Jag förstår inte riktigt hur jag själv kunde stå ut med det innan. Ställa upp på människor och vara lojal när de gör precis allting som en vän inte ska göra mot en. Hur dum är man inte? Också alla de som står vid sidan av och tycker att någon beter sig förjävligt men låter dem hållas. Argument som "den blir bara så sur om man säger nåt" eller "nej, den blir så jobbig" eller "den kommer bli så ledsen och jag vill ju inte vara elak" är helt idiotiska. Sånt kommer från ännu en person som inte vill ta konsekvenser för sitt handlande, möjligen för att denne är riktigt dålig på att kommunicera på ett vettigt sätt. Annars ska inte konsekvenserna av att vara ärlig och göra rätt sak vara så jävla jobbiga.

Det gör mig förbannad att höra samma grej om och om igen. Det är tydligen helt okej att sprida ut ens vänner hemligheter, ligga med bästa vännens kärlek, vara otrogen med mera och det är någonting man ska komma undan med. Så länge man fäller ett par tårar (tårar är inte alltid äkta om du inte visste det) så är man tydligen förlåten. Det är också helt okej att baktala sina vänner, låtsas att man är bästisar och skita fullständigt i dem när de verkligen behöver en. Sen kräver man varenda ledig sekund av den personen när man själv mår dåligt. Tydligen. Vänskap handlar ju absolut inte om att ge och ta och att ha lika villkor. Vänskap är ju inte ett förhållande som alla andra. Helt ärligt. Om din pojkvän/flickvän bar sig åt på det här viset, skulle du stanna kvar då?

Och på vilket sätt gör man det bättre när man låter dem komma undan på det här sättet? Vi klagar över hur hemsk världen är men vi hanterar inte ens de människor som finns i vår närhet. Vi hjälps inte åt att "uppfostra" varandra till ett trevligare samhälle, en bättre tillvaro. Ingen kommer någonsin bli perfekt, men folk kan väl för fan vara vettiga i alla fall! Det finns både en och två rejält falska människor som jag gärna hade satt på en båt till Sibirien med förhoppningen att hela den här grejen med att lära sig överlevnad kanske skulle slå lite vett i skallen på dem och få dem att börja tänka. Kanske till och med uppskatta vilken jävla tur de har som har människor runt sig som så gärna låter sig trampas på för deras egons skull.

Jag har gjort mer än ett försök att prata med människor om hur de beter sig och varför det inte är bra för dem eller deras omgivning eller vad det nu är, men jag börjar ge upp. De som beter sig som svin blir hela tiden belönade för sitt beteende medan vi som försöker göra rätt för oss får sitta och ta emot skiten. Jag kanske skulle börja bete mig som en idiot helt enkelt? Så kan jag också sitta och tycka låtsassynd om mig själv medan allting runt mig fungerar till min fördel. Eller vänta lite... Man kan ju inte göra sånt när man har moral.