Sajfer (som är i klimakteriet, tydligen) väckte mig imorse. Inte snällt och gulligt, som katter gör ibland, utan genom att gå omkring i lägenheten och skrika. Oftast vill han bara ha lite uppmärksamhet när han är så där jobbig, men han vägrar komma upp i sängen och kelas, han ska prompt knalla ut i köket och skrika lite där ute om man försöker få honom att komma till en. Vi kan väl säga som så att han lyckades börja min dag mindre bra... Och nu är han givetvis tyst. Jag har ju gått upp, så nu är han inte intresserad av mig längre. Klimakteriekatt...

Jag undrar hur glad Sajfer skulle bli om jag gick omkring och tjöt varje gång han försökte sova?