Alltid är det samma sak! Jag har sån otur och gör bort mig på ett eller annat sätt hela tiden. Allt är mammas fel :P Jag har ärvt det från henne.

Koreografen, Chiara, kom i måndags. Sen i tisdags (när vi började dansa) har jag skaffat mig blåmärken på svanskotan, höften, ena ankeln och båda låren. Jag har snubblat i trappen, utan att slå mig men det lät väldigt mycket :P Sparkat mig själv på fotknölen och lyckats bli trampad på fingret av en glad steppsko... Jag är lite öm idag.

Träningsverk får man också när Chiara är på besök... Okej, det gör inte lika ont som förra gången, men från midjan till fötterna känns det. Verkar vara min oturszon den här produktionen :P

Underbar var inte särskilt stöttande när jag kom hem med blåmärken och sånt igår, han skrattade mest åt mig när jag inte riktigt kunde gå som folk. Det tyckte jag var elakt morr men jag är väl kanske inte heller alltid så värst empatisk...

Tror det är dags för kaffe och så ska jag nog ringa lilla Petra som blev stor i går (22 år :P) för vi skulle ses en sväng idag!