteende på det här sättet så blir det genast inte så märkligt att människor skär sig. Det kan vara enda gången som ångesten/ledsenhets-känslorna försvinner, och vem orkar gå runt att ha ångest hela tiden?
Jag håller med i mycket du skriver. Men att skada sig för att få uppmärksamhet är nog det mest tabubelagda, jag slår vad om att de flesta aktiva självskadare hävdar att de inte skadar sig för uppmärksamheten just för att det är "fult". Och om människor nu gör det för att de behöver uppmärksamhet så tycker jag att man ska ge dem den uppmärksamheten, ge dem det innan de skadar sig för att de ska inse att man inte behöver skada sig värst för att visa att man mår mycket dåligt.
Jag har en kategori på min blogg som heter "Om självskadebeteende" där jag skriver om självskadebeteende, ärr och vad som händer i kroppen när man skadar sig bland annat. Kika gärna in.
Tack för ett bra inlägg!
Så sant så!
Det du skriver är rätt, jag är en av dom som är under rakbladets makt och är beroende av det. Jag hatar det och försöker sluta, men minsta lilla motgång så faller jag tillbaka. Har flackat mellan olika läkare och psykologer i 2 år nu, alla har alltid kollat ledsamt på mig och folk tror även att jag har hittat på min deprisson. Sverige behöver mer personer som du! Som förstår och finns där!
vad fint skrivet och så jag gillar det:D<3333 om du är medlem på bloglovin kan vi väll föja varandra där??? :D :v
mycket bra skrivet!
så sant så.. står med valet nu efter somaren att visa mina ärr eller inte.. vill men vågar liksom inte riktigt änn. vist det kommer va folk som frågar hella tiden varför jag som alltid gick i T-shirt och linnen inte nu kommer göra det längre.
tack för en bra inlägg!
jäkligt bra skrivet hörredu
verkligen bra att någon vågade ta upp detta! ett inlägg som verkligen behövdes och som verkligen förtjänade att hamna på blogg.se's framsida!
Riktigt bra text!
Jag har en av mina närmsta vänner skadar också sig själv. Det är svårt att hjälpa henne för jag förstår inte riktigt. Men jag skulle aldrig ge mig. Skulle aldrig få för mig att strunta i såren på hennes arm.
Man kan tycka att det är töntigt och så men dom som inte förstår vad det innebär bör inte uttrycka sig. Försök hjälpa istället!
Tack för ett välskrivet och viktigt inlägg.
Lider själv av bulimi och självskadebeteene sen fem år tillbaka och hoppas ditt inlägg kan få åtminstonne någon att tänka om - det kan rädda liv! :)
BRA SKRIVET!! :)
Mycket bra skrivet!
Det känns äntligen som om mänskligheten har 'börjat' förstått vad det hela betyder!
Mycket bra skrivet, tror ingen lagt upp det såhär bra någonsin. Jag håller med dig fullt ut. Svårt att förstå hur människor tänker ibland, visst har vi dom som vill ha uppmärksamheten, men dom andra.. Alltså man mår ju knappast bättre för att andra tycker synd om en.
Att söka hjälp ASP är nog det bästa man kan göra i det där fallet...man drabbar ju inte bara sig själv med att hålla på så där heller. Drabbar ju även familjen och sina vänner osv.
Bra skrivet.
Vi alla har våra bagage och ärr.
Kram
otroligt bra skriveT!
Riktigt bra skrivet!
Bra skrivet =)
Så fint skrivet!
du verkar vara en klok tjej!
Jag har haft de så att jag skärt mig osv. Det är hemskt och man vill dölja det för folk snackar och de är inte lätt. Jag har slutat nu men kan få flaschbacks, eller hur man ska säga. Jag vill aldrig att jag gör det igen och jag skulle vilja att mina ärr försvann, men det kommer dem inte göra. Men de var jätte bra skrivet och du har verkligen "observerat" rätt!
Jag var nog både och. Det kändes lättare att hantera psykisk smärta genom att skada sig själv. Blev som du säger beroende. Men även så ville jag nog ha lite uppmärksamhet. Fast det mesta berodde på att jag inte mådde särskilt bra. Har nu lovat min mamma att sluta och det är inte många som vet att jag har skurit mig själv. Har nu börjat sporta som får mig på andra tankar.
Nu vet inte jag ifall någon föregående talare redan har sagt detta men... En annan faktor till att man skär sig, och framförallt fortsätter med det, är att man frigör endorfiner som ger en en kick och den kicken, typ samma lika som att vara hög, kan göra en beroende.
Håller med de folket som har gillat din text och säger att den är viktig, mer sånt på blogg.se!
Keep up the good work.
Så sant så sant! Tack för att du skrev inlägget! :)
Du har så jävlar rätt!!!!
jättebra skrivet inlägg! svarade på flera frågor jag undrat över.
VÄLDIGT klokt och bra skrivet!!
jag har själv varit en sån som mådde så dåligt att jag skar mig för att orka överleva och ibland straffa mig själv, men jag gick heller aldrig utan kortärmat, jag skämdes så otroligt över min "svaghet".
jag gick igenom så mycket jobbiga saker och bar på så smärtsamma minnen att skärandet blev min lösning.
idag har jag fått hjälp och mår mycket bättre och skär mig inte längre. det har gått två år.'
TACK för att du tog upp ämnet!
kika gärna in på min blogg om du har lust. KRAM!
Jag blev misshandlad under några år. Trodde att jag förtjänade det och började skada mig själv för att jag "förtjänade det". Jag var otrolig på att dölja det och ingen märkte något. Det slutade med ambulansresa. Om det inte hade varit "fult att må dåligt" hade det aldrig gått så långt, då hade jag vågat be om hjälp att ta mig ur det destruktiva förhållandet. Tack för att du tog upp denna viktiga fråga.
Riktigt bra skrivet!
Kanon bra skrivet och hoppas många,många kommer att läsa detta,ta in,försöka förstå...Ärr är oftast ett bevis på överlevnad,men ärren är också en påminnelse om det som varit..Kram
Det ligger mycket i det Linnea skriver lite längre upp. Skadorna görs nog ofta för att ta fkus från den psykiska smärtan.
Mycket bra text och i mig kändes det sant. Har varit med om mycket och en del är att skära sig för att slippa den psykiskt smärkan i ditt inre..
jättebra inlägg, bra att du uppmärksammar det.
sjukt bra skrivet! länkar inlägget direkt :)
Du är en mycket vis människa. Jag gillar att du lade upp det här och förklarar för folk på ett mycket bra
sätt. Och inte för att nämna att du är mycket bra på att uttrycka dig.
Mycket lärorikt och sant i det du säger.
Man ska stötta de personerna som hamnat i denna situation och inte strunta i det eller
kalla det för strunt.
smart ,
bra skrivet!
Jag tycker det är bra att någon äntligen tar upp detta problem på riktigt. Jag själv har ärr på armen efter detta, och jag har ännu inte riktigt förstått vad som drev mig till det. Jag "provade" en dag när allt var skit, och jag blev helt enkelt beroende, som en människa blir beroende av rökning eller liknande. På ett plan kan det ha varit hämnd, ingen såg mig eller brydde sig om mig, och det kan ju kopplas till uppmärksamhet, men jag gjorde allt för att dölja det...
Hur som helst, skitbra att du tar upp detta!
hahaha... HAAAA
dude, om man mår så dåligt så frågar man om hjälp, bullshit att man tar till kniven istället för att be om hjälp.. att prata hos en psykolog är bättre än att gömma sig på rummet och göra små hemliga ärr...
även de som "skär sig att rätt anledning", om du förstår mig, skulle inte göra det om det inte var så mainstream idag. den dagen drygt 10pers ( det räcker ) vågar gå ut och säga att de pratar med ett proffs så kommer folk hänga på.. allt handlar om att folk tycker att en sak är "okej" och verkar funka så gör alla det.. PAH PÅ ALLT DE DÄR
Det var riktigt bra skrivet, och jag älskar det du skrev på slutet. Att det är en styrka att kunna visa upp sina ärr. Ärren tyder inte på att man är mentalt svag -- det tyder som sagt på att man inte har haft det bra. Att man vågar visa sina ärr tyder på att man lyckats ta sig upp från det.
Om man ser ner på en person som skurit sig, ser man även ner på en person som varit sjuk men tillfrisknat. Det är inget man skulla tänka sig att göra med någon som varit fysiskt sjuk...
Så sant, så sant. Mycker bra skrivet, känner igen mig i vissa delar.
Jag håller med dig så himla mycket i det du skriver, sanna ord mot en vit bakgrund. Du har förresten en väldigt fin blogg :)
Asbra skrivet :)
Om man döljer sina sår, är man emo då? Är det så du menar eller? :o
Otroligt bra skrivet!
Så, så rätt. Skönt att du skriver om det. <3 till dig.
jag håller med dig till 100% så mycket bra skrivet!
Din text är verkligen sann så sann.
Att skära sig kan vara för att folk ska tycka synd om en, och att det är på allvar förvissa.
För mig var det inte att hitta uppmärksamhet utan att smärtan dämpade mina problem och all sorg.
Men de är fel, och folk säger bara att de är för att få uppmärksamheten,. men alla vet inte hur ens problem är!
Väldigt bra inlägg!
jag älskar texten.
äntligen någon med samma åsikt som mig.
Tack, jag gillar det du har skrivit. Det är inte alltid så lätt här på jorden. Man försöker överleva på olika sätt helt enkelt.
När ja läste texten kom ja fram till att ja inte kan säga emot på en enda punkt. Du har rätt på alla områden. Dessutom är det bra att du tar upp skillnaden mellan människor som verkligen mår riktigt dåligt och sådana som bara vill ha uppmärksamhet. Tack för detta inlägg.
Tyvärr kommer jag nog aldrig att ända min åsikt..
Jag kan inte förstå hur det här kan "hjälpa"? Jag menar det finns ju så jäkla många andra sätt! Att slå sin tå i väggen lär ju vara samma sak då ju.. Då gör det ju ont i tån. Allt det här "hjälper" ju en stund. Sen då?! Vaknar man upp en dag och känner "Nej, nu mår jag bra. Nu ska jag sluta skära mig?" Nej, jag tror att du får man hjälp. Docl så kan man ju hoppa över det där steget med att skära sig och söka hjälp. Jag vet att det inte är så lätt att få hjälp i Sverige. Men det finns så många andra sätt än att skära sig!
Hej!
Otrolit bra skrivet!
Allt stämmer till 100 %
((:
Asbra skrivet! Håller med i det du säger!
Helt rätt skrivet!
Hade själv kompisar som skada sig själv och en kort period var jag en av dom.
Få en toppen vecka!
/Sofie <3
Så bra skrivet :)
Vilka snygga naglar du hade på bilden, för jag antar att det är du som tagit den?
bra skrivit
tack för ett fantastiskt inlägg! skriver själv om självskadebeteende i stor utsträckning och har precis släppt min debutbok "varför får jag inte prata högt om inside pain?"
Skit bra skrivet.
<3 vi gillar´t!
Vad klok du är och oftast tystas jobbigare grejer ner och ingen vågar prata om det, bättre att man hörs högt och vågar prata om saker som tynger! Go go go!!
Du fick mig inse något helt annat, får höra hela tiden om mina ärr..
Äntligen någon som tar upp det. Jag har själv skadat mig av just den anledningen att jag glömde hur dåligt jag mådde under tiden jag skar mig. Men jag skämdes samtidigt och dolde såren rätt bra.
Medan en annan vän till mig skar mönster för hon "tyckte det var fint" och visade gärna upp såren.
jävligt bra skrivet av dig. håller med dig helt och tror att MÅNGA därute behöver se detta..
Riktigt bra och viktigt inlägg. Många människor tror att det bara är sökande efter uppmärksamhet.
Men ack så fel man kan ha.
Bra text, bra skrivet! Jag hade en pojkvän som skar sig ibland, vet inte ens av vilken anledning han gjorde det. Vet i alla fall att han inte mådde bra och hade en diagnos på panikångest, men jag tror att psykiatrin missade saker hos honom som jag däremot såg. Men i alla fall, det med skärandet, han skar sig både när jag såg och inte såg. Det var inte mycket och inte ofta, men han gjorde det i alla fall. Tror att han gjorde det av båda orsakerna faktiskt om jag själv ska gissa. Tycker det är synd att det ska gå så långt att vissa måste skära sig för att få uppmärksamhet eller så att säga "flytta" på smärtan och "dämpa" smärta.
Riktigt bra att någon tar upp det här!
Så bra skrivet!
