Premiären gick bra... Det verkade publiken hålla med om också :) Bara en liten bit in i första numret började de tjoa och tjimma och applådera, så det måste ju betyda något bra, och jag orkade inte räkna hur många gånger ridån gick upp i applådtacket! Det var precis vad man behövde för att känna att allt det där jobbiga ändå är värt det i slutändan.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3959164

Jag var snyggast på premiärfesten! Anna hjälpte mig med håret eftersom jag är sämst på sånt... Men snyggast var jag!

Som sagt...

Men frisyrer är inte för evigt... Och efter en mycket lång kväll, tack vare Chiara och en helt fantastisk pianist, så såg det inte riktigt lika bra ut...

Väldigt... 80-tal?

Det var hur som helst en grym kväll och vi kickade verkligen arsle hela ensemblen! Nu ska vi bara lyckas göra det ännu bättre på fredag...