Jag har ju som tidigare nämnts en viss förkärlek för saker som är lite lätt morbida och mörka. Det är min grej helt enkelt. Sådant som får mig att rysa lite sådär lagom av välbehag. Jag har dessutom en viss förkärlek för ord. Särskilt när de satts samman på helt rätt sätt. Sessan påminde mig idag om en av de mest underbara dikter jag någonsin hört/läst. Den är precis exakt så sm jag tycker att poesi ska vara.