Självskadebeteende handlar väl om en belöningsform, man kanske har fått omtanke & tröst en gång, så man vet att det har funkat förut och KAN fungera igen.
Så till viss del tror jag det är uppmärksamhet man söker, men det måste väl inte vara något negativt utan mer... mänskligt. Om man inte törs söka den hjälp man behöver.
Jag har mångårig historik inom psykiatriska vården & då främst för att jag överlevt 8 försök. Visst jag har mer varit fokuserad på att fånga döden men jag tror jag har viss koll på hur det där fungerar.
OJ, lät som att jag ville hävda mig som destruktivitetens drottning där, ungefär, men försöker bara förtydliga mina uppfattningar och egna erfarenheter.
jättebra skrivet...
Gud vad bra skrivet! ♥ Vill också passa på att säga att din bloggdesign är superfin!♥ Du verkar vara superduktig på att fotografera! Puss och kram♥
Du har rätt i det du säger! jag har en syster som mår dåligt väldigt ofta, är deppig och så. Hon har själv skärt sig en del ggr och jag försöker förstå henne, och de brukar få henne att må bättre och hon slutar skära sig för stunden, åtminstone.
Folk måste börja förstå att det inte är töntigt eller fjantigt att skära sig, en del har sina anledningar till varför dom gör de.. :/
Gud vad bra du skriver tjejen. Söker inte uppmärksamhet eller något sådant, vil heller inte utmärka mej här, men jag förstår precis hur du menar. Har varit i sitsen och allt stämmer precis. Man får försöka ta sig ut ur det "mörka" på så bra sätt som möjligt. Jag klarade det tack vare vänner, familj och lärare/kurator i skolan, och efter var dag sen den "tiden" så har jag blivit så jäkla stark. Men det som inte dödar en, gör en starkare!
Helt sant, jag söker inte efter uppmärksamhet, verkligen inte, jag tycker att smärtan dämpar den smärta jag känner inombords.
Så det där är helt sant, och jag tackar så mycket för att du skrev det där!
jo det skulle va mycke bättre om dom kunde berätta istället.
jag tycker du gör ett bra arbete att bara skriva om det =)
fan va bra inlägg ;)
Så bra skrivet av dig. Och mycket av det du skrev är helt sant.
Har själv varit i självskadebeteende sitseen så..
Och du har rätt, de borde verkligen lära ut sånt här i skolorna, om destruktivitets beteenden och hur vanligt det är med det.
Kanske skulle minska folks fördomar när det gäller sånt.
puss.
Väldigt bra skrivet! Det är bra att någon tar upp det och inte klankar ner på självskadare. Att vissa gör det för uppmärksamheten är lika allvarligt som att göra det för att man "mår dåligt på riktigt", eftersom det bevisligen är någonting som inte står rätt till om någon frivilligt skadar sig själv, oavsett om den "skryter" om det eller inte. Kanske det inte alls är någon skillnad, vem säger att den ena mår sämre än den andra bara för att ena visar det och den andra inte? Men som sagt, väldigt bra att du tog upp det. :)
Bra skrivet!!
Vilken bra text.. så sann, så fin.
Starkt inlägg! Jag har själv skadat mig och vet hur det känns när folk kommer med såna kommentarer. Jag har just frågestund på min blogg och alla som vill får gärna ställa frågor. Kram!
Jösses vad fint du skriver:). Jag blev helt tagen ut av din text! Riktigt, riktigt bra!
ville bara säga att jag verkligen uppskattar att du skriver om det här, det känns jättebra att man får veta att inte alla blundar för något så självklart. jättebra inlägg :)
bra skrivet
Riktigt bra inlägg! :) kul att du skriver nåt viktigt och inte bara massa ytligt snack ;)
(det var menat som en komplimang ^^)
Jättebra!:D
Sååå sant! Håller helt med dig (:
riktigt bra skrivet !
inte många som förstår eller vad man ska säga.
jag känner igen mig i vad du skrivit. i alla fall den andra delen eller vad man ska säga. jag har mina anledningar till att göra som jag gör.
det som du säger med att ha kompisar som skärt/skär sig. det är sjukt jobbigt. jag är själv i den sitsen ganska så ofta..
anledningen till att många inte tar det så seriöst, kan vara för att fler och fler skadar sig själva för att få uppmärksamhet. vilket är galet fel.
Åh, superbra skrivet!! :) Hör till en av de som skadat sig själv och har en hel del fula ärr, fast jag orkar inte göra så mycket för att dölja dem. Det handlar verkligen om att förflytta smärtan, så du är verkligen helt rätt ute! :)
Men ju tidigare det tas upp i skolan, desto yngre blir åldrarna för självdestruktivt beteende. Visst borde de självklart pratas om de i skolan vid tidigare ålder än vad det görs om depressioner and so on, men då är det ju de. Åldern kommer att sjuka bland dom som skär sig och äter anti depresiva, för då blir dom "invigda" i det tidigare. Så... Jag vet inte om jag riktigt kan hålla med
ännu en kommentar i mängden som säger samma sak:
- Väldigt bra inlägg.
Att du drog upp båda sidorna var också intressant. Oftast får man bara höra den först nämnda, som du sa. Att man gör det för uppmärksamhet.. men att det samtidigt är allvarligt det med.
Jättebra skrivet! Coola bilder du har också.
Hihhi
Bra inlägg men jag läste Elin.s kommentar här ovan att varför ska man just skära sig?? det är en fråga man kan fundera på..
För mig var det för att jag hade något att "ta hand om". sköta om såren och sysselsätta mig. Nu har jag slutat med att skära mig men jag brukar slå, riva och bita mig istället.. det blir ju typ samma sak bara att det inte är långvarigt utåt.
så jävla bra skrivet,du har iaf vett i skallen ;o
Säger som alla andra - Riktigt bra skrivit!
Riktigt bra text!! :o Du meddelar precis vad jag tänker!! Tkr alla ska läsa det.. :) Jag länkar din blogg på min och hoppas att der är okej.. Tkr bara att du skriver allt på ett så bra sett! Hoppas alla kommer förstå snart att alla inte mår bra och sluta kalla dem saker :'/ Kraam ha det bra
Mycket bra text.
Har själv många runt omkring mig som skadar sig själva. Vissa av skälen vet jag, andra inte. Och några jag känner är "beroende" av att skada sig själva. Själv är jag så förbannat rädd och orolig hela tiden. Jag försöker hjälpa, försöker finnas till för dem. Men det är svårt. Att ignorera och förakta som vissa gör är mycket lättare. Att bry sig, att försöka är svårt. Det tär på en, det tär på mig. Jag mår inte så jävla bra heller men försöker alltid att visa miig glad och finnas där för att hjälpa. För det är väll inte så mycket mer man kan göra egentligen ...
Väldigt bra skrivet. Tycker verkligen att folk ska lägga av med att tracka folk som mår dåligt. Vi alla måste öppna våra armar för dem som mår dåligt istället för att kalla dem emos och liknande!
Verkligen ett jätte bra inlägg!
sjukt bra skrivet!
Väldigt bra text!
jag går idag i kortärmat. Jag har inget att skämmas över. Ibland frågar folk om det och jag svarar. de ända jag fortfarande gömmer mina armar för är familjen och barn som lätt tar åt sig. i övrigt har jag inget att skämmas över mer känner jag då det bara är ärr...dock är det att kämpa varje dag till att inte skada mig. så fort jag ser något vasst (utöver det vanliga alltså, inte typ knivar som man ser varje dag...) så vill jag bara känna det mot huden och bara liiite blod gör väl inget? gör det dock inte mer. jag kunde skada mig även om det inte var något fel för att jag måste. skulle jag inte skada mig tappar jag kontrollen trodde jag. och visst...till en början typ gjorde jag det. men nu har jag full kontroll utan att behöva skada mig! har också sådan tur att det knappt syns alls på bilder! :D (skadade bara underarmen).
Sjukt bra skrivet ! Asså, det är en på min skola som är sån och som bara söker uppmärksamhet. men hon gör det på ett sätt så att man vet inte vad man ska göra... När hon säger att hon mår dåligt och man frågar henne om hon vill ha hjälp och att hon kan prata med mej, då skrattar hon en bara rätt uppi ansiktet, och säger typ: Eehh tss okeyy??
Och jag vet lixom inte hur jag ska bete e då? Hu jag ska kunna hjälpa henne, hon är trottsallt min vän... Men jag kan känna det med att jag mår dåligt själv för att jag inte kan hjälpa henne och att hon bara skrattar och inte ens säger tack för att du försöker...
Skulle vara snällt om du svarade på detta :( för jag känner mej bara förvirrad och vet knappt hur jag ska bete mej ://
Mvh Lina :)
Jag tycker att de människor som säger att självskadare bara söker uppmärksamhet är väldigt, väldigt dumma. Jag tror inte att någon skulle kunna skada sig själv bara för att få uppmärksamhet, det måste finnas något djupare bakom det.
Tycker inlägget är riktigt bra och jag förstår precis hur du menar!
Sjukt bra skrivet ! Asså, det är en på min skola som är sån och som bara söker uppmärksamhet. men hon gör det på ett sätt så att man vet inte vad man ska göra... När hon säger att hon mår dåligt och man frågar henne om hon vill ha hjälp och att hon kan prata med mej, då skrattar hon en bara rätt uppi ansiktet, och säger typ: Eehh tss okeyy??
Och jag vet lixom inte hur jag ska bete e då? Hu jag ska kunna hjälpa henne, hon är trottsallt min vän... Men jag kan känna det med att jag mår dåligt själv för att jag inte kan hjälpa henne och att hon bara skrattar och inte ens säger tack för att du försöker...
Skulle vara snällt om du svarade på detta :( för jag känner mej bara förvirrad och vet knappt hur jag ska bete mej ://
Mvh Lina :)
så grymt bra skrivet!!
Jag känner igen de där så jävla väl! <3
Så fint och bra skriver. Verkligen.
Väldigt fin text..
fan vad bra skrivet !
åh, så underbart att någon äntligen inte dömer, mådde själv otroligt dåligt och blev inlagd för svår depression och ångest som uttryckte sig i att jag skadade mig själv, jag gjorde det för att det inte fanns något annat sätt att få ut min ångest, idag har jag andra metoder för att hantera ångest. Men ett tag så såg jag verkligen ingen annan utväg mer än att skära, slita, riva tills ångesten rann ut ur kroppen...
Bra skrivet...
skitbra skrivet! verkligen. Jag känner igen mig och jag tycker att det du skrev allra sist var grymt bra. att ärren visar att man är stark nog att inte göra det igen!
sjukt bra skrivet! Tror inte jag har sett någon bättre förklaring eller sanningen bakom det. Tack!
Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tack!
Men jag tycker dock att när du skriver att de som vill ha uppmärksamhet (de kanske behandlas dåligt och visa att de faktiskt lever? Det behöver inte vara något "dåligt" att skära sig för uppmärksamhet) känns igen på "inte så allvarliga skador"... Eeh, ursäkta mig men ibland räcker det med ett litet sår för att ångesten ska släppa. Första gångerna blir det så. Och bara för att man inte har lika djupa sår som någon annan betyder inte det att man är ute efter uppmärksamhet.
Mycket bra skrivet.
Jag vet inte riktigt
vad jag ska säga mer
än bra. Jag har själv
skadat mig, utan att
jag riktigt vet varför.
Bara att man är så
himla ledsen och
lite som hämnd för mig.
Typ "titta vad ni
gjort mot mig" tänker
jag lite. Fast jag döljer
såren med armband/klockor
och sminkar över det.
För det är bara ytligt
och eventuellt infekterat.
Jag ängrade mig sekunderna
efter. Jag ska aldrig göra
det igen. Säger jag varje
gång iallafall. Men det syns
som sagt inte så ingen kommer
märka det. Någonsin.
Jag har svårt att förstå varför man just SKÄR sig för att få uppmärksamhet. Det känns inte mänskligt, på något sätt. Det känns inte som det ligger i människans natur att skada sig själv, åtminstone inte på det sättet. Jag har mått dåligt, men aldrig har jag ens tänkt tanken av att det skulle bli bättre om jag skadade mig ännu mer.
Samtidigt förstår jag ditt inlägg. Jag förstår bara inte hur det blev så, liksom. Bra skrivet var det i vilket fall!
Jag har varit där... Skurit mig osv.
Gjorde detta för att jag mådde dåligt. I börjar så dålde jag det väldigt bra. Men tillslut orkade jag inte bry mig, och tänkte mest att ingen annan ändå skulle bry sig om de såg det.
