Jag har aldrig varit helt förtjust i hela den här grejen med måndagar.. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka så ;P Dessutom så är det så att om man tittar på mitt (ganska glesa och bekväma) schema så är måndagarden dagen jag börjar "tidigt".... Jag börjar alltså tio i nio :P Men det är ändå alltid lite extra svårt att ta sig upp den där första dagen på veckan av någon magisk anledning.

Det har varit helg med föreställningar, födelsedagsfest för Mr A och spänningshuvudvärk och halsont.

Efter den här helgen är teatern slut... Jag har inte hört något om något nytt projekt eller något annat man kan söka till så nu är det dags för mig att bli ledig ett tag. Känns helt fel. Evelina och jag hade en lång diskussion igår om hur vi ska överleva vardagen utan repetitioner och föreställningar... Vi kom inte fram till något. Det senaste halvåret har mitt liv sett ut på ett vis där jag har fått plannera för att ha tid för mina vänner och knappt haft ork till någonting annat än dans och textinlärning. Jag har knappt haft några helger lediga och har fått gå ut på vardagar istället, för att komma ut över huvud taget. Men det är ju så det ska vara! Det är ju så jag vill ha det! Usch... För första gången på länge känner jag en viss ångest över att det ska ta slut.