För den som har missat Katrin Zytomierskas lilla "utbrott" i sin blogg så kan det läsas här.

För den som inte orkar läsa helaste texten så kan jag berätta att det är ett öppet brev till Bingo. Hon klagar på honom i stort och ger två olika listor. Den ena är allt han gör fel. Den andra är vad han ska göra för att det ska bli rätt.

Vi kan väl säga utan minsta problem att jag kände mig som en väldigt lugn, sansad och ickekrävande flickvän efter att ha läst det där. Helt plötsligt blev jag änglalik. Det var inte ens svårt. Jag behövde bara vara exakt som jag är. Jag skulle till och med kunna tänka mig att vara lite mer besvärlig och ändå känna mig som ett helgon. Känns rätt nice ;)

Kraven i brevet är faktiskt rätt överdrivna och, om man frågar mig (och det gör man ju om man läser min blogg), faktiskt ganska så orimmliga också. Vissa saker är bara för mycket begärt. Klart att många små saker kan göra att man får ett stort problem, men man måste ju få vara människa och göra fel ibland också. Jag är inte helt bäst på att komma i tid till exempel. Jag har inte så stor lust att fjäska för någon som är sur, jag vill inte att andra gör det för mig heller, oftast så är det bäst om ilska får ge med sig när den är ensam med den som är arg. Ilska får tråkigt då. Fast jag kan ju kanske känna att det där med att man ska få massa kärleksmedelanden och presenter skulle ju inte vara helt fel... Bara sådär ibland... Men vem skulle helt ärligt inte tycka att det var trevligt? Måste ju inte vara varje dag liksom, att begära det känns jävligt idiotiskt.

Nu är det ju så att man aldrig vet vad som är på riktigt och inte när man läser blogginlägg av en människa som älskar att provocera. Det finns redan en flashback tråd om hela inlägget och en förklaring att det från början är en tjej som skrivit brevet till sin pojkvän och att Katrin helt enkelt kopierat brevet, bytt ut killens namn till Bingo och publicerat. Låter inte helt otroligt, eller hur?

Men jävligt kul är det.