Sedan mådde jag mycket bättre ett par år. Men började sedan må dåligt igen... Började skära mig igen, men visade det inte direkt för någon. Men min sambo märkte det, och jag var inte så rädd för att dölja det för honom heller. Detta för att han var den enda person som jag litade på.
Så jag tror inte att även om man visar vad man håller på med, så beror det inte på uppmärksamhet. Inte i alla fall. Man kanske mår så dåligt och verkligen tror på att ingen ens skulle bry sig, så att det kvittar om man visar det eller inte.
Så sjukt bra skrivet! Jag har själv en kompis som är lite så, men vad jag tror, mår hon bättre nu, och jag tror dessutom är det ärlite pga min hjälp och mitt stöd. Jag kan lugnt hålla med om andra här som tycker att fler ska få veta! Alla borde veta ;)
Älskar inlägget. Äntligen någon fler som förstår sig på hur det egentligen ligger till :) Har varit med om det själv, jag gjorde det för att då tog den fysiska smärtan över. Men jag orkade aldrig lägga ner tid på att dölja. Orkade helt enkelt inte. Det var som en blandning mellan dom två. Det var lite "se mig, jag har känslor också", "snälla var min vän, snälla bry dig om mig". och sådär. Tur att jag är fri från det beteendet idag. Det är ungefär ett år sedan. :)
riktigt bra skrivet, som taget ur mina känslor
Nah jag tycker faktiskt att det är lite patetiskt medans barn svälter i afrika sitter någon och tar livet av sig själv för att den blivit sviken eller vad det är.
Visst jag har haft sånna tider själv men jag har inte gjort big deal av det.
Men de va ändå nice att påpeka ^^
väldigt bra skrivet, men håller med en av kommentarerna. att bara för att såren inte är djupa behöver det inte betyda att människan vill ha uppmärksamhet.
Riktigt bra skrivit, äntligen någon som förstår och sätter tankarna i ord på ett bra sätt. :)
KRAM
Tycker det är sjukt att folk kan ignorera dom som skadar sig.. allt dom behöver är ju bara tröst, beröm och uppmuntran. Säger någon att den är en tönt, eller låtsas som ingenting för dom inte vet vad dom ska göra blir det ju värre :(
Mycket bra text du har skrivit
Bra att fler uppmärksammar detta ämne! :) Kunskapen behöver spridas & fördomarna dödas!
Tack för att du får mitt enda, långa stora, djupa ärr att vara ok. Jag har inte en enda gång känt att de är ok att låta någon se det. Förrens nu! Creed till dig! :)
Har aldrig läst din blogg förut men såg detta inlägg på startsidan och jag var tvungen att klicka mig in hit.
Det du skriver stämmer så väl så jag vet inte. Har varit med om många vänner som skadar sig själv på olika sätt och har flera gånger suttit uppe i telefonen med någon och hjälpt den från både att ta livet av sig & från att skada sig.
Det du skriver stämmer och jag tycker att flera borde öppna ögonen för denna verklighet. Kommer länka till den här sidan @min blogg och jag tackar för något så bra skrivet som är så sant.
Det sista i kursiv text gav mig tårar i ögonen.
Återigen; bra skrivet
riktigt starkt inlägg. det var verkligen bra skrivet av dig! men uppmärksamhet söker ju nästan alla, inte bara genom att säga att man mår dåligt. många mår bra utav uppmärksamhet, jag är en av dom kan jag verkligen säga. jag har faktiskt skärt mig en gång, men det är inget jag fortsätt med.
bra skrivet! jag är själv en som gjort mig illa.. och inte kan sluta och jag vet ej varför. känns bra att folk bryr sig om såna som inte kan sluta!
fyfan vad bra skrivet tjejen!!
Hålle verkligen med dig och bra skrivet!
alla som komenterar på min blogg får länk :)
http://swiipper.blogg.se
Skit bra skrivet, speciellt det sista!
Riktigt bra skrivet!! Bra att detta uppmärksammas!
bra skrivet. fysisk smärta är bättre än psykisk, därav att kanske så många skär sig. men smärtan går över fort och då fortsätter man skära sig..
Men det finns alltid en utväg till att må bra, om man verkligen vill må bra.
Jättebra skrivet! Håller fullständigt med dig!
Det är precis såna här saker som omvärlden behöver bli mer uppmärksamma på. Särskilt den världen som ofta kommenterar elakt och inte har någon förstståelse för de som håller på med självskada. Jag skulle våga visa min ärr när jag är i skolan eller på stan om det inte vore för just såna människor som känner att de bara MÅSTE stirra, viska eller trycka ner. De personerna vet noll om mig och har ingen rätt att yttra sina förhastade slutsatser så respektlöst. Det är allt jag ber om - att få bli behandlad med respekt.
De s.k emosarna kanske inte ska färga håret grönt och ha eyeliner så man knappt ser ögonen! Då är de ju uppmärksamhet de vill ha...
Ett mycket bra inlägg, interessant. Får en att tänka mycket. ♥
Mycket bra skrivet!
Bra skrivet :)
jag hade självskadebeteende i mer en ett år.
Och uppmärksamheten: emojävel sluta försök få uppmärksam världelösa du" gjorde det inte bättre.
Som många har skrivit "fysisk smärta är lättare än mental"
och det är sant. att må så dåligt att man ligger och skakar i ångest, skriker, gråter medans demonerna anfaller då känns det som att dra kniven mot kroppen som ett bra förslag.
Vad bra skrivet! Jag har själv inga erfarenheter om sånt här alls och det var jätteintressant att läsa vad du har skrivit!
Det känns så läskigt, du måste vara en stark människa som klarar av att hjälpa personer som mår så dåligt. Det kan inte vara lätt! Tummen upp för dig! :)
tycker det var riktit bra skrivit.Håller med dig helt å hållet om det du har skrivit.Rebecka :det med om att det inte är riktigt djupa sår å vill ha uppmärksamhet. Kanske är det inte så men om man verkligen vill dö så ser människan till att det blir djupt. Så anntingen vill människan ha uppmärksamhet eller så är det bara rop på hjälp.Och med den sortens uppmärksamhet betyder inte att man MÅSTE synas å så. Utan det är en helt annan uppmärksamhet.Tycker det är synd att vissa ska behöva skada sig själv för att någon ska bry sig om dom eller visa att dom älskar dom.
grym text! :)
Väldigt bra skrivet. Tror att många behöver läsa detta för att förstå och för att kunna får en liten insikt om hur de kan hjälpa sina vänner.
Väldigt bra skrivet! Jag själv har en mycket närstående som under två års tid skurit sig själv och det var först nu som hon vågade tala om det för mig. Känner mig så maktlös, för jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne att komma ur det här beteendet, för hon vill verkligen sluta skada sig själv.
Så himla bra skrivet. Alla borde läsa den här texten så att folk förstår lite bättre istället för att säga saker som ''jag skulle aldrig kunna göra något sånt''
Riktigt bra skrivet. Du har rätt i allt du säger. Asbra!
Sjukt bra skrivet! Håller verkligen med dig, tummen upp och tack :)
Riktigt bra skrivet! Jag har aldrig varit den som sökt efter uppmärksamhet, men har sett ett fåtal personer som gör det. Undrar varför? Jo för dem känner sig antagligen osynliga och vill synas mera än vad de redan gör. Allt du skrivit har du haft helt rätt om. Tummen upp!
BTW, BESÖK BLOGGEN :) - www.nataliehelenaa.blogg.se
Puss
fan va bra skrivet! allt stämmer..
väldigt bra skrivet!
Jätte bra skrivet. Tog mig tid och läste igenom. Och det var det vär!
Bra skrivet, håller med dig!
Så himla klockrent!! Superfint skrivet.Ärr är verkligen inget att skämmas för, varken dom som syns eller dom som inte syns. I love this.
TACK!
Så grymt bra skrivet!
SUPERBRA SKRIVET!
Älskar det! Och absolut bra att någon äntligen skriver om det. Har velat göra det länge men har aldrig haft de rätta orden enligt mig.
Ha de bra! :)
Jag har levt med självskadebeteende i flera flera år - var på behandlingshem 2007 och har sedan dess i stort sett varit skadefri . Slutat skära mig ! Sen har jag andra destruktiva beteenden så som mat tex. ofta har man flera olika sätt att skada sig.
Jag har diagnosen borderline . Vilket innebär mycket ångest och smärta - när jag egentligen började skada mig det minns jag inte ... Minns bara att smärtan INNUTI lättade . Detta blev sedan mitt sätt att leva under flera flera år.
hela mina armar är täckta med, ärr , jag har skadat så mycket att jag inte har någon känsel på vissa ställen Jag kan inte skada mig pga hur huden är och det går inte att sy i den längre .
Jag har levt med mycket smärta och i en bottenlös spiral av mörker - fram tills jag kom på behandlingshem. Det blev min räddning . utan det hade jag inte levt idag - sad but true.
Jag är allt utom dum i huvudet , visst jag har en emotionell sjukdom - jag är skörare än andra . regerar mer kraftfullt vg känslor. Sån är jag.
Diagnosen kom också mycket pga mitt beteende.
läser man om borderline blir man lite smått panikslagen - det låter mycket värre än det är .
och som sagt vi är allt utom dumma i huvudet !
Det är FÅ som är ute efter uppmärksamhet - det är ett sätt att ha kontroll över känslorna- behandla ångesten.
Visst vill man bli sedd - på ett vis . men ändå inte !
Jag tror dock många unga hamnar i det delvis pga att det är " coolt " det hör till "emo" grejjen, vilket gör mig pissed off för Emo är egentligen en musikstil inte en klädstil och har absolut inget med cutting att göra !
Jag har genom min sjukdom träffat så mycket olika människor - allt från läkare till missbrukare .
Alla har vi haft ångesten och viljan att döva den gemensamt.
man ska tänka sig för både en två och tre gånger innan man dömmer någon !
Ni vet inte vad som ligger bakom.
i MITT fall är det mycket !
Detta ämne behöver belysas MER - det är så vanligt idag men ingen pratar om det !
jag har länge levt i långärmat - men slutat med det . jag kan inte dölja mig eller den jag är. jag har gjort det jag gjort. SÅ DUMT jag ångrar det som bara den - men det går inte få ogjort.
Jag har samma rätt att gå i kortärmat som alla andra - men det är jobbigt med alla blickar.
NU har jag dock gjort konst av delar av mitt liv i form av tatuering - jag har tatuerat mig på armarna.
Det döljer endel av ärren - samt att mina tatueringar berättar något om min historia.
jag har en sjöjungfru som dyker ner - det är på botten där jag VAR...sedan en som dykjer uppåt och orden carpe Diem . Det är där jag försöker vara.
ta en dag i taget !
DBT är vad som hjälpt mig enormt mycket ! Dialektisk beteende terapi . KANON !!!
Jag är 34 år och har som sagt levt med detta länge - jag har haft jobb är utbildad på universitetet och har barn . jag är rätt "vanlig" - men ovanlig.
Mitt sätt att hantera ångesten och smärtan inombords var helt fel och en lek med döden varje gång.
jag blir så ledsen när jag hör folk snacka skit dels om psykiskt sjuka - för vi är precis som " er " de allra flesta av oss, det syns inte på utsidan .
Sen hela alltet om självskadebeteende och hur fel det kan tas .
vad jag däremot är rädd för , det är att det går allt längre ner i åldrarna och är lite som en " mode grej" - det skrämmer mig. Jag har en son som är 12 år och jag vet ju genom honom vad som är aktuellt bland sånna i hans ålder.
likaväl som det pratas om alkoholist barn , mobbing , incest osv så borde DETTA ÄMNE TAS UPP mer än det gör.
Jag har frågat på skolor om jag får komma och föreläsa men mötts av svaret ; Det finns inte på vår skola !
Ser man till statestiken så är det fler idag som skadar sig än vad det är alkoholistbarn - vilket var mycket på tapeten att prata om innan .
Det är så vanligt.
Det gäller att vaar där i TID - att hjälpa ! Stötta , prata om det FÖRA DET TILL YTAN !!!
Att säga ; Det förekommer inte är enbart rädsla och okunnighet !
Vem vet vad som döljer sig bakom masken - brukar jag säga .
TACK FÖR BRA TEXT !!!!
och för att du för fram det i ljuset
KRAMAR Vilda
Jag har aldrig varit inne på din blogg förut, men såg inlägget på blogg.se framsida och var tvungen att kika in.
Det du skriver är så oerhört sant!
