Nu har jag inte riktigt fått frågan egentligen, men jag tänker ge dig texten i bakgrunden ändå. För att den är lite personlig. För att jag vill dela med mig. Dock så delar jag upp texten för att den ska vara lättare att läsa här. De är mina tankar rakt av i princip, så lite rörigt är det.

Jag är som alla andra är fast ändå inte alls. Precis som du och de flesta andra så vill jag vara unik och speciell. Varje dag är en resa mot den person jag alltid velat vara. Jag vet att jag är stark för att jag aldrig ger upp. Jag kämpar vidare varje dag.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är det närmsta ett måtto jag någonsin kommit. Orättvisor tolereras inte, sådant gör mig arg. Ärlighet värderas högt.

Det skrivna ordet betyder mycket för mig. Text är vackert. Oskrivna blad ger mig rysningar. Jag tillhör de som fortfarande har ett block i väskan och minns hur man skriver för hand. Många gånger önskar jag att jag orkade teckna som jag gjorde förr. Slarviga skisser av idéer till kläder är det enda jag ritar nu för tiden. När jag var mycket yngre ritade jag kläder i timmar. Aftonklänningar, bröllopsklänningar, tyll och pärlor i massor. Vad som hände på vägen minns jag inte. Nu är jag här. En dag i taget. Kämpar som alla andra.

Det som gör att jag är som alla andra är att jag är unik. Önskar bara att fler vågar visa vilka de är.

Jag har ju förut nämnt att jag har träffat mer än en kille under mina 25 år, att jag varit förlovad två gånger och den där grejen med att jag på många sätt längtar efter giftermål. Tro inte att jag inte ser fram emot äktenskapet i sig nu, men själva giftermålet har jag planerat i mitt huvud i åratal. Jag tänkte berätta lite om det förflutna. Små berättelser om frierier. Vill du inte veta så sluta läs. Påminnelse om att det här är saker som har hänt och har ingenting med nutiden att göra.

De som känner mig vet om det, men för de som inte känner mig så är det svårt att veta... Jag har gått som tatuerarlärling en kortare period. Min glada styvfar är nämligen tatuerare och gav mig privilegiet att få testa på yrket. Det är utan tvekan något av det roligaste jag någonsin gjort! Socialt och utmanande och man känner verkligen att man ger något när man har en nöjd kund. Precis sånt jag eftersträvar :) Dessvärre hade jag inte tålamodet till det... Så jag slutade. Vill inte riskera att förstöra en tatuering för någon för att jag inte har tålamod till det. Det var med andra ord de stora/detaljrika bilderna som gjorde att jag sa ifrån. Men det är verkligen något jag är stolt över att få chansen att göra!

Jag kan göra ballongdjur. Taxar i alla fall. Bara för att det är en kul grej att kunna. Så kan jag göra ballongsvärd också, men de ser ibland inte riktigt ut som svärd... När ballongerna böjer sig kan det helt enkelt bli så att de ser lite... Fel ut. Men det är inget att göra åt. Taxar är kul hur som helst.

Jag skulle kunna läsa bloggar precis hur länge som helst. Överväger hela tiden att börja prenumerera på fler när jag inte har något att läsa. Samtidigt tycker jag att det tar evigheter att komma igenom och att jag inte hinner med någonting alls när jag har närmare 200 inlägg att gå igenom... Moment 22 typish?

Det fick bli en ny kategori ändå! Kände att det var lite lika bra :) Samtidigt har jag ingen som helst aning om de här inläggen uppskattas eller avskys, så det är ju lite som det är. Än så länge kör jag med det. Jag slutat när jag är trött på det.

• Jag är chipsoman. Visst, det här är ingenting nytt för de som känner mig. Har haft en stor kärlek till chips i stort sett hela mitt liv. Åt sourcream and onion tills jag kräktes en gång när jag var liten. Äter inte just de chipsen så ofta längre.. Men jag har inte slutat med mitt friterade beroende.
• Världens bästa ljud är ljudet av kedjor. Spöket Laban skulle nog vara en ideal rumskamrat om jag inte hade haft min sambopojke. Rasslande kedjor låter helt underbart i mina öron och gör mig både glad och lugn. Att det skulle vara skrämmande på något sätt tycker jag är fånerier. Det är bara metall.
• Jag gillar kramar mycket bättre än pussar. Hela grejen med saliv är... Inte riktigt min grej. Klart att jag gärna pussar på min kärlek och kissemissarna eftersom jag tycker så mycket om dem, men det är långt mycket mer mysigt att bara kramas. Känna sig trygg och omtyckt. Kramar kan man ge alla som man tycker om också. Sånt är bra. Så länge man inte överdriver :P
• Svart har varit min favoritfärg så länge som jag minns. Det är ju klart möjligt att jag hade någon annan favorit när jag var liten, men svart är den där färgen som jag minns att jag skrev ner i folks "kompisböcker" och det jag mest klädde mig i om jag kunde. Några färger till har blivit viktiga för mig under tiden jag blivit större, men svart funkar till allt. Jag kan inte låta bli att älska det.

