Konstig grej det där med drömmar och hur obehagligt något kan bli bara för att man råkar tänka det. Allt kommer man ju inte ihåg men jag minns att det började med att jag och underbar skulle titta på någon hyrd skräck-DVD, bara det att om man såg den så kunde man tydligen förvandlas till monstrena i den filmen eller nåt... Vi såg inte filmen för det hade tydligen brytit ut någon slags epedemi i staden med just det och filk förvandlades till höger och vänster och ingen var ju säker på vem som var smittad eller inte. När vi sprang runt för att varna folk så spärrades hela centrum av i små metallburar. Ungefär var tionde meter så satt det plötsligt en gallervägg, ingenstans att fly och bara förhoppningen om att ingen av dem du satt fast med råkade vara smittad.
Plötsligt var jag hemma igen (sådär som det blir i drömmar ibland, särskilt när man vaknat till lite i mellan) och inser till min förskräckelse att underbar har blivit smittad. När man blir smittad så är det lite som en korsning mellan vampyrerna i Supernatural och zombies, det vill säga en mun full av små vassa tänder och ingen hjärna. Första tecknet på att underbarhöll på att förvandlas var att hans egna tänder föll ut en efter en och ersattes av två/tre andra. Då visste jag att det egentligen bara var en tidsfråga innan han skulle börja slita mig i stycken på jakt efter blod och människokött (kanske hjärna också, vad vet jag?), men på något sätt lyckades han kontrollera sig och hålla kvar i sitt medvetande, även om han vägrade låta mig komma för nära ifall han skulle tappa kontrollen. Och utanför förvandlades folk överallt.