Har själv erfarenhet av vänner som mår/mått såpas dåligt att de skadar/skadat sig själva, jag anser att det borde vara en självklarhet att de kan be om hjälp utan att behöva skämmas. Att be om hjälp innebär ju att man faktiskt inser att man har ett problem, vilket är väldigt starkt gjort!
Den sista biten i kursiv text var helt underbar, blev till och med tårögd.
Kommer länka dig i min blogg, för det var sjukt bra skrivet.
Tankeställare är bara en sak jag fick nu. Men jag förstår hur du menar, i och för sig var det inget nytt för mig. Har nämligen vart en av dem som har mått dåligt under många år (dock vet jag inte ifall jag är en av dem längre, i alla fall det senaste året har jag nog inte vart det), men jag har aldrig varit den som har skadat mig själv, har nog alltid varit för feg för att göra det (i och för sig finns det väl en sak jag gjort som kanske kan klassas som skada jag själv skapade).
Vet egentligen inte hur jag har klarat att hålla masken uppe såpass länge som jag gjort, visst har jag väl brytit ihop då och då, men jag har alltid fortsatt att försöka med tanken "Det blir bättre snart, vänta och se, det kanske är bättre imorgon, vänta och se...".
Bra skrivet, det du skrev blundar folk för, och tar den lätta vägen.
Ska bara påpeka att Ångest deprission samt många fler psykiska problem, är faktist sjukdomar man inte blir av med, det svåra för oss som "lider" utav det är när man är ung, vi säger 17 år, och fått sin diagnos på ångest deprission, så handlar det om att lära sig leva med det utan att skada sig själv eller sjunka ner i deprissioner lätt och samt att inte få så kraftig ångest attack när vi väl får det. men om man inte klarar det så leder det lätt till att man vill dö/skada sig själv, men man skämms för det mesta att man är som man är, och man kan inte hjälpa det.
super bra skrivet!
Håller verkligen med dig, att både vuxna & barn borde få mer information, för det är så hemskt, tycker jag. Jag har några vänner som tyvärr har problemet.. :(
det har du rätt i, jag har en vän som skadade sig just för att glömma saker som ha hänt henne , nu när hon har vänner som får henne att glömma d förflutna skadar hon inte sig längre utan ringer när hon vill prata. d funkar:P
Så sant som du skriver.
Vissa ärr syns mer än andra.
bra!! bra att du uppmärksammar saker som är så viktiga som det här. det var en mycket välformulerad text och den var mycket ärligt. jag hade inte kunnat uttrycka mig bättre själv. :D
sådant uppskattas.
kram
Nej, jag tycker fan att man är svag om man känner attman måste skada sig själv, jag har mått dåligt, varit självmordebenägen, men inte fan är jag så dum i huvudet och skär mig!? Det är bland de pinsammaste jag vet!
Oj vad bra skrivet! :)
Väldigt bra skrivet tycker jag, med väl valda ord! :)
Mycket bra skrivet och en viktig fråga i dag eftersom det självskadliga beteendet blir bara vanligare.
Jag är en av dom som har valt det sättet för lindra min ångest, att överföra mig psykiska och mentala smärta till en fysisk smärta - som du skrev om.
Mitt beteende började i övergången 2004/2005 men jag har kontroll. Jag skäms fortfarande för mina ärr eftersom många tänker "jaha, ännu en wannabe-emo-tjej" eller så får jag många obekväma blickar. Men jag har min ärr kvar, som visar hur långt jag kommit när ärren börjar läka till ljusa sträck.
Än en gång, mycket bra skrivet!
Min bror skaddade sig själv. Han ville ha hjälp men fick ingen. Nu lever han inte längre.
Han skar sig själv, allt fårn armar, till fingrar till ben.
Han vill få uppmärksamheten av andra så han kunde få hjälp. men det fick han inte.
Bra inlägg. Folk tar inte sånt här på allvar. Man måste vara med om det för att inse att det är mer än att bara få lite uppmärksamhet. Man mår ju självklart inte bra när man skaddar sig sjäv. Inget man gör för att de är kul.
MVH Sofia
Grymt bra skrivet! För en som skadat sig en gång i tiden betyder det mycket att läsa sånt här, faktiskt. Jag lyckades sluta för ca 4-5 år sedan och idag mår jag hur bra som helst, och ångrar det såklart väldigt mycket. Men när man väl mår så dåligt så tänker man inte direkt på konsekvenserna. Trots att det ändå gått så pass lång tid så har jag fortfarande grymt svårt att gå i kortärmat. Under hela gymnasiet, dvs 3 år, så gick jag inte i kortärmat EN ENDA gång. Sjukt egentligen.
Men ja, riktigt bra skrivet! Det är människor som du som får mig att inse att det finns hopp för mänskligheten :)
Bra skrivet :) att folk fattar är ett steg närmare att de kan hjälpa andra.
så himla sant det du har skrivit! förstår precis och har tyvärr redan fått se skillnaden mellan 'nagelkrafs' och äkta smärtsår, eller vad man nu ska säga. bra att du tog upp det, världen är korkad (y)
Riktigt bra text och du har en bra insyn i det, tycker jag som har mycket erfarenhet. Jag gillar det du skriver för jag hoppas verkligen att attityden mot självskadande kommer ändras, och det snart. Det är väldigt ofta jag stöter på kritik och hån för mina ärr och jag lider med dem som har det svårare än jag att hantera såna kommentarer och hån.
Grymt bra skrivet! Har själv mått väldigt dåligt och skadat mig själv. Idag skämms jag över mina ärr otroligt mycket men försöker bita ihop endå.
Undrar även om jag får låna en bit av din text? länkar till din blogg då självklart!
Verkligen bra skrivet! En av mina bästa kompisar som också gick i min klass försökte för ungefär ett halvår sedan att ta livet av sig och man tänker ju att skolan borde reagera på det och börja prata om depressioner, var man kan hitta hjälp osv men dom har inte sagt ett enda ord. Det här behövs verkligen uppmärksammas för det blir bara fler och fler ungdomar som mår dåligt men inte vågar eller vet hur dom ska söka hjälp som.
Jag håller med dig i allt du skrev! jätte bra skrivet :)
Det var nog det bästa jag någonsin hört!
Tack för att du skrivit det där, för det får många starkare.
Shit vad bra skrivet, stämmer så himla bra !!
väldigt bra skrivet det får en att tänka och acceptera :) <3
Mycket bra skrivet =)
Kramis
Väldigt fint skrivet. Har själv skadat mig väldigt mycket under tonåren och får nu leva med att folk frågar om mina ärr och dömer mig. Jag själv mår inte dåligt över dom. Jag skäms inte. Jag är sjuk och det är inget jag skäms över heller. Sen vet jag att självdestruktiva beteenden inte hjälper i längden men ibland kändes det som att det är det enda alternativet.
Mina vänner hjälpte mig inte ett dugg och det var det värsta. Hade jag fått den hjälp och det stöttandet jag behövde under tonåren hade jag antagligen varit frisk nu. Jag kämpar fortfarande mot psykisk sjukdom men jag blir bättre och bättre. Jag vill tro att alla kan bli bättre.
Tack igen för att du skrev detta inlägg och lyser upp ämnet.
Riktigt bra skrivet! Jag har sjäv skärt mig. Och det är svårt att förstå hur vissa mår.
Men du, du kan verkligen det här och du vet vad du snackar om.
hoppas du skriver mer om sånt här för det var så sjukt bäst!
Skta och följa din blogg :)
riktigt bra skrivet :)
VÄldigt bra skrivet! Man ska aldrig döma någon förren man gått en mil i den personens skor!
Fantastiskt bra och viktigt skrivet. Hoppas folk tar till sig!
Grymt bra skrivet!!
Jättebra skrivet! :)
JAG ÄLSKAR DIG! haha :) Jag går jämt och undrar och grubblar på att alla ska hata mig och döma mig för mina ärr. Men du har fått mig att inse.. Tack för ditt inlägg, det betyder massor.
skönt att någon tar upp detta. I en del fall skär man sig också för att man inte längre förstår vaför man mår psykiskt dåligt och då måste man kunne peka på det psykiska, plus det lugn som kommer över en då man gör det.
Bra skrivet!:)
Kolla gärna min blogg:)
Jätte bra skriver. Men personligen kan jag fortfarande inte förstå varför? Varför vill man skada sig mer ? När man redan mår dåligt VARFÖR gör man sig själv illa.. jag förstår det inte fortfarande...och bara för att man skadar sig själv glömmer man inte problem och känslor... det finns kvar oavsätt, det är inget vi styr över. Hoppas du förstår vad jag menar..bara min åsikt.
detta var ett riktigt bra inlägg, jätte bra skrivet!
Jag fick rysningar av ditt fina inlägg.
särskilld det i kursiv stil längst ner.
Det fick mig att ännu mer inse att jag
inte gör fel när jag går i kortärmat.
My god Jenny!
443 kommentarer. Vart e världen påväg ;)
äntligen en människa som förstår hur man kan må. bra skrivit tjejen
Jag har aldrig skurit mig för att jag har mått dåligt, eller för att jag ville ha uppmärksamhet. Det har varit i samband med sex och adrenalin.
Inte alla som är destruktiva mår pyskiskt dåligt heller, och det är en farlig stämpel att placera på folk i generella termer.
Bra skrivet. Fler människor som du behövs det.Finns så äckligt många fördommar i vårat samhälle.
Jag har själv varit i den situationen och det är rent ut sagt ett helvete. Men det går att sluta. Absolut!
Kram
Innan jag började skriva det här rullade jag ner på sidan och upptäckte att väääääldigt många har skrivit att det du skrev var fint eller bra, och jag kan inte annat än hålla med dem. :D Det var verkligen bra skrivet!! :)
Tack för ett bra inlägg! Du försöker (och verkar) verkligen förstå fastän du inte själv skadat dig. Det betyder!
Jag har en nära vän som mått dåligt, som skadade sig själv pga psykisk sjukdom. Men som idag är frisk, som tog steget och berättade för sina föräldrar hur läget verkligen var och som då fick hjälp.
Det du skriver är verkligen bra! Du beskriver verkligheten. Det borde verkligen uppmärksammas!
sjukt bra skrivet alltså! det sista speciellt! tycker också det är starkt. men överdriften blir väl lite att man går å säger typ "ah, det här gjorde jag då och då för de å de" om ingen liksom frågat. men annars, ja, varför ska man dölja det? hänt har hänt och gjort är gjort. och som du säger, det ligger en historia bakom det.
Ett riktigt bra inlägg!
Bra text, men alla vill inte har uppmärksamhet, beror på!
Tex, jag har skar mig själv och jag vill inte ha uppmärksamhet, utan jag gjorde misstag! Jag ångra mig faktisk. Det finns något som är mår dålig och vill bara dö. Kanske vissa vill ha uppmärksamhet för bara hjälp och tycker synd om henne/honom.
:)
Jag tror jag stod på barrikaderna för detta!
Gammal är jag men skar gjorde jag innan du ens var påtänkt.
Idag medelmåttigt glad och hustru.
Men ännu brinner elden i mig.
Lycka till du vackra kvinna.
Tycker att det är jättebra att du skrev detta. Och att det kom upp på startsidan. FOlk har för lite förståelse, jag har många gånger blivit dömd och smutskastad pga min ärr.
Dessutom, det du skrev om ärr, man vill kanske inte visa upp dem, det gör i alla fall verkligen inte jag. (jag skäms när folk ser, även fast jag kan prata om det) Men man orkar inte dölja hela sin kropp helatiden. Tror att det ofta är det det handlar om, man ska inte behöva gå runt i långtröja helatiden bara för att man gjort misstag tidigare.
så bra skrivet!
särskilt den kursiva texten i slutet.
bra skrivet!!!
Ojoj, vad du berörde mig! Jag har själv skadat mig för många år sedan och du träffade verkligen precis.
Anedningen till att många skär sig, som jag, är just att flytta smärta. Den psykiska smärtan blir så pass stor och alldeles för mycket. Så man skär sig, på så sätt lättar den inre smärtan lite. Och man kan andas i två sekunder. Jag är grymt imponerad att någon som inte själv skadat sig förstår detta så här mycket! Jag beundrar dig, du verkar vara grymt klok! :) Tack för ett helt fantastiskt inlägg!! Och till alla som fortfarande sitter där ute och skadar sig. Ni är helt fantastiska, underbara varelser! Ni är sedda och det finns hjälp att få. Kärlek i massor!!! //Therese
så jävla rätt du skrev på sista raden.
Ojoj, vad du berörde mig! Jag har själv skadat mig för många år sedan och du träffade verkligen precis.
Anedningen till att många skär sig, som jag, är just att flytta smärta. Den psykiska smärtan blir så pass stor och alldeles för mycket. Så man skär sig, på så sätt lättar den inre smärtan lite. Och man kan andas i två sekunder. Jag är grymt imponerad att någon som inte själv skadat sig förstår detta så här mycket! Jag beundrar dig, du verkar vara grymt klok! :) Tack för ett helt fantastiskt inlägg!! Och till alla som fortfarande sitter där ute och skadar sig. Ni är helt fantastiska, underbara varelser! Ni är sedda och det finns hjälp att få. Kärlek i massor!!! //Therese
väldigtväldigt bra skrivet!
Jättebra skriver. Tack.
Väldigt bra skrivet. Jag har själv också varit väldigt deprimerad och självmordsbenägen, har aldrig skurit mig för det hade jag lovat morsan att aldrig göra, men när ångesten var som värst kunde jag ta en sax och riva upp sår på handlederna.. Och sen kanske det inte var så kul att gå med långärmade tröjor i juni dedär första riktigt varma sommardagarna för att folk lägger "emo-stämpeln" på en med detsamma om de ser såren. Hade varit så himla skönt om någon istället frågade mig hur jag verkligen har det. För jag mådde verkligen skit.
Ofta är det så, att man vill bli av med den psykiska smärtan och därför förflyttar den till fysiskt. Något annat att tänka på är att många gärna döljer sina ärr eller sår, varför skulle de göra det om de ville ha uppmärksamhet...
Underbart att det finns folk med vett i huvudet.
Väljer att vara anonym i det här läget då jag anser att jag inte vill lägga ut hela min historia på nätet. Men som du säger så finns det 2 sorters människor som skadar sig. Jag är en av dom som gjorde det för att flytta smärtan. Vissa säger att man bara är ute efter uppmärksamhet om man inte gör det för att ta livet av sig. Jag hade inga som helst tankar på att ta livet av mig. Det är jag alldeles för feg för att göra, men däremot så fick jag ut någonting av att skada mig själv. Som du säger, det gör så ont i själen och när jag skadade mig själv och såg blodet rinna ut så var det som att för ett ögonblick såg man smärtan försvinna. Den rann ut med blodet. Självklart var detta bara tillfälligt och det är då man skapar beroendet. Beroendet av att känna den där bra känslan för några minuter eller en timme. Beroendet av att faktiskt tro att "olyckan rinner ur kroppen". Otroligt glad att du skrev det här inlägget.
Riktigt bra!
Väldigt fint skrivet, bra sagt! Jag tycker att du har väldigt rätt! Jag har också fått bryta mig in i rum och springa LÅNGT för att rädda livet på vänner, därför kändes det på något sätt skönt att läsa det du skrivit!
äntligen någon som skriver en bra text om det här!
Jag har själv varit en av dom som har skada sig själv, hade självskadebeteende. i ett år och 6 månader innan jag börja att fatta att det var på väg att ta mitt eget liv. Jag var deprimerad och ja, efter 6 månader blev jag beroende av att skada sig själv. Jag hade ett jävligt år, skolan var inte mitt bästa då heller men ändå gick jag dit när det var som det västa men hade dagar när jag inte gick alls eller så ljög jag att jag var sjuk när jag inte alls var det för jag mådde så dåligt att jag ville inte visa upp mig. Fick många att gråta oxå men ibland är det inte bara andra man måste tänka på sig själv ibland men jag tänkde fel om mig själv, jag bryr mig för mycket om mina vänner än mig själv (då) och jag fatta inte ens själv att jag var beroende och att jag var inte mig själv för det var jag inte. Men sen i början av det här året så fick jag nog. Alla börja att fatta att jag inte var mig själv och att jag skada sig själv men som tur har jag inte så många ärr. Jag hade mest blåmärken och sånt men ärr det har jag. Jag har sett många som har många ärr, det är en del av dom och så är det. Det är inget som folk kan göra åt. Ingen kan göra åt att en mår dåligt.
Tack för du skrev det här så jävla bra!
Skrivet från alla vinklar och tolkningar! ett stort plus :) det är verkligen tabu-lagt med att kallas EMO.. det är ju inte sanningen i sig eller en livsstil. Folk vill inte förstå, de försöker inte ens. Emo är ett ord som är lättare att bara säga. helt enkelt pga att då har man sagt en åsikt utan att ens bry sig. som jag brukar säga så handlar det om att; "du kan inte förstå förrän du upplevt det själv"
Jävligt bra skrivet!
Jag är imponerad, och jag tackar för att det finns människor som du.
För det finns många trångsynta as som inte kan se skillnaden på människor som gör det för att få uppmärksamhet och dom som har gömt armarna mer än halva livet för att inte bli idiotförklarad.
Jag är en av dom sistnämnda.
Kramar ska du ha, massor!
Du verkar kunna även fast det inte har skärt dig elr nåt =) det har inte jag heller då, har typ nästan tänkt som dig också fast lite också att de e lite dumma men om man tänker till så =)
Du verkar kunna även fast det inte har skärt dig elr nåt =) det har inte jag heller då, har typ nästan tänkt som dig också fast lite också att de e lite dumma men om man tänker till så är det som du säger typ =)
sv: ja.. det är det...det är en utav dom saknerna jag försöker att inte göra
ser att andra har skrivit "bra skrivet". Men jag tycker att ditt inlägg är lite väl lättvindigt. Jag förstår att du inte har utbildning, och det är svårt för andra som aldrig mått dåligt att förstå varför man gör illa sig själv.
för mig handlar det helt enkelt om att jag inte tycker om mig själv. jag klarar inte av smärtan av att hata mig själv så mycket att det tar fysiska uttryck.
Jag har inga egna erfarenheter av självskadebeteende, men blir alltid så arg över folk kallar de som skadar sig själva för 'svaga'. Det är så fel!
Tack så mycket för texten, så glad att någon äntligen tar upp det här ämnet..
Bra sagt, kunde inte sagt det bättre.
Är så trött på att folk ska DÖMA direkt
utan ha någon vetenskap i skallen.
Man blir ju mer ledsen när dom
säger att det är för uppmärksamhet
för dom förstår att det inte alls är
för den anledningen..
KRAM
Det är bra att du skriver det här, jag tycker att alldeles för få personen förstår VARFÖR man skadar sig själv. Jag mådde illa vid tanken på att skära sig och kunde aldrig någonsin tänka mig att skada mig på de sättet. Jag hade kompisar som skärt sig och jag kunde ligga vaken och gråta för deras skull. Men en dag så hände det bara att jag tog kniven ur kökslådan och skadade mig själv, jag var ledsen och jag mådde riktigt dåligt, efter allt jag hört om hur ''skönt'' det är att skära sig så ville jag prova och se om det var så ''skönt'' som man säger. Jag tyckte det var det och jag skärde mig igen två dar senare. Det var ungefär 3 månader sen och jag skäms över vad jag gjort. Det är 3 personer som vet om det bara; två av dem som skärt sig själv som jag bad om hjälp av för att sluta och jag behövde stöd och den tredje för att hon följde med mig till UMO och kollade på såren. Jag kan inte klä mig hur som helst, inte för korta byxor eller kjolar (gjorde på benet) utan nån form av plåster eller lapp över utan att ärren syns. Den ena blev väldigt djup och det är den som jag måste dölja. Jag kommer att få stå ut med alla frågor resten av livet för en tvådagars-grej och jag ville bara berätta en bit ur min historia för att kanske hjälpa de som har det väldigt svårt och känner efter trycket. <3
bra (:
"Att ignorera någon som mår dåligt är enkelt. Att kalla någon som man inte förstår sig på för fjantig och töntig är enkelt. Att sträcka ut handen och försöka förstå och hjälpa någon annan är svårt."
- Fruktansvärt sant.
Jätte bra skrivet och jag kan bara hålla med dig!
riktigt bra skrivet, jag håller med helt och fullt!
du är en förtående människa, och det är väldigt posivtivt. RIKTIGT BRA!
Det är fruktansvärt ledsamt med folk som skär sig. Att folk tycker dessa olyckliga själar är pinsamma för att de gör sig själv illa är hemskt.
Känns riktigt fint att läsa något sånt här, ja själv har ärr, som jag utan problem kan "visa" och jag är precis som du säger, så himla stolt att jag idag kan avstå, och hantera svåra stunder på ett sundare sätt. men jag tror absolut inte jag haft psyke att ta saker som jag gör idag, om jag inte gått igenom just den fysiska smärtan och så vidare. Jag läxar direkt upp folk som klankar ner på mig eller folk i min omgivning som skär eller har skurit sig. Jag vet att det finns bättre sett att hantera smärta, men mår man så dåligt som man oftast gör när man går så långt att man hellre tar fysisk smärta så blir man oftast lite blind, ser det som den lättare vägen, och ja, det är lättare, du behöver mer eller midnre bara dig själv då. Riktigt uppfriskande att få läsa att det finns folk som förstår, och jag håller absolut med om att det är något som borde spridas ut.
Jag hoppas att alla i hela bloggvärlden lyckas klicka sig in här och läsa detta!
riktigt riktigt bra skrivet!
jag är en av dem med ärrade armar och verkligen hatar det.
folk tittar och undrar och det är inte alls särskillt roligt då jag själv bara skäms.
detta inlägg gick rakt in i hjärtat!
Tack!
Får en verkligen att tänka på vad man tänker när man ser någon med sådana ärr... "/ har aldrig haft chansen att få se det "live" och är nog jävligt glad för det...
men det tål att tänka på "/
men asbra skrivet! :D
bra skrivet MEN folk som skadar sig själv är visst för svaga! Så är det bara. Även om de har anledningar som kan vara förstående, ja men de är fortfarande för SVAGA! Om de var starka skulle de inte skada sig själv hur dåligt de än mådde.
Jag har haft självskadebeteende, och faller tillbaka i det ibland. Dock handlar det inte om att skära eller slå sönder mig. När jag mår dåligt kräks jag, jag stoppar fingrarna i halsen helt enkelt. En del skulle kanske säga att det är tecken på att jag har matproblem, men det har jag inte alls. Det är bara det att när jag mår psykiskt dåligt sätter det sig i magen; jag mår illa och för att bli av med det psykiska illamåendet försöker jag kräkas upp det fysiska illamåendet... Även om jag inte får ärr på utsidan, mår ju inte insidan särskilt bra av det.
Tack!
Riktigt bra skrivet!
sjukt bra skrivet , känner igen mig. har/är i den situationen där jag inte kan behärska min smärta inombords .. jag är arg jämt och ständigt , och jaa det finns mycket mer jag skulle vilja skriva. men inte här...
Vilket bra skrivet inlägg! Hoppas många läser det o tar åt sej på ett positivt sätt :)
Verkligen bra skrivet.. Inte så många som förstår varför vissa skadar sig själva som själv inte har gjort det!
Du borde läsa detta : http://kulusoy.blogg.se/2010/august/jag-forsokte-ta-livet-av-mig.html
Guud vilken otrolig text! Älskar den verkligen!
Beskriver verkligen bra med ord hur det är, hur det känns. Kommer fortsätta följa din blogg!
Hoppas du kommer skriva mera sånt här!
Du borde nästan börja jobba med och om det om du inte redan gör det.
Love It!
Kram Alice!
riktigt bra skrivet!
--------------------------------
gillar din design, as cool!! :)
sjukt bra skrivet!
skit bra skrivet (alla emos skär sig inte-bara katt emos)men annars bra observationer och riktigt bra skrivet som sagt!
sjukt bra skrivet!!
Håller med dig. Såg en tjej på stan för inte så längesen, hela hennes ben var täckta med ärr. Kändes hemskt att se på dem för det kändes så ledsamt, men samtidigt tyckte jag att det var härligt att hon visar upp dem för då betyder det att det kommit ut i ljuset och att hon kan få/har fått hjälp.
Och vad gäller att prata om sina problem håller jag med något otroligt! Hatar att få veta om att ens nära har haft riktigt allvarliga problem långt senare, och att de gått lång tid utan att ha fått hjälp eller ens pratat med någon. Liksom, vet de inte om att jag älskar dem och mer än något annat på den här jorden ställer upp och stöttar dem? Det skär i hjärtat att veta att man trott de varit lyckliga när de egentligen plågats, och att man hade kunnat göra något åt det men att det inte blev så för att man aldrig insåg vad som egentligen pågick...
himla bra skrivet!
Så underbart skrivet! Så sant som det är skrivet, verkligen. Jag har själv skadat mig själv och haft nära som gjort det och det var likadant för oss så som du skriver. Detta borde uppmärksammas ännu mer!
