Missbruk

Jag läste ett fantastiskt inlägg av Beyond Eternety tidigare i dag och vill ge mina egna synpunkter i ämnet.

Varje dag så missbrukar människor. En del missbrukar droger, alkohol och spel... Men de allra flesta missbrukar sådant som det inte rynkas på näsan åt. Socker. Koffein. Jag är själv brukare av båda två och utan tvekan beroende. Som miljoner fler.

Något som jag funderar över är vad det är som skiljer en missbrukare från en annan? Vad gör en missbrukare bättre än en annan? Handlar det om oförutsägbarhet i beteendet? Aggressionsproblem? Förmågan att inte kunna sluta med något som man stoppar i sin kropp varje dag (även psykiska beroenden handlar om input)?

Om jag inte dricker mitt morgonkaffe får jag oftast ont i huvudet. När jag får ont i huvudet blir jag för det mesta irriterad. Alltså blir mitt humör oförutsägbart och även om jag inte är våldsam så har jag underliggande aggressioner som beror på bristen av koffein. Är jag då fortfarande en bättre människa än alkoholisten som lider i tystnad och aldrig ens blir irriterad? Eller är vi lika illa? Hur mäter man beroenden?

Så stämplas de människor som blivit kvitt sitt beroende. Ja, i den mån man nu "blir kvitt" ett beroende. De flesta av oss har inte ens funderat över att sluta med den där koppen kaffe på morgonen eller favoritgodiset, fredagsfikat, läsken till maten, ändå så fnyser allmänheten ofta åt de som inte har rört kokain, amfetamin, alkohol på flera år. Styrkan som ligger bakom att göra en sådan sak verkar glömmas bort. Missbrukare som skvallrar om, ser ner på, undviker människor som vänt ett beroende ryggen och kämpar dag för dag.

Jag vet inte.. Det stör mig. Kanske kan man inte jämföra missbruk och missbruk. Kanske måste man titta på individen. Oavsett så kanske man ska uppmuntra styrkan i att vara "ren" och se över sina egna laster innan man dömer? Jag själv känner både en och två som tagit sig ur missbruk och de är människor som jag beundrar oerhört mycket. De är intelligenta och starka. Faktum är att vi alla är kapabla att göra idiotiska val, en del gör värre än andra...

Åter igen tänker jag på det där med förståelse. Det hade varit så mycket enklare om folk bara ville förstå varandra. Vi är alla människor och vi kämpar alla med de problem vi har. Jag vet inte.. Jag har slut på ord för idag.

Super-bra skrivet! :-)

Missbruk är missbruk och det är ofta samma gen det är fel på,en gen som är ärtlig. En missbrukare som slutar med droger och alkohol, byter ofta ut sin drog mot en annan som inte är lika "förstörande" Det är vanligt att fd missbrukare äter mycket godis, tränar extremt mycket eller något annat. Är man en beroende person och har den genetiska felet kan man lättare bli beroende av allt. men konsekvencerna blir olika av olika droger, träning eller glass är ju beydligt mindre konsekvencer än missbruk av heroin, alkohol osv. Men blir man lätt beroende av saker bör man kanske vara extra försiktig på vad man provar.....

Jag slutade Röka (cigaretter) för ca 5 år sedan. jag ser mig som en fd missbrukare och tar därför inte ett bloss. En gång nikotinist alltid nikotinist och precis som en knarkare inte kan fest kanrka kan jag heller inte feströka.

Förr eller senare åker man dit.

En alkolist kan inte ta en öl, inte ens en mellanöl även om de varit nyktra i 30 år...det är som en allergi...en gång missbrukare alltid missbrukare men man kan vara en fd missbrukare eller en aktiv missbrukare....

Kram

Det är ju svårt att först och främst inse när ens brukande har blivit till ett beroende, och när beroendet har blivit ett missbruk.

Sedan kan ju i princip allt som man brukar bli ett beroende/missbruk. Mat, sex, droger, nikotin, kläder, träning, koffein, jobb, självskadebeteende...

Men, för att återgå lite till ämnet; Droger är något olagligt = människor som brukar dessa ser man ner på, antagligen för att det är just olagligt och för att droger är något "dåligt".

