Jag läste inlägget hos Bloggkommentatorerna. Blev tvungen att kommentera:

Det är rätt lustigt att så många har blivit "falskt anklagade" för våldtäckt. Jag kan komma på två i min bekantskap som blivit anmälda för våldtäckt, men friade i brist på bevis. En kompis har också blivit våldtagen, men aldrig anmält.

I gymnasiet gjorde jag ett arbete om våldtäckter och fick lära mig att i två utav tre fall är det någon man känner som är förövaren. Det kan vara en kompis eller ett gammalt ragg. Det kan vara någon som du förut inte sagt nej till och som därför inte accepterar att du helt plötsligt inte vill.
Jag fick också lära mig hur oerhört svårt det är för offret att bevisa att ett brott har skett. De flesta känner sig så smutsiga att de tvättar bort alla bevis direkt. Anmälan är så påfrestande att en del vänder mitt i för att de inte orkar återuppleva händelsen. Många är rädda för att inte bli trodda.
Det är ju på grund av de som anmäler övergrepp som aldrig har skett som det är så svårt att få rättvisa när något händer. Ofta får offret ta skulden på fler än ett sätt. Det har berättats historier om domare som sett på unga flickor och sagt att de får "skylla sig själva", de hade haft utmanande kläder och varit berusade. De lockade till sig våldtäcktsmannen. De ville ha uppmärksamhet.

Personligen tycker jag att man ska kunna ha på sig vad man än känner för utan att andra ska dömma en eller se det som en inbjudan. Vi måste ju få chansen att trivas i våra kläder, oavsett hur de ser ut. De som vill ha uppmärksamhet vill föresten inte alltid ha sex. Det är skilda saker.

Vad är det som är så svårt att förstå?