Jag ville bara säga att jag tycker det är jättebra skrivet. Verkligen. Det finns så mycket missförstånd runt ämnet. Du har gjort det glasklart =)
Ibland kan det också vara skönt att göra det för då blockerar man ut alla jobbiga tankar
jag har själv skärt mig, jag var rädd från en början, jag mådde dåligt, allt var piss en lång tid, jag hatade mig själv, jag åt aldrig, drack aldrig, skyllde på att jag inte hade aptit, talade sällan om mitt liv, höll mig för mig själv och hade bara ett helvete, jag har försökt att ta livet av mig själv genom att skära mig i blodådrorna, jag visste inte till en början att det var farligt, jag skärde mig en gång tsm med en fd bästis, det var hennes ide, att vi skulle lägga blod mot blod, jag fattade inte det dära först ? jag mådde piss under den tiden också, vi skärde oss, och jag fattade inte att man kunde dö av att skära sig i blodådrorna, men det blev aldrig blod med blod, såret var inte tillräckligt djupt, jag berättade för min syster vad vi hade gjort, hon blev såklart FÖRBANNAD, den hära tjejen gick och sa till alla att vi var blodsystrar men innerst inne visste jag att vi inte var det, alla började kalla oss för emo och allt, men dom slutade efter ett par månader, hon skärde sig en gång jag flera, familjen visste inte det, mamma låg på sjukhus då, och syrran ringde min andra syster och var rädda att jag skulle göra det igen, dom sa att jag inte skulle göra det för man kan dö, dom trodde aldrig så om mig att jag ens kunde skära mig, men jag gjorde det igen, sår på sår på sår, jag kom aldrig tillräckligt djupt eller så gjorde jag bara fel, jag vet inte, men ingen vet om det, gjorde inte på hela armen utan bara på samma ställe, jag käde inte smärtan, jag tänkte inte på det, jag tänkte bara på att ta mitt liv, det enda jag ångrade då var att det aldrig skedde, men idag tackar jag gud att det aldrig skett, jag tänkte aldrig på att mitt liv skulle kunna förändras, men idag, så mår jag ganska bra, inte helt men bra, jag tänker sälla sådana tankar, ingen vet om att jag fortsatte skära mig, idag är ärret borta, jag tänker på att då var då nu e nu, jag pratar inte heller om det, men idag ser jag mig som normal, jag kan må pisst off men kämpar dag för dag, så tycker jag andra som varit eller är i samma situation som var var ska tänka på att ALLT KAN BLI BÄTTRE BARA KÄMPA
Riiiktigt bra skrivet, mår själv inte bra och det blir inte bättre av vänner som bara klagar på en och hotar med att säga upp vänskapen om man inte sluta med detta. Det var sjukt bra skrivet och jag är glad för att någon kan berätta sanningen, hur många som faktist tar åt sig är ju frågan.
Jag har varit där och så många gånger fått höra att man bara velat ha uppmärksamhet osv. Jag gjorde allt jag kunde för att dölja min sår, men ibland räckte inte de. Jag hade även andra problem som gjorde att folk såg mej. Jag har alltid fått mycke uppmärksamhet, av alla. Så de handlade inte om de. Jag ville inte synas. Men de förstod inte folk i min omgivning.
De är länge sen och något jag kan prata lätt om nu. Men de höll på att sluta riktigt illa.
Jag har länkat de här inlägget på min blogg, alla borde läsa de här!! :)
jag förstår och kan sätta mig in i att du har skrivit. min lillasyster lider av borderline. ett självskadebetéende och har ingen som helst hud på sina armar, det är endast ärr. hennes låt och mage ser likadana ut, bara ärr. jag själv har aldrig skadat mig själv på det sättet, men hela familjen har fått hjälp av DBT på södersjukhuset och i början så var våran storasyster hur emot det som helst, hon tyckte bara att våran lillasyster spelade och ville ha uppmärksamhet. men efter att ha gått på mötena en gång i veckan i ungefär 10 veckor ser man det med andra ögon. man blir mer medveten om hur många ungdomar har det och helt ärligt idag blir jag inte skärrad eller illa till mods när jag ser uppskurna armar. jag har varit med när min lillasyster höll på att förblöda, jag har sett det mesta anser jag själv.
har läst som flesta kommentarerna du har fått av inlägget och jag tycker att det är otroligt modigt av de som skriver att det skadar sig själva och av vilken anledning. har man erkänt det för sig själv är det lättare att erkänna det för omgivningen.
Riktig bra skrivet tycker jag!
Jag skar mig förut och brände mig med cigaretter och liknande föremål, det var då och då för att förflytta smärtan men i grund och botten var allt för att straffa mig själv.
Om jag åt för mycket så straffade jag mig själv genom att skära mig, om jag råkade göra någon ledsen, så skar och brände jag mig.
Sen började jag röka istället och på så sätt lyckades jag sluta skära mig (rekommenderar dock INTE att börja röka såklart) eftersom jag nu har svårt att sluta röka.
Men är på god väg...
Fin blogg ;)
Oj vad många kommentarer! Bra, det är ett stort ämne som behöver mer uppmärksamhet. Först måste jag säga att du måste vara en underbar vän att ha! Du förstår verkligen vad dessa flickor behöver. Imponerande. Själv jobbar jag med detta i mitt yrke och oförtående personer är många. Både vårdare och anhöriga och vänner. Jag själv försöker att förstå för jag tror att det är enda sättet att hjälpa.Att som du säger gå ut i skolor skulle verkligen behövas. Jag tror ändå att samhället börjar förstå mer av allvaret nu mot förr men forfarande måste många skrika för sin rätt. Jag köper allt du skriver och är djupt imponerad:)
Mycket bra skrivet, finns inte mer att säga än att du har rätt, så rätt.
Sånt här är ju alltid lite motsägande, så anledningarna till att man skadar sig alltid är olika. Själv har jag fått utlopp för en viss panikångest. Har inte heller använt kniv, utan lödkolv.Jag är inte stolt över alla ärr jag har, men detta ärr har kommit att definiera mig:
http://scienta.blogg.se/images/2010/63721_1239482802_71296123.jpg
Självskador är olika för alla, alltid.
Precis, ärr är just ärr, sådant som varit. Antingen finns de utanpå, eller inuti. Skillnaden är att det inte finns någon som ser de inuti utan bara de som är på utsidan, det är det som kallas ytlighet.
Jag har varit självdestruktiv, kom ur det, tatuerade över ärren med saker som betyder mest för mig idag, tyvärr är jag tillbaka igen men jag hoppas det är tillfälligt, jag har kommit ur det förut och kan/kommer göra det igen.
Det går om man har viljan/orken/styrkan/hjälpen att klara det, men man måste hitta sitt sätt. Och jag hoppas alla gör det och att ingen skäms för det som är eller har varit!
Mycket tänkvärt inlägg, hoppas jag hittar tillbaka till dig och kan läsa mer!
Kram på dig!
Precis, ärr är just ärr, sådant som varit. Antingen finns de utanpå, eller inuti. Skillnaden är att det inte finns någon som ser de inuti utan bara de som är på utsidan, det är det som kallas ytlighet.
Jag har varit självdestruktiv, kom ur det, tatuerade över ärren med saker som betyder mest för mig idag, tyvärr är jag tillbaka igen men jag hoppas det är tillfälligt, jag har kommit ur det förut och kan/kommer göra det igen.
Det går om man har viljan/orken/styrkan/hjälpen att klara det, men man måste hitta sitt sätt. Och jag hoppas alla gör det och att ingen skäms för det som är eller har varit!
Mycket tänkvärt inlägg, hoppas jag hittar tillbaka till dig och kan läsa mer!
Kram på dig!
Jätte bra skrivet =)
Fyfan så jävla bra skrivet!!!!
ska jag säga rakt ut. så var det bra skrivet. visst folk kommer inse mer.
' men tror du verkligen att de vill ha uppmärksamhet?
ska jag säga dig en sak, jag tror att de inte vill ha uppmärksamhet, utan de kanske "hatar" sitt liv för de tror att det är över, men när de själva verkar inse att det finns hopp så kommer de ångra sig.
' fast de är nog ngt som är psykad i deras huvud att de gör det, det finns vissa sjukdomar som exp "ätstörningar" och då kan man tänka ppå självmordstankar, för det gör man och så är det när man har aneroxia lr bullomi, för det är så med den sjukdomen och detär bara att accptr de. för de kan itne hjälpa att de har de, så att det du har skrivet e inte helt rätt..
tänk efter lite innan du skriver.
för i livet finns det inte bara uppmärksamheter. utan det finns sjukdomar osså som gör livet så.
Du har verkligen rätt, jag håller med dig... "förflytta sin psykiska smärta", det stämmer ju. Fint skrivet förresten!
Grymt skrivet...
Bra skrivet.
Sjukt bra skrivet!! Verkligen båda tummarna upp för dig och detta inlägget. Så jäkla sant.
Har själv skadat mig och precis som du säger, handlade det om att flytta över smärta. Så sant alltså. Man behöver inte vara konstig för det.
Många kramar till dig :)
extra cred för att du vågar skriva inlägget också, modigt och viktigt!
grymt bra skrivet!
braaaa skrivet
Gud vad bra skrivet!
Väldigt bra skrivet!
Hej från en före detta självskadare.
Smärtförflyttning till ett synligt ställe,
var det för min del..
Tipsar om http://psykiatrin.blogg.se
En vän till mig som driver en väldigt bra sak framåt!
bra skrivet :D
sverige ligger etta på listan över de mest deprimerade länderna.. kanske något att tänka på och ta tag i...
Men varfor valjer folk fysisk smarta i form av att skara sig sjalv.. varfor klammer d inte fingert i dorren eller sticker en nal i fingert eller nagot. d maste ju finnas fler grejer an att skara handlederna o fa synliga arr.
om d inte ar uppmarksamhet sa ska man ju gora metoder pa stallen som inte syns
Hej!
Äntligen tar blogg.se upp något som är viktigt och som så många gör, ser eller tänker på. Det var fasiken riktigt bra skrivet och sant.
Jag är en av dem som har mina ärriga armar, ben och lite varstans och får återfall ibland trots att jag är mamma till en son på 5 år.
När jag ser mina ärr så är det blandade känslor, men var ärr har en historia och det är jag. Jag skäms inte längre. Folk får tycka vad de vill.
Jag visar dock aldrig färska sår öppet får det är inte bra.
Kram på dig/Wiilow
Finns inte något bättre sätt att säga det på ä n vad du gjorde nu!
håller med dig till 100%
men jag vet inte riktigt hur jag uppfattade det där med att dom ska vara stolta och visa upp sina ärr..
okeej dom är vell ganska så starka då med jag menar , jag tror verkligen inte att man är stolt över att man mått dåligt och ärren efter att ha skärt sig är ju ett tecken på att man mått dåligt ,
annars måste det var jag som missupfattat det! :)
SVARA GÄRNA:)
bra skrivet, jag har aldrig förstått varför dom har skärt dig som dom gjort.
men man förstår verkligen när man läser detta inlägget.
Klokt sagt. Jag har själv varit en av dem som skadat sig själv. Jag gjorde det lite som "testa på" då jag hört om en del andra som gjort det, och folk har en tendens att rycka på axlarna när jag berättar det. De verkar inte tänka så långt som att en välmående människa aldrig skulle testa något sådant. De verkar inte förstå att jag mådde fruktansvärt dåligt.
Idag har jag slutat skära mig och bär kortärmade tröjor. Det känns bra.
jag skar mig innan när jag var yngre, var i en sjuk depresion.. fick också höra att jag var ett jävla emo & sökte uppmärksamhet, grejjen var att jag skylltade aldrig med det jag döljde mina skär sår bättre än någon annan..
Anledningen till varför jag skadade mig själv var att jag hade hellre fysisk smärta än psykisk.. Med tanke på att jag hade så ont på mina armar & ben så koncentrerade jag mig på min fysiska ist för den psykiska.. var sjukt skönt att kunna koppla bort att jag mådde så dåligt..
Först vill jag bara börja med att säga: Mycket bra skrivet!
En av mina närmaste vänner har problem med depression och ångest. Det är inte lätt att försöka hjälpa då man känner sig fruktansvärt hjälplös i sånna situationer. Men han brukar ringa och be om att få komma hit och prata en stund i alla fall. Det känns som att man gör åtminstonde någonting genom att lyssna och bara finnas där.
Jag har själv haft problem med ångest och panikattacker och i det läget vill man bara få försvinna.
Grymt bra skrivet!
Bra inlägg. Jag håller verkligen med om det du skriver i stort sett och speciellt det med att folk inte vill söka hjälp. Finns en sådan facebookgrupp som arbetar för att psykiska sjukdomar inte ska vara så Tabu som de faktiskt är i dagsläget.
Intressant att det här blev ett "featured"-inlägg på startsidan bara någon dag efter att jag börjat fundera på att ta bort mina ärr permanent...
Jag är psykiskt sjuk och när jag skar mig var det från början ett sätt att dämpa den ångest jag kände - via endorfiner och bara vanans makt - och dessutom var det "min" egen grej. De kunde ta vad de vill från mig, göra vad de ville mot mig, men de kunde aldrig hindra mig från att skada mig själv.
Det låter väldigt enkelt och tyvärr är det nog det för många - när man väl har börjat alltså, för man kan bygga upp en tolerans som knappt går att förstå såhär i efterhand och det är nog det farligaste.
Första gången använde jag en 3-bladsrakhyvel, det började knappt blöda men jag fick ändå en panikattack. Efter 3 år fick jag åka in och sy 40 stygn/tillfälle - jag tyckte inte att det var en stor grej och dessutom kunde jag inte, rent fysiskt, se att mina armar var helt förstörda.
Det är precis som att ha en ätstörning på många sätt.
Nu talar jag såklart bara utifrån mina egna erfarenheter (av båda ämnena) så det kan säkert vara annorlunda för många andra och sedan finns det ju de som skadar sig mer som ett "rop på hjälp", för uppmärksamhet.
Jag slutade skära mig för 3 år sedan efter att ha gjort det varje dag i nästan 6 år. Att ta bort ärren nu (när det finns nya lasermetoder som faktiskt fungerar riktigt bra) skulle underlätta mycket, men jag har ändå inte bestämt mig än.
Jag har nästan alltid långärmat när jag är i skolan eller ute. Det blir liksom så tydligt att jag skurit mig och till viss del vill jag inte bli sedd som bara "en av de där brudarna som skär sig", för det finns ju en stereotyp där. Visst, det är lite synd, men jag vill att folk ska lära känna mig innan de börjar fråga saker.
Det är faktiskt nästan omedvetet (på samma sätt som när jag väljer att visa/dölja brösten eller andra privata kroppsdelar) och även om jag är medveten om det när jag väljer kläder är det inget jag tänker på konstant.
Oj, vad långt det här blev... :)
Men det visar väl bara på att du hittade något intressant att skriva om och att du gjorde det bra, fortsätt så!
Riktigt bra skrivigt! Ser att du har fått många kommentarer som uppskattar inlägget, jag håller med dem. Jag är så trött på männiksor som dömmar de som skadar sig själva, som kallar "de" patetiska, uppmärksamkåta och så vidare. Precis som du skriver finns det de som gör de för uppmärksamheten, men de brukar visa det också. Jag tycker alla borde tänka mer på att inte dra alla över en kant, precis som du skriver så finns det flera anledningar till självskadarbetende, inte bara uppmärksamhet.
Jag vet att du har fått massor av långa kommentarer och att du antagligen inte hinner läsa allt. Men det gör inget, bara glad för att någon med vettiga åsikter skriver om detta :)
Mycket bra skrivet!!
pjuh, äntligen någon som INTE klagar!
Väldigt bra skrivet och jag tycker du har förstått skillnaderna. Jag har mina ärr och det är minnen från vad som varit, en del av ens resa i livet. Jag hoppas att fler kommer till den insikten du har gjort.
Ha en det bra!
bra skrivit =)
Jättebra skrivet!!
TACK FÖR ATT DU SKREV DET HÄR!!!!
Vilken bra och klok text.
Måste säga att det är en av de bästa texter jag läst när de gäller depressioner som utvecklats till självdestruktiv handling. Som du säger handlar det ofta om dessa punkter du tagit upp. Sen kan man ju gå mycket djupare i varje punkt. Det finns säkert tusen olika anledningar till varför man gör illa sig själv. Samhället måste nå ut till de unga och visa att det finns hjälp. Det finns bättre sätt att må bra, än att skära sig och må bra för en stund.
Kan man förklara det där bättre än du gjorde nu?
Inte dom som gör illa sig själv skulle kunna skrivit det dära bättre, jag har gjort illa mig själv men det var bara engångs händelse, jag skäms så över det, jag gjorde det på min arm och har ärr nu.
Jag skäms över det, inte för att jag gjorde det. Utan för att det sitter just på armen, att jag vill ha uppmärksamhet var inte det jag ville ha utav det.
En nära till mig har också gjort det, men hon har slutat nu. Det hjälper inte med att tvinga dom
att sluta, dom behöver stöd och inte känna sig
tvingad till att sluta. Då blir det kanske
ännu värre.
Innan jag gick in på blogg.se och såg dethär
inlägget på framsidan om att skada sig själv, hade
jag ännu tankar på att göra illa mig själv för att
få bort min smärta, men då skulle dom inte kommit på
armarna, utan benen tänkte jag.
Men man kan säga att efter jag läste det här ångrade jag mig, jag ska klara det här utan att se blod, jag mår kanske inte bra nu men varför ska jag kolla ner på min kropp och bli påminnd om min jobbiga tid?
-tusen tack.
bra inlägg!
uppmärksamhet, skadar man sig själv för att få uppmärksamhet även om personen just bara vill ha uppmärksamhet tyder ju det på att personen har ett promblem inget illa menat så utan att man har ett problem med ensamhet - då behöver man också hjälp, ingen människa ska behöva vara ensam.. sen sånna som skadar sig själva för att dom mår psykiskt dåligt behöver också hjälp, man ska verkligen inte pressa dessa människor till att prata utan bara visa att man finns där och ställer upp! folk ropar på hjälp på olika sätt och detta måste folk accepter!
asså jag har skärt in ett e i min arm, och de e jag nt presic stolt över, men jag älskar han och vill bevisa det! de känns bra så jag hopppas inget lyssnar på de här skit snacket!!
orkar inte skriva en lång kommentar, men kort sagt: bra skrivet! du har fattat - det är inte alltid ett rop på hjälp eller uppmärksamheten som lockar, det kan bara vara den enkla lättheten som följer av smärtan som går att beskriva.
asså jag tycker det du skriver är helt rätt och det är skönt att veta att det finns mäniskor som fattar att inte alla är ute erter uppmerksamhet... att folk kan må dåligt.
Jag har alltid varit denhär spralliga glada tjejen iaf när folk såg mig och jag tyckte det var skönt att fol tog mig så och inte frågade.. så jag gjorde allt jag kunde för att dölja det.. och jag tror att det är fel att bara dölja sina problem för allt och alla... jag gjorde det men det blev bara värre, så iblend tror jag bara att det är bra att vissa personer visar det lite mer.. om det nu är så att dom mår dåligt.
men Tack för att du skrev dethär inlägget...
Jag gillar ditt sätt att argumentera, hitta åsikter, tankar och dra slutsatser efter egna tankar och erfarenheter istället för fakta och andreas ord.
Dock finns det en infallsvinkel jag vill uppmärksamma, de som står i närhet till han/hon/hen som skär sig. Jag har en pojkvän som jag försöker göra så lycklig jag bara kan, dock så är han fast i det här "skärsårs-träsket". Jag älskar honom och bryter nästan ihop varje gång vi träffas och jag ser nya sår eller ärr på armen sen sist, och varje gång kan jag inte fundera på annat än om det är ittt fel. Har jag gjort något? Sagt något? Eller fanns jag bara inte där just när han behövde det?
Jag kan själv inte skära mig, jag har en rädsla för fysiskt smärta, och även om jag själv når dåligt så kan jag bara ta ut den genom aggressiva handligar eller att gråta. När jag blir hysterisk går jag ifrån allt och alla för att jag själv inte vill orsaka något.
Men tillbaka till att vara närstående, jag undrar vad jag skulle kunna göra. Jag säger ju hela tiden att det är onödigt att skada sig själv, men jag stödjer ju honom i allt som får honom att må bra. För det är ju vad jag vill?
Min pojkvän mår dåligt och i kombinationen av att vara en attentionwhore så visar han upp ärren, jag vet att han vill ha dem raka och perfekta. Detta gör hela situationen svårare så jag ibland undrar "skär han sig bara för att?". Sen försvinner tankarna varje gång han ligger där och mår så dåligt, gråter och vägrar prata för att han bara vill dö.
Det är svårt att vara tonåring idag, för allting tyder på ytlighet samtidigt som man aldrig kan veta vem som egentligen mår dåligt. En gammal klasskamrat till mig är världens solstråle, kaxig och allmänt lycklig utåt. Men man märkte någonstans att hon ofta fick gå, prata med vuxna och sånt p.g.a. situationen i sin familj.
Frågan jag vill få fram här är, vem är det egentligen som mår dåligt? den som lyckas visa det eller den som döljer det?. Kan båda må lika dåligt? Vad beror då öppenheten på? Och sist men inte minst, som närstående till den som skadar sig och mår dåligt, hur hanterar jag situationen?
Nu blev det en massa grammatiska felaktiga skiljetecken, men jajaja!
Vet att chansen att du hittar just den här kommentaren är väl liten, men vill gärna höra dina vidaretankar.
Puss godnatt!
tack för ett klockrent blogginlägg om detta ämne som inte många vill prata om. bra att nån gör det lite klarare för de som inte vet så mycket om detta. ha en trevlig kväll!
as bra!!
Bra skrivet!
jag har skärt mig själv, då jag mått dåligt.
jag skär mig även då jag inte klarar av verkligheten.
men ah.
bra skrivet.
bra inlägg!
Bra skrivet och bra att någon förstår sig på sånt hära ..
Verkligen hur bra som helst skrivet!
Det är kanon att någon skriver om de!
Jag älskar det du skriver, stämmer så jävla bra!
Underbar människa :D :*
Intressant text, med ett gott budskap, men det är ett komplext problem - självmordsbenägna människor. Först och främst är det läran om psyket. Att några experter inom området inte betraktar psykologi som en vetenskap är något jag inte har svårt att förstå
Ångest, i alla sina former, är tveklöst den vanligaste psykiska störningen vi har i samhället, och man har märkt av en viss gradvis ökning bland unga tjejer. Ångesten har sitt ursprung i vår instinkt att leva. Under människans begynnelse var rädsla något bra; rädsla gör oss förberedda, adrenalinet rusar, vi spänner oss och olika andra saker. Ångesten har uppkommit dels genom detta faktum. I det postindustriella samhället är våra största fasor, de vi inte kan ta på. Vi kan inte ta på vår rädsla att inte se bra, ut, inte få bra på provet imorgon, eller rädslan huruvida jag uppskattar av dem kring mig. Härav har ångesten uppkommit. Dels. En ökad press i samhället medför ångest. Givetvis är vi lyckligare i västvärlden, men det har ett högt pris. Vi får inga riktiga problem att "ta" på, utan riktar vår rädsla till det oangripbara. Vi får inget utlopp för någonting och vi mår sämre.
Efter ångest, kommer borderline, Borderline är en psykisk sjukdom som innebär, precis som namnet antyder, att man hela tiden är "på gränsen" - man är känslomässigt instabil. Borderline är en psykisk sjukdom som ökar relativt snabbt i Sverige.
Självmord är resultatet av många saker. En kris, en brist på framtidstro, allvarliga drogproblem och många andra grunder. Vanligast är en svår depression - manodepressivitet. Det bottnar i djupa problem. Självmord är faktiskt den vanligaste dödsorsaken för unga och självmord är något som är tabu i nästintill hela världen.
Självmord har ofta en genetisk faktor, märkligt nog. Man ser ofta ett mönster hos människor, att det i släkten finns fall av självmord.
Du har givetvis rätt i att det är helt fel att sätta det här tabuet kring självmord, men vi ungdomar har sett en bild av små osäkra tjejer och killar i fjortonårs åldern som skär sig själva. Sådant skall ju tas på allvar. Men den som begår självmord har oftast begått en allt för djup kris.
I ett öppnare modernare samhälle har självmordskurvan ökat. Varför? Har samhället blivit ytligare? Mår människor dåligare nu än förr? Livsstandarden har ju ökat. Människor med djupa psykiska problem har en rad av komplexa faktorer, i samband med pressen från vårt moderna samhälle.
Att skära sig är endast ett sätt att visa sig. Att få uppmärksamhet. Detta gör människor med potentiella problem i tidig ålder. Det blir sällan något allvarligt. Det allvarliga är de andra sätten att skapa destruktivitet på. Hårt festande, användande av droger, ytliga förhållanden, inbillning, press och stress samt en rad andra saker. Listan går långt. Att skada sig själv är oftast ett tecken, men det innebär inte att man skär sig själv.