Alkohol i sig är inte olagligt (men skulle ha klassats som det om det introducerats i samhället idag), men det är fortfarande något dåligt när det bildas ett beroende/missbruk av det. Att det blir samma begär av att få det som drogerna skapar. Sedan att folk inte inser att deras "vanliga festande med alkohol varenda helg" likväl kan vara ett beroende, det är en annan femma.

Socker skulle antagligen också kunna klassas som en drog, om det inte var en nödvändighet att vi fick i oss det.

Och när man tar upp cigaretter/snusande så talas det helt plötsligt om människans rätt att bestämma över sig själv... Hm



I vilket fall så tror jag att beroende/missbruk är samma sak - oberoende på vad du missbrukat/blivit beroende av. Skillnaden är bara hur den påverkar kroppen (och då talar jag inte om lyckoruset, utan om bieffekterna), samt hur det påverkar samhället (agressionsproblem, misshandel osv).



Dock är en beronde/missbrukare något dåligt i dagens samhälle. Nu vill jag självklart inte lära mina barn att det är okej att använda droger eller så, men jag vill samtidigt inte lära dem att man ska se ner på någon som har/ har haft ett beroende/missbruk. För jag vill inte att dessa personer ska tycka att det är pinsamt/jobbigtatt söka hjälp. Visst, det kommer alltid vara pinsamt och jobbigt, men man behöver inte göra det värre än vad det är heller.



Sedan att människor med koffein/nikotin/socker osv-beroenden kan fnysa och se ner på personer med andra breoenden/missbruk, ja, det är ju lite "roligt".



Och till sist, för att förtydliga mig lite:

Bruk: Ett normalt brukande.

Beroende: Det är inte längre ett normalt brukande, utan du bara måste ha den där koppen kaffe/ godisbiten, ölen, etc.

Missbruk: Beroendet har blivit något som går ut över ditt liv; du låter det gå ut över jobbet, din familj, dina vänner..

Missbruk är svårt. Som sagt det behöver inte handla om just droger/alkohol/spel. Det kan vara något så enkelt som sockret man äter varje dag. Kaffet, fett i mat osv. Något har man som man älskar mer än annat. Det talas sällan om dem. För man lyfter upp det som anses vara "farligare".

Att man kan få diabetes av socker är det inte sådär överdrivet mycket tal om. Att man kan få biverkningar av att låta bli vissa saker, aggression, irritation, nedstämdhet, inte heller sådana saker talas det alltid om.

Bara hur droger/alkohol/spelmissbruk tar bort dig från det "sociala" nätverket.

(Det enda jag hör om diabetes är att det är "lätt" att få, och man bör vara försiktig, men i samma veva finns det godis, och socker, och andra saker som ska minska).



Får man sämre bemötande om man har diabetes? Får man sämre bemötande om man har ett desperat behov av kaffe/cola/te? Blir man mindre uppskattad om man har någon form av last överhuvudtaget?

Respekt är något som saknas i dessa fall.

Människor är människor. Är det någon som ens tänkt vad bakgrunden till ett missbruk börjar?

Nu tar jag mig tid att kommentera, vilket jag tänkte göra häromdagen men fick inte tid till det.



Jag håller med dig. Missbruk är ju missbruk, men jag tror att folk i allmänhet inte rynkar på näsan åt ett sockermissbruk (såvida man inte blir tjock av det) därför att det anses vara ofarligt. I alla fall så ofarligt som det nu kan vara. Det är mer allmänt accepterat. Men man borde se på alla missbrukare på samma sätt. Jag själv är sockerberoende, och har tagit mig ur det lite till och från.



Jag tycker inte att man ska vända ryggen åt dem som tagit sig ur ett sådant beroende som exempelvis kokain. Det är väldigt starkt gjort att kunna göra det! Jag har en kompis som höll på med droger ett tag, men slutade. Fast tråkigt nog började hon igen vid två tillfällen, d.v.s. efter det långa uppehållet (var några år) började hon igen, sedan slutade hon för att börja ytterligare en gång. Hur det är nu vet jag inte, men jag hoppas för hennes egen skull att hon lade av med det. Som sagt, att ta sig ur ett sådant beroende är en stark handling och istället för att mötas med avsmak borde man få beröm för att ha klarat det. Fast det är bara vad jag tycker.

Det är irriterande att folk sällan tar sockerberoende på allvar.