Det är ju inte direkt någon hemlighet att man inte kan må bra varje dag. För min del verkar de där braiga dagarna bli färre och färre ju närmre sommaren och slutet på studierna jag ligger efter i jag kommer. Inte helt roligt tycker jag och börjar lite lätt fundera på om jag kanske borde träffa någon läkartyp och se om det går att göra något för att bli bättre? Fast jag gillar ju inte läkartyper och jag tror egentligen inte heller på att de vet ett skit om hur man mår bättre när man mår dåligt.

Skönt skulle det i alla fall vara att få ta en paus från världen ett tag. Det där med koma kanske inte är så hemskt? Nu har ju jag ingen större lust att gå ut och leta reda på ett lagom sätt att hamna i koma, men visst går det väl att bli nedsövd i en vecka eller så? Om man nu har anledning... Tror inte att det räknas riktigt om man bara vill ha ledigt från sitt liv :P

Svårt är det också att veta vad man vill med sitt liv... Jag har varit så insnöad på civilekonom och den "logiska" vägen ett tag att jag helt har glömt bort mina drömmar och vad jag egentligen vill göra, bara för att det inte är en "riktig karriär" i andras ögon. Kanske är det delvis därför som jag bestämde mig för att jag ändå inte skulle kunna komma in eller göra en karriär, aldrig vågade chansa på att jag kanske var tillräckligt bra? Faktum är ju att det inte är meningen att vi ska följa våra drömmar, vi ska göra det som andra tycker är lämpligt för oss. Så bygger vi våran värld...

Kuliga brev har jag fått från folk som vill ta mina pengar igen... Orka med den skiten tycker jag. Särskilt nu när jag inte tycker att jag är så skyldig för min käre far skulle hjälpa mig med tandläkarräkningen en gång, men eftersom han också är människa så verkar den ha tappats/glömts bort någonstans i mitten och nu ligger det ett krav på mitt skrivbord. Tjoho för mig!