Tack, tack, tack...
Efter en mindre (typ) ångestattack relaterat till plugg, pengabrist och allt annat som inte fungerar som det ska just nu så är jag lugn igen. AH räddade mig. Väldigt mycket faktiskt. Han lugnade mig och på vanligt vis så gjorde han mer än han behövt för att hjälpa mig. Fy fan vad glad jag är att han finns och orkar med mig när jag är deppig eller sur eller bara fel. Riktiga vänner får man verkligen leta efter.
Jag har en del kvar att göra, men vissa saker måste sägas så alla får se. Så är det bara.

Kommentarer
Trackback