Jag har tjatat om det ett par gånger: jag är bloggberoende. Jag älskar att läsa bloggar av olika slag, ha koll på andras liv, insikt i dem. Inte så att jag stenhårt tror att varenda bloggare är exakt och precis så som det står i deras texter, men det är ändå som en inblick i något som man inte vet om andra annars. Jag involverar mig i andras liv. Bryr mig, blir glad och ledsen, upprörd, förskräckt.

En av mina absoluta favoritbloggare är Egoina. Hon skriver med så mycket humor och känns så ärlig även när hon är sarkastisk. Hon är en av de som verkligen gör mig glad när jag varje dag sätter mig med mitt sura morgonhumör och läser bloggar.

Nu är det så att livet inte alltid är så som man önskar att det är och det har nu tagit slut mellan Egoina och hennes pojkvän. Jag förstår helt och fullt att hon inte alls har någon lust att blogga just nu och jag tycker att hon ska vänta så länge hon vill. Lägga ner helt om hon inte vill längre. Men det skulle samtidigt vara så tråkigt för hon ger så mycket genom sin humor.

Det kan verkligen inte vara lätt att vara en av dem som så många känner till när det händer något sådant här. Folk har ju förmågan att vilja lägga sig i och att göra antaganden om vad som är rätt och fel och vem som är djävul och ängel i sådana här situationer. Det gör mig sur. Vad som har hänt är ändå mellan dem två och ingen annan kan veta vad det är som har hänt. Det är en tillräckligt jobbig situation utan att andra lägger sig i.

För min del får man gärna säga några tröstande och uppmuntrande ord, men låt bli att lägga er i det ni inte vet någonting om. Jag hoppas bara att allt löser sig till det bästa. Det är väl alla värda?