Från att jag kom till Motala började min telefon bråka med mig. Riktigt osams blev vi dessutom. Det började så simpelt som att jag inte hade någon täckning och det var ingenting jag tänkte så jättemassor på eftersom att det kan vara så på vissa ställen i världen. Men när jag hade täckning och tappade den så fort jag försökte göra något med telefonen, typ sms'a, så försvann den. Genast. Ingen täckning. Så jag startade om min telefon. Den fungerade sm den skulle i en kvart, sen började den om.

När min telefon en aning senare ringde så gick det jättebra att svara och prata. Jag blev bedd att skicka vdare ett telefonnummer från mig till min glada pojkvän. Inga problem tänkte jag och skickade glatt iväg numret. Ett tag senare ringde min glada pojke igen och undrade om jag hade glömt något... "Nej" tyckte jag men sa att jag skulle skicka det igen. Att skicka det numret just då visade sig vara en väldig verkstad...

Ungefär en halvtimme tog det att skicka ett nummer. Nummret fanns nämligen inte på min telefon varken första eller andra gången jag tittade efter det. Borta med vinden. Så jag bestämde mig för att starta om igen. Kändes rätt logiskt, det funkade ju förra gången. Icke! Nu gick det knappt att starta telefonen! Jag fick förklarat för mig (via min display) att jag inte hade något SIM-kort. Märkligt, jag hade ju inte plockat ut det.

Till slut startade telefonen och jag fick iväg nummret jag skulle skicka. Efter det fortsatte min telefon att berätta för mig att jag inte hade någon nätaccess och att jag inte hade någon täckning. Varje sms jag försökte få iväg krånglade och krånglade. Det blev världens verkstad att höra av sig till världen utanför.



Det har blivit en aning bättre sen jag kom tillbaka till Norrköping, men det är inte ens roligt hur min telefon beter sig. Så vi kan väl komma överrens om att det inte är det att jag inte gillar den som ringer, det är min telefon som inte gör det, om det nu skulle vara så att jag inte svarar när någon hör av sig? Det där med min önsketelefon känns både mer lockande och mer omöjligt än någonsin. Nu är nämligen alla pengar slut och tills det löser sig är jag officiellt en snyltare. Fy fan för att vara snyltare...