Klantiga Jones
Ibland undrar jag hur jag kan glömma bort att berätta vissa saker. Särskilt saker som gör ont. Det har nämligen blivit halt ute. Vartannat steg jag tar utomhus efterföljs av ett "wooh". Halvt som att åka skridskor och jag kan inte åka skridskor.
Detta har givetvis lett till en jättesnygg och fin vurpa. Ont så in i helvete gjorde det, men jag är inte blå än. Bara öm som fan. Det "bästa" med att slå sig sådär är att man inte kan göra något annat än att asgarva. Man förstår ju själv att de måste se stört kul ut för eventuell publik. Fast det är rätt gulligt när denna publik faktiskt ser lite lätt oroliga ut efter fallet. Hur håller de sig för skratt liksom?
Kommentarer
Postat av: Tina
Hör också till min vintersysselsättning. Minst en rejäl vurpa och nästan alltid då det kommit nysnö som döljer isfläckarna. Kanske vi skall börja med krinolin och stoppa en kudde innanför den vida kjolen?
Postat av: Stefan
akta dig så du inte stukar foten på en sån.
Det har jag gjort och det var inte alls skööönt.
snarare väldigt mycke ajajajajajaj
Trackback
