Update
Sessan har nu fått spendera helaste födelsedagen (gårdagen) på sjukhuset. Idag får hon komma hem och jag har lovat att fixa fram ett par byxor och lågskor till henne så att hon slipper åka halvnaken :) Byxorna hon hade från början är tydligen för smala för gipset.
Lördagen
Jag jobbade som sagt ett par timmar på lördagen så när jag kom till festen var den redan igång. Hela gänget satt snällt och lekte "jag har aldrig" med varsin dricka i handen, varm och hungrig som jag var vägrade jag vara med eftersom risken för hetsdrickande är överhängande när man är i goda vänners sällskap (varför man nu vill spela den typen av lek när ens partner ens är närvarande vet jag inte heller). Man kan väl säga att det var en ganska typisk fest... Lite lagomlugn med inslag av akrobatik :) Får se om jag kanske kan stjäla en bild eller två av Lollo lite senare, så att alla får se att stackars Linus faktiskt orkar bära både Sessan och Ufo på axlarna :P Till och med jag var akrobatisk en kort liten stund!
Vad som hände sen vet vi ju redan; Sessan gjorde sig illa. Vi åkte upp till sjukhuset och då var det ju som vanligt när man är på sjukhuset.... Denna jävla väntan! Som tur är brukar vi kunna roa oss helt okej ändå. Sessan såg lite ut som Alice Cooper efter att chocken av att falla ihop i en hög i trappan hade lagt sig, så hon fick låna min mobilspegel för att få bort det värstaste. Så fort hon var klar plockade givetvis kvinnan som låg och väntade bakom Sessan fram en spegel och började göra sig fin. Hysteriskt kul tyckte jag, i alla fall roligare än att sitta ivägen varenda gång sjukhuspersonalen skulle skjutsa iväg någon. I vilket fall som helst så fick vi till slut ett rum att vänta i och sköterskan var givetvis asdryg. Att fråga vad som hänt och sedan vända ryggen till är oartigt tycker jag och att sedan få det att låta som att Sessan får skylla sig själv om hon skulle råka bli kissnödig, för någon hjälp att ta sig till toan kan man ju inte få, tycker i alla fall jag är rätt bitchigt. Trotts det så fick jag ändå låna en rullstol när hon faktiskt blev tvungen att ta sig till toaletten, även om Sessan är övertygad om att jag stal den :P
När läkaren dök upp var det så klart dags att klämma på Sessans fot och jag kunde tyvärr inte riktigt låta bli att skratta när stackars Sessan vred och vände på sig (i den mån det var möjligt) samtidigt som hon försökte kväva skriken och slet i handtaget på britsen hon låg på. Läkare är nog de sanna masochisterna... Inte ens en min av sympati i ansiktet på honom, men AT-läkaren han hade i släptåg verkade ganska snäll.
Efter det var det dags för mig att åka hem. De tyckte inte att jag behövde/borde stanna hos Sessan så jag fick skjuts av Alex. Väldans tur att han var vaken och nykter, men annars hade jag ju ringt mamma :) Väl hemma kunde jag hitta Linus och Robban framför Soul Calibur IV. Visst är det trevligt med folk, men jag kan lova att jag redan var trött så för en gångs skull var jag glad när alla gick och jag i alla fall fick försöka sova :) Lättare sagt än gjort visade det sig.
Söndag
Inte mycket sömn fick jag... Så större delen av dagen låg jag i soffan i någon slags semikoma. Det var ju Sessans födelsedag på riktigt nu, så jag spenderade den mestaste tiden med att hoppas på att hon skulle ringa och säga "hej, hämta mig". Alex ringde från och till och undrade om jag hade hört något, om det var dags att hämta henne, hur det var med henne, men inga svar hade jag. Förutom att jag hade fått veta att foten var bruten och skulle opereras. I vilket fall som helst så bestämdes det hastigt och lustigt att vi fan skulle åka upp och hälsa på henne, för ingen ska behöva spendera sin födelsedag helt ensammen. Så jag kutade iväg och köpte ett kort från alla oss som bryr oss, choklad och ballonger :) Alex lyckades få oss att träffa henne fast besökstiden var slut (tacka vet jag att han är en dryg jävel) och vi dök upp ganska lagom efter att hon var färdigopererad. Hade jag fått bestämma så hade jag tagit med henne hem precis då, fast det fick jag ju inte... Så vi fick åka hem igen.
Det blev en ganska intressant helg och definitivt en minnesvärd födelsedag för Sessan, nu ska hon bara komma hem också för Tezz fyller år idag!
Lördