Hur det förflutna förstör i framtiden...
det värsta är ju att det inte finns någon garanti...
vet hur det är haft 5 förhållanden och 4 vart otrogna å den siste den ljug för mig å var ihop med mig pga att hon hade inga pengar... litar inte på någon speciellt mig själv men, när man släpper nån nära och sitter där i soffan i varandras armar och tittar en djupt i ögonen å säger vad den känner så skulle jag kunna lita på den :) men tagit nästan 3 år utan en enda tjej innan jag kunnat klara av det igen.. och de jag har uppfattat från dig så ta det lugnt ta ett steg tillbaka å kolla in din kille kan verkar vara ett klipp så släpp han inte... och mest av allt prata med han om hur allt känns...utan kommunikation så rasar allt. en sista grej ord kan vara tomma, men de kan oxå väga mer än man tror och de jag har läst så verkar de som hans ord väger lika mö som dina :)
Du & jag. <3
Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Känslan alltså. Jag och min älskling älskar varandra så himla mycket (även om vi kan bråka ibland), men någonstans inne i kroppen finns ett frö inom mig som tvivlar. Precis som du har jag mycket svårt att förstå hur någon kan tycka att just jag är speciell, vacker etc, så mitt huvud lägger alltid något som börjar med "men ...". T.ex. Min älskling tycker att jag är vacker, men det finns andra som han tycker är vackrare (trots att han själv högljutt protesterar och säger att det inte är sant).
Jag skulle gärna vilja bli av med detta tvivel eller vad man ska säga, men det går bara inte. Jag har försökt med det mesta som jag kan komma på. Man får kanske försöka att vänja sig vid att det faktiskt finns någon som tycker att man är så där underbar. Det må kanske ta tid innan man inser det helt (tar till sig det på riktigt), men då får man väl låta den tiden gå. Finns ju inte så mycket att göra åt det.
När jag läser om dig och J-man så blir jag glad, för er kärlek lyser verkligen igenom din text. Det finns visserligen inga garantier för att ett förhållande ska hålla i evighet och att man alltid ska älska varandra, men om du tror på er två, så ska du inte tvivla. Av det du skriver tror jag mycket starkt på att ni kommer att hålla. Om han är den rare kille som du skriver så varmt om ;-)
Kram
att vara vacker är nog mer komplicerat än vad man
tror. det behöver inte vara det ytliga. att
uppfattas speciell, på ett fint vis, och vacker av
någon har nog mer med "dom små sakerna" att göra.
något charmigt, det kan vara ett omedvetet beteende,
ett leende, en röst, ett skratt, personlighet, en
karaktär.
att själv bestämma om man själv är vacker eller inte
känns helt bisarrt. låt dom andra bestämma sig för
vad dom tycker är vackert hos en istället.
stay true!
stay beautiful!
Väldigt välskrivet som vanligt, syster.
Jag kan bara instämma i att känslan man har efter att ha behandlats så illa av den man älskat självklart sitter kvar som ett obehagligt litet sår som vissa gånger läker väldigt långsamt. Hemligheten för att det ska läka lättast är att låta bli att pilla upp det såret, och det är det som är det svåra. Man ser en facebook-status, kollar igenom mobilens gamla sms, ser ett gammalt foto eller whatnot och så rycker man loss skorpan lite, lite, lite. Den upprivna sårskorpan kommer tillbaka och såret läker bitvis, men allt det där småpillet hjälper inte när man vill att såret ska läka. Att låta skorpan vara är det bästa sättet om man vill att det ska läka snyggt. Pillar man upp såren för mycket får man ärr.
Jag tvivlar inte en sekund på att J-man älskar dig lika mycket som du älskar honom. (Jag är dessutom övertygad om att era och mina och E-L:s framtida barn kommer att bli riktigt bra polare! ^^)
Kram till er båda!