Det enda sättet att stoppa självmord, det är att stoppa det samhälle vi lever i idag. Minska den ytan som finns.
Så sant och riktigt bra skrivet!! :)
väldigt bra skrivet måste jag säga! Jag har själv ärr och har många gånger fått höra att jag är emo, att jag bara vill ha uppmärksamhet.. Men som sagt, jag gick aldrig omkring och bara kolla vad jag har gjort eller något sådant, jag var mer tillbaka dragen, räckte nästan aldrig upp handen i klass rummet osv osv, jag har många vänner som jag hjälper nu ist för att dom ska skära sig eller ta sitt liv, med tanke på att jag vet hur jobbigt det är att må extremt dåligt psykiskt! Jag mår bara bra av att få hjälpa andra! Jag vet att de blev en lång kommentar, men jag är bara glad att någon faktiskt ser hur de egentligen ligger till! och jag håller med, informera mer i skolorna, för alla vet inte vad dom ska göra! :)
Hej! Jättebra att du tar upp sånt här. Har själv haft problem och försökte ta livet av mig och skärde mig.
Först gjorde jag det också för att få uppmärksamhet, Im not gonna lie. Men sedan blev det som en drog.
Jag började skära mig, jag började sedan tvinga mig själv att kräkas upp mat, för jag var så jävla ledsen. Jag kände mig så himla ledsen. Det var som om ingen brydde sig, sedan utvecklade jag ätstörningar som jag fortfarande kämpar med.
Jag mår jättedåligt vissa dagar i perioder och vissa dagar mår jag jättebra.
Jag vill bara säga att om någon där ute kämpar, eller som skadar sig själv. Börja i terapi, prata med en psykolog. Jag skulle inte alls säga dessa ord om jag inte hade haft stöd av min psykolog som jag har gått i hos snart ett år, som stöttat mig i det mesta=) Och om man någonsin råkar falla in i den här tråkiga perioden då man verkligen känner sig för att skada sig, försök verkligen försök att
att prata med någon, gör vad som helst för att undvika den hemska situation då du kan skada dig själv och göra något du ångrar.
Kram!
väldigt bra inlägg tycker jag, jag har precis skrivit ett inlägg själv om depression, självskadebetende och vården kring de som jag upplevt den. de känns skönt att veta att de faktiskt finns folk som förstår varför det kan bli som de blir i bland. jag hoppas de har gått bra för dina vänner.
om man får göra lite smygreklam för sin egen blogg så finns mitt inlägg om detta här: http://emmaerikssonsundberg.blogg.se/2010/august/this-is-my-life.html
Har man någon i sin närhet som skadar sig känner man sig så maktlös,, har du några tips om hur man ska hjälpa??
Säger som väldigt många andra här, BRA skrivet! Jag vet precis hur du menar och jag tänker precis lika om det där, fint att du tog upp det :) Och jag håller med, de borde gå igenom det mer på skolorna!
Väldigt bra skrivet!
Jag är "en sån" som brukade skada mig själv. Nu för tiden gör jag det väldigt sällan. Gjorde det inte för att få uppmärksamhet, inte många av dom jag känner vet om det.
Men ibland var det som att den smärtan var lättare att uthärda på nått sätt. Alltså, lättare än att må dåligt...
Jag är lite dålig på att förklara. :)
Sjukt bra att du bloggar om detta!
Folk behöver förstå men det är ett ganska jobbigt ämne att ta upp så det är modigt av dig att säga vad du tycker!
Har aldrig riktigt begripit det där med att skada sig själv. Men har förstått att det för många handlar om att dämpa en ångest genom att ta ut det i form av fysisk smärta. Vet inte om det är så rent generellt.
Ha det gott i alla fall
/ G
bra inlägg, jag grät när jag läste det.. vf ? det berörde mig, för jag skär mig sj just pga av att jag mår dåligt, och ingen vet ngt, och ingen kommer veta ngt nu heller fast att jag skriver här, för ingen känner mig ....
Bra inlägg. håller fullt med dig om det du skev.
Bra skrivet, det är så rätt det du skriver! :D
De e väll lite "fegt" iaf, att sluta kämpa, för att man e rädd...
Ett av de bästa inläggen jag någonsin har läst. Tack.
Kram
Bra skrivet , det är sant det du skriver! =)
Jag verkar vara den enda som INTE håller med. Jag tycker att människor som skär sig och skadar sig själva är väldigt patetiska. Att ge efter för att man mår lite dåligt, herregud, vad är det för svaga, mesiga människor?
Vad är det för problem man kan ha som är så allvarliga? Att man typ bråkar eller blivit sviken av en kompis, eller att man har föräldrar som dricker. Men seriöst, vad är det för ilandsproblem egentligen? Tänk på människor i fattiga länder, där det sker naturkatastrofer och de förlorar sina föräldrar, blir hemlösa utan mat och vatten. Jag tycker så mycket mer synd om dem. Jag tror inte att det finns NÅGON i Sverige som har det lika dåligt som dem.
Man kan också se det som att medan ni patetiska människor inte har något bättre för er, utan sitter och skär er själva och förlorar blod, när andra barn dör av blodförlust. Vilket slöseri med blod liksom.
Visst, man kan känna psykisk smärta och det känns kanske bättre om man skär sig lite. Dessa människor får väl själva ta tag i sina liv och lösa problemet de mår dåligt av. Det ska väl inte vi som är friska där uppe i skallen behöva göra åt dem? Riktiga småbarnsfasoner tycker jag.
Och dessa "emos" som enbart skär sig för att få uppmärksamhet. Gud, jag verkligen AVSKYR dem! Riktigt patetiska.
Jag har kompisar som håller på med sånt och jag har inga problem med att berätta för dem hur äckliga jag tycker att de är. Det behövde jag dock bara säga en gång, sedan slutade den ena tjejen. Jag sa att jag inte ville vara kompis med henne om hon höll på som hon gjorde och att hon skulle skaffa sig ett liv. Det gjorde hon minsann. Mer uppmärksamhet än så tycker jag inte att man ska ge dem. De får ju liksom ta sig själva i kragen och skärpa till sig.
Tack för mig!
fint skrivet!
nu fick i alla fall jag en litan annan syn på det hela. :)
Det är bara retards som uttrycker sig "emo" om människor/beteenden/saker som om det vore något negativt. Det är ju bara kort för "emotional", och sen när blev det fel att vara det? Vi lever i en sån sjuk värld att det inte är konstigt att folk mår dåligt och skär sig.
True dat!
Tack så mkt !
Det var verkligen bra att du svarade :)
Hon brukar svara: aha okeyy?
Då brukar jag svara: aa men nu vet du i alla fall att jag finns och du kan prata med mej:)
Tack så Mycket för hjälpen och jag ska testa det du sa att jag skulle pröva att göra :)
Men du det funkar inte att skriva till dej på mailen, eller så är det jag som inte kan :)
Kraam
Jätte bra skrivet. Har själv varit den som har skärt mig på armana och benen, dock inte mycket.
Än i dag trots att jag är 26 år så kommer de över mig ibland att jag vill skära mig för att lindra smärtan. . .
/ Annelie
Hej igen! Ja detta är säkert 15 år sen. var ett s.k. svårt fall! Men jag kommer ihåg att en "förbättring" följde! Sen tog öppebvården hand om det! Troligtvis återkom kvinnan igen men hur det sen gick vet jag inte. Jag är 72 år och på "allerten" men här sviker mig minnet! M.v.h.
så sjukt sant.
Så att skada sig själv är på ett sätt ett tecken på styrka? I alla fall om man gör det och ber om hjälp efteråt? Låter logiskt.
jävligt bra skrivet!
Josefin, som kommenterade 12:42;
Jag tycker du borde läsa på lite innan du skriver sådana kommentarer, dina åsikter kan faktiskt få förödande konsekvenser. Nu vet ju inte jag nånting om dina vänner och deras mående, men om någon hade sagt sådär till mig hade jag brutit ihop totalt. Min familj har tyvärr liknande tankar om psykisk ohälsa och självskadebeteende, de tror allting handlar om dem (jag gör det för att straffa dem osv. även om det tog 4 år innan jag vågade berätta för mamma om min bulimi ..)
INGEN förutom mina föräldrar har sätt min ärr och de märkte inget förrens jag försökte begå självmord och trots detta vet de väldigt lite om mina självskador och min ätstörning.
Jag tycker inte du har någon som helst rätt att anklaga oss för att vara barnsliga emos som inte vet vad smärta är - vad vet du om mitt liv och vad vet du om hur man bäst hanterar smärta? INGENTING!!
Och den enda som är svag och omogen här är DU, trots att det skriker okunskap och brist på medkänsla om dig så blir jag ledsen och deprimerad av din kommentar och jag tror inte jag är den enda ..
Tänk om snälla, och jag hoppas innerligt att dina vänner, även om du knappast förtjänar att ha några, mår bättre nu trots din ondska.
//En annan Josefin, med självskadebeteende.
TACK för detta inlägg! Jag har skadat mig sedan jag var 9 år på ett eller annat sätt och har djupa ärr över hela armarna och jag kan inte tacka dig nog för detta underbara inlägg!!!
Jag känner igen mig. Bra skrivet.
Så fruktansvärt bra skrivet!
Finns i dagens läge alldeles för få som förstår varför människor skadar sig själva!
Mer information i skolorna vore en alldeles utmärkt idé både konkret information om just att skära sig och även alternativen till det och att vara stark!
Jävligt bra skrivet.. Du är en sån där människa som man önskar att man kände och hade som vän.. Vet inte varför men det känns bara som om du är en otroligt varm och snäll människa..
Du har ingen aning om hur det är innan du själv skurit dig
Allt det där visste man ju redan... Och det där att de kommit över smärtan när de "visar upp" sina ärr är inte sant. En tjej i min klass hade t-shirt när hon hade djupa färska ärr!
bra inlägg!
Oj, vad bra skrivet verkligen :) Du fick mej på nya tankar och jag håller helt med dej..
Fin blogg också!
jag skar mig pga av ilska ledsamhet och hopplöshet. var 3 månader sen sist nu. Fått en valp.
riktigt bra skrivet! Det är så himla sant! Önskar att fler folk förstod att det faktiskt är sådär.
Men bra skrivet!
Im confused!
However, Great Text with some exceptions.
Made me a little scared!
I'll give you my input!
LOVELOVELEARN
Yours,
~Saranah~
Sant. Bra skrivet!
Nej, naturligtvis finns det inte några enkla lösningar. På samma sätt som det inte finns enkla orsaker. Det man trots allt kan konstatera och som är ganska enkelt är att det är ett destruktivt beteende. Jag skulle nog önska att det fanns större resurser att lägga till hjälp för dessa personer som känner detta med att skära sig själv som en lindring för någonting.
Riktigt jävla WORD! Det kan också vara så att man har blivit halvt hjärntvättad och tänker själv att " äh jag mår kanske inte alls dåligt, jag vill bara ha uppmärksamhet" osv bara för att alla håller på och säger så hela tiden. Så att man vågar inte söka hjälp tänkte jag... Kanske inte har nåt med att skada sig själv att göra men..
Jättebra skrivet, verkligen! Har själv bara umgåtts med folk som har hållt på med sånt och jag har aldrig tjatat på dom utan lyssnat när dom har behövt prata, funnits där när dom har bett mig att göra det. Jag tror inte att tjat hjälper någonting, jag tror att man ska ha tålamod för det försvinner om man ger dom det stöd dom behöver.
Vettigaste jag läst på länge!
Du har helt rätt.
Ett mycket bra inlägg, det märks att du förstår problematiken i självskador. Det finns väldigt många fördomar om detta, vilket är jättetrist. Jag dolde alltid ärren, hade aldrig t-shirt, jag ville inte få kommentarer, för ingen skulle ju förstå mig ändå. Att folk påpekar sina ärr är ju också en förstärkt känsla hur usel man är och hur dåligt man mår, vilket alltså blir som att man mår ännu sämre av det.
Däremot kan man ju diskutera hur rätt det är att lägga ut den där bilden. Jag har lärt mig under alla år att man inte alls ska illustrera i bilder om själva skadandet, det kan tyvärr trigga endel. Jag spelade in en provfilmning till programmet PS som gick för 7 år sedan, där ungdomar fick spela in en videoblogg, i det visade jag mina ärr och det fick bara negativa effekter.