Idag har min DP varit här och bytt ut min säng. Till en som inte är lika bred. Så att jag ska få lite mer yta i rummet. Känns riktigt bra faktiskt! Lite låg är den... Men ett par nya ben är inte omöjligt att skaffa. Min stackars DP var så trött så han somnade en stund i sängen innan han åkte hem dock... Jag klagar inte. Jag tycker om när han är nära (självklart) och jag fick faktiskt kramas en stund. Kramar är mysiga :)

Däremot hatar jag verkligen när han går. Det är nästan jobbigt att träffa honom bara för att jag vet att han kommer gå igen. Det blir så tomt och jobbigt. Kanske låter helt stört, men känslor är ju inte logiska hur man än gör. Jag är glad att jag fick träffa honom en stund, det är jag. Bara det att man vill ha den man älskar nära hela tiden. I alla fall vill jag det. Det är ju för att jag trivs.. Och det vore ju rätt jobbigt om man inte trivdes med den man är kär i.