Jag har köpt världens mest perfekta julklapp till underbar! Kan ju så klart inte säga vad det är, för det är ju hemligt tills på julafton, men jag måste bara säga det att jag är stolt över mig som hittade den perfekta julklappen och som redan har köpt den! Kanske börjar bli vuxen trots allt... Nu är problemet bara vad resten ska få och hur man nu ska ha råd med det ;)

Jag är inte helt van att gå upp så här tidigt längre... För lång arbetslöshet gör så med människor vare sig man vill eller inte, så nu sitter man här med en kopp kaffe och försöker bli pigg och låta bli att vara förbannad för att man inte får stanna kvar i den varma sköna sängen. Fast man kan ju inte få allt och anledningen till att jag går upp är bättre än anledningen att stanna i sängen ;P Det är en sån där "rekrytera folk"-grej på Arbetsförmedlingen och jag har ju, hur man än vänder och vrider på det, större chans till jobb där än under mitt varma täcke.

Den här dagen kommer faktiskt vara extra händelserik eftersom jag har möte på Arbetsförmedlingen efter rekryteringsgrejen och sen kollationering på Arbis och sen repetition. Jag kommer i alla fall hinna äta någon gång där emellan så det känns helt okej ;) Sen tycker jag egentligen bäst om de dagarna som det händer mycket på , då känns det inte som att jag bara slösar bort mitt liv.

Egentligen har det hänt ganska mycket, men ändå ingenting... Jag läste ut Johans bok igår. Det är synd att den är slut för jag tyckte faktiskt om den :) Jag tyckte det var kul att bo i någon annans huvud en stund. Nu är boken i alla fall slut så jag får nöja mig med hans nystartade blogg istället ;)
Sessan och jag hade världens längsta diskussion om varulvar igår och vart ordet kommer ifrån och vad det egentligen betyder... Sånt är bra. Det är sånt man mår bra av! Men jag funderar på det (om någon undrar exakt vad vi pratat om så får ni läsa det i hennes inlägg) om det inte också fanns vargar som blev människor? Eller har jag bara fått för mig att det är något jag hört?

Underbars far har varit på besök och i helgen var han hemma hos oss och lagade lite mat... Ganska mycket folk dök faktiskt upp och det blev en ganska rejäl fest. Det är inte allt för ofta man ser folk shota ren vodka för att runda av med en sked tzatsiki ;) Väldans trevligt var det i alla fall.

I natt så släptes nya expansionen till WoW och eftersom min underbar är nörd så köade vi givetvis till nattöppningen ;) Jag är ju lite mindre nörd så jag tyckte att det var rätt jobbigt och till råga på allt vaknade jag givetvis med rejält ont i halsen... Kanske går över snart :) I vilket fall som helst så var vi där en dryg timme innan dörrarna skulle gå upp och det var ju ingen större fara eftersom underbar varit smart och bokat på GameStop, så det var väl typ tio/tolv före oss.
Vi fick vårat glada spel i vilket fall och kom hem, installerade och just som vi skulle kuna börja spela så hängde sig underbars dator. Inte helt kul att vara i vår lägenhet just då kan jag lova... Inte så att min underbar tar ut ilskan över något mer än datorn, men stämningen blir ju inte lika glad... Så efter mycket sök på nätet efter en lösning och en del pill med mac'en (han har alltså en mac, jag har pc) så lyckades han i alla fall få igång den och spelade typ en halv instance eller vad det blev innan två i gruppen blev disconnectade. Jag kunde inte ens vara med för min gubbe var inte tillräckligt ball...

Skräck verkar gå som tema i mina drömmar för i natt hade jag min andra mardröm. Jag kommer inte ihåg lika mycket den här gången, mest fragment, men jag skulle jobba på något café eller vad det var och bo där under tiden. Massor folk jag känner var också med så det var inga konstigheter, men när jag sen skulle få ett rum att sova i så var huset väldigt förfallet invändigt och det var mycket negativa energier som flöt omkring... Han som hade hand om att hitta plats till mig och sånt var tydligen någon slags ande-expert och fungerade som min skyddsvakt under nästan hela drömmen, jag tror han hette Thomas eller något liknande på T, kanske Tom.
Allt hände liksom alltid när jag skulle sova och jag minns bara lite fragment, allt väldigt obehagligt. Det var "svävande ord" som bildade hot och som att någon försökte ta i mig för att göra mig illa. Tydligaste sekvensen är när jag efter att ha flytt från mitt rum går upp igen för att visa Lollo eller Sessan platsen och "någon" tar ett tag om min hals och luften försvinner mer och mer och jag faller ihop på golvet och jag försöker skrika på Thomas/Tom, men det kommer bara fram viskningar. I drömmen lyckades jag ta mig till hans rum och väcka honom till slut, men jag kan inte minnas att jag någonsin har drömt så här tydligt att jag kvävts förut och det kändes ju verkligen så. Ändå kunde man aldrig se den/dem som gjorde det.
Det fanns också mycket barn i drömmen, plötsligt när jag skulle sova och texten var så kom massor barn. De skulle bo där med sina familjer tror jag och vissa var livrädda (precis som jag) och andra var melankoliska och vissa var bara som barn är. Det var dessutom i något slags villaområde det här stället fanns så när jag flytt ut och vi var tvugna att hitta en annan plats att sova så hade tydligen Thias (Ellabellans son) en tältplats eller liknande på en gård bara en bit ifrån.
Helt lustig dröm... Massor med obehaglig.