Det här har ju gjorts förut... Blir det fler kanske det får bli en ny kategori. Hur som helst så har jag tråkigt.

• Mina ögon skiftar färg. Det är inte så att det är något särskilt magiskt med det. De flesta människors ögon skiftar färg verkar det som. Varför vet jag däremot inte. Jag har alltid tänkt att mina ögon är gråblå, men det verkar som att de blir mer klarblå när jag mår riktigt bra och mer gröna när jag är riktigt upprörd. Men det är så klart lite olika. Om någon kan förklara varför så vill jag gärna veta i alla fall :)
• Jag har en förkärlek för fula namn och att döpa mina saker. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är det min livliga fantasi eller att jag är mycket mer barnslig än jag tror. Kanske är det den biologiska klockan som inte är överens med mig? Hur som helst så är det så. Min dator heter ju Balthazar och jag har haft en ryggsäck med namnet Agaton för att ge några exempel. Jag har också döpt delar av min kropp. Näsan heter Rosa och magen Tord. Man har ju inte roligare än vad man gör sig.
• Jag lider av bollskräck, spindelfobi och höjdskräck. Man får inte kasta saker på mig, för jag blir rädd. Inte för att det ska göra ont. Jag vet inte vad som är så läskigt, känns jättetöntigt. Insekter över huvud taget är en skräck för mig, men särskilt spindlar ger mig panik. De är ashäftiga djur, men lika äckliga. Spindelnät tycker jag däremot om. Höjder får mig att skaka, men jag är nog kanske mest rädd för att falla.
• Jag måste plannera framåt hela tiden. Jag vill veta vart saker är på väg och jag måste ha kontroll över mitt liv. Även om det sällan blir som man tänkt sig så måste jag se framåt. Behöver ha en idé om hur det blir. Det gör att jag inte är så förtjust i förändringar. Visst kan jag vara spontan med vad jag ska göra för dagen, men inga stora förändringar, det ger mig ångest. Så folk brukar säga att jag har kontrollbehov :P
• Jag älskar att ta fula kort på mig själv. Kanske för att det då inte gör något om bilderna är dåliga och folk kan inte säga att man är ful om det var det som var syftet med bilden. Osäkerheten gör sitt till, men jag har också humor med det. Hur dåligt skulle man inte må av alla fula bilder om man inte kunde se humorn i det? Så det är nog en ganska normal blandning av känslor där.

Det får räcka för den här gången... Nu får jag hitta på något annat istället :) Kanske ta en dusch och göra mig fin för dagen?

Min plan är just nu att skriva ett helt onödigt inlägg som är till bara för att jag tycker att det är kul. Det finns ju massor med saker som man inte vet om människor för att man inte har någon lust eller tanke på att fråga. Det är sådana saker jag ska berätta om jag. Saker som är av inget värde i sig, men ändå en del av vem jag är.

• Jag tycker att världens vackraste namn är Lucifer. Det har väldigt lite med någon slags "låtsas-satanism-jag-måste-vara-annorlunda-och-ball" grej att göra. Jag tycker helt enkelt att namnet är vackert. Det låter vackert när man säger det, det ser behagligt ut i skrift och jag kan inte känna att betydelsen av namnet, "ljusbärare", känns helt negativ heller.
• Jag tänker alltid tro lite på älvor och troll. Ja, jag förstår att det är högst osannolikt att de existerar och, ja, jag inser att jag är vuxen och inte ska tro på sådant... Men världen är ju så förbannat tråkig och ledsen! Om jag tänker på att det ändå kan finnas mystiska och spännande väsen där ute så blir världen plötsligt mera intressant. Det är så jag vill ha det.
• Jag har extremt livlig fantasi. Det är både på gott och ont så klart. Jag har så lätt för att leva mig in i saker och blir lätt helt uppfylld av känslor när jag snubblar över något som faller mig i smaken. Jag har ju redan tankar om älvor och troll, men också om häxor och trollkarlar, grekiska gudar... Lite av varje. För det mesta ganska trevligt, men jag kan ju också skrämma upp mig själv väldigt lätt också.
• Jag älskar tomma skrivblock. De finns ju där för att fyllas. Helst med slarvig handstil och en blyertspenna, men oftast använder jag ändå bläck bara för att jag inte ska sudda ut texten med min hand under tiden som jag skriver.
• För ett par år sedan bestämde jag vad min dotter skulle heta, om jag får en sådan någon gång. Hon ska heta Anastacia Faith. Det är en hyllning till två nära vänner... Men nu har de blivit fler och det har blivit lurigare. Kommer bli tvungen att ändra ändå, man är ju två om att skaffa barn... Två om att välja namn.
• Jag har vetat hur mitt drömbröllop ska vara sen jag var 15 år gammal. Jag kan inte rå för det. Jag är en sådan där hopplös romantiker som önskar sig den perfekta dagen. Logiken säger att det förmodligen kommer vara mest nerver och saker att oroa sig för. Men man måste ju få drömma!

Nej... Det får faktiskt räcka. Det är tillräckligt onödigt som det precis just nu ;)