Sajfer leker... Bygger koja till sig :)

Bara för att man har en macka i väskan en gång... Fast det är ju i och för sig inte första gången han försöker ta sig ner i min lilla handväska. Väskor är ju liksom det bästigaste som finns. Det är bara första gången jag hann få upp kameran. Men det blev ju suddigt och så...

Det är så här. Båda sötnosarna är superfina och jättemysiga :) Men Trinity är bäst på att vara ivägen. Han gillar det. Hanförstår inte alls att han är ivägen.

Idag har katterna inte gjort annat än att varit jävlans jobbiga och hittat på bus så fort jag vänt ryggen till. Sajfer har sett till att jag inte fått en lugn stund genom sitt eviga jamande och Trinity har klättrat in i väskor eller slickat på plåtar så fort jag inte hunnit med. Trött och stressad + ingen ro = förbannad. Men vad gör man? Jag kanske skriker och gormar en del, men jag älskar ju de där jobbiga katterna i alla fall...

När Sajfer inte bara är jobbig katt som går runt och skriker hela dagarna så är det faktiskt så att han tycker om mig litegrann... Han tycker om mig så mycket att jag har små rivsår över hela axlarna och skulderbladen. Tjoho?

Det ser verkligen trist och tråkigt ut när man tittar ut genom sovrumsfönstret. Inte en endaste gnutta sol, inget hopp om vår, bara grått och blött... Och hur i hela friden ska jag stå ut med grått och blött om det inte ens regnar? Så jag känner mig mest trött idag. Trött och tjurig.

Katterna verkar ha levt loppan hela natten i alla fall. Med tanke på att jag hittade min sminkpensel i vardagsrummet och råkade sätta foten rakt i en pöl med blomvatten i köket så verkar de haft lite att busa med... Och jag sov rakt igenom det så klart. Jag sover tydligen genom det mesta, men jag blev faktiskt väckt någon gång i natt/morse. Trinity hade ju bestämt att han skulle ligga på min mage och kela, fast jag sov ju, så han bet mig i fingret. Nu är det faktiskt så att han inte bet mig särskilt hårt, men jag blev ändå rätt förvånad av att bli väckt på det sättet. Men, men... Jag välte ner honom från min mage och höll om honom tills jag somnat igen :)


Motivationen för att klä på sig och gå till skollan är inte särskilt hög när det ser ut sådär utanför... Men jag har inte bråttom än så jag kan nog hinna bli lite gladare.

Hemma hos oss är det inte alltid så lätt att göra saker...

Äntligen kan jag göra kaffe på morgonen igen! Har varken haft socker eller mjölk till det och jag får bara ont i magen om jag inte har mjölk i kaffet... Men nu finns det! Fantastiskt :)

Jag vaknade lika trött och monsterlik som vanligt idag, men upptäckte att jag inte kunde röra mitt ben... För där låg Trinity och sov. Söt kisse...

Det är soligt utanför fönstret och jag hoppas att det kanske kan vara varmt ute... Inte för att jag egentligen bör använda mina shorts bland folk eftersom jag har konstiga blåmärken på låren, men det skulle vara skönt. Och idag ska jag träffa pappa och farmor för första gången på länge så det kommer bli spännande att se hur det går. Hur som helst ska jag utnyttja att det finns kaffe i bryggaren och ta mig en extra kopp bara för att jag kan!