Idag ska jag nog i alla fall göra ett försök att levla lite så jag också får vara ball i wotlk och levla med de stora pojkarna ;)

Konstig grej det där med drömmar och hur obehagligt något kan bli bara för att man råkar tänka det. Allt kommer man ju inte ihåg men jag minns att det började med att jag och underbar skulle titta på någon hyrd skräck-DVD, bara det att om man såg den så kunde man tydligen förvandlas till monstrena i den filmen eller nåt... Vi såg inte filmen för det hade tydligen brytit ut någon slags epedemi i staden med just det och filk förvandlades till höger och vänster och ingen var ju säker på vem som var smittad eller inte. När vi sprang runt för att varna folk så spärrades hela centrum av i små metallburar. Ungefär var tionde meter så satt det plötsligt en gallervägg, ingenstans att fly och bara förhoppningen om att ingen av dem du satt fast med råkade vara smittad.
Plötsligt var jag hemma igen (sådär som det blir i drömmar ibland, särskilt när man vaknat till lite i mellan) och inser till min förskräckelse att underbar har blivit smittad. När man blir smittad så är det lite som en korsning mellan vampyrerna i Supernatural och zombies, det vill säga en mun full av små vassa tänder och ingen hjärna. Första tecknet på att underbarhöll på att förvandlas var att hans egna tänder föll ut en efter en och ersattes av två/tre andra. Då visste jag att det egentligen bara var en tidsfråga innan han skulle börja slita mig i stycken på jakt efter blod och människokött (kanske hjärna också, vad vet jag?), men på något sätt lyckades han kontrollera sig och hålla kvar i sitt medvetande, även om han vägrade låta mig komma för nära ifall han skulle tappa kontrollen. Och utanför förvandlades folk överallt.

...det här med att hålla igång bloggandet. Jag har ju sagt det förut så någon hemlighet är det ju inte :)

Men saken är väl det att det just nu känns som att det händer väldigt mycket och ändå ingenting så jag känner inte att jag har något att berätta om. Mina dagar ser ju ganska mycket lika dana ut varje dag och det mesta är ju att sitta vid datorn och undra hur lång tid det kommer ta tills att man helt glömmer bort hur det är att prata med folk och tänka själv. Känns inte helt spännande att höra om kanske :P

Sam kommer hem och hälsar på en kortis den här veckan och sånt är ju alltid lite kul :) Det blir ju inte så ofta sen han flyttade till Jönköping för att plugga liksom...

Och Lindagumman har blivit mamma nu! En liten Oscar blev det :)

Fick en jättebrabild på mig och Sessan av henne för bara ett par dagar sen och det är en sån där bild som folk gärna får skratta åt och bli glada av, det är ju därför vi tar dem (och för att vi är sådär :P).



Och en gammal goding ;)



Jag blir i alla fall glad för det här är på sätt och vis Olga och jag i ett nötskal :) Det har alltid varit lite så här knasigt och det kanske är just därför vi tycker om varandra så mycket. Sen hela grejen med att det alltid är jag som "råkar illa ut"... Well. Det är lättare att bråtta ner dem som är små, men har man självdistans nog så ser man humorn i det :P

Nu har jag tagit massor med tid på mig sen jag sist skrev någonting och det kanske är lite tråkigt för de två (:P) som intresserar sig för mina tankar och sånt, men ibland har man mycket att göra och kanske inte så mycket lust att sitta och försöka roa andra med hur man själv är :)

Det var ju Halloween i alla fall :)
På fredagen var jag och underbar hemma hos Ellabella och Sessan på maskerad. Jag var katt och underbar var Duffman! Det värstaste är att de enda bilder som togs på honom inte finns för att någon var elak och stal den tjejens kamera :( Och vi var så dumma så vi tog faktiskt inga bilder själva. Kul var det i alla fall på festen! Ganska lagom lugnt och läskigt ;) Ellabella var Medusa och Sessan (som faktiskt vann bästa-kostym-tävlingen) var Corpse Bride. Fast jag tyckte kanske att Tobbe var roligast, trotts den mest fantasilösa kostymen, han var "blondin". Är man blondin så behöver man visst bara en blond peruk och dålig humor ;) Fast mest tyckte jag kanske att han såg ut som en volvoraggare :P
Lördagen var det fest hemma hos Johan och då hade jag inte fantasi nog att vara något annat än katt igen. Sessan däremot var piratprinsessa. Också en ganska lagom lugn fest med skräckfilms-frågesport som vi var tre som delade segern på :P Jag, Sessan och en tjej till! Men i rättvisans namn ska jag väl säga att Sessan hade vunnit om hon inte fått hjärnsläpp och svarat fel på en av frågorna... Sen ville nästan alla gå ut, men när vi stod där i kön vid CJ (av alla ställen) så kom underbar förbi med hans glada vänner, så jag gick hem istället.
Inte så mycket om själva festerna kanske... Men vadå? Man får väl fråga om man vill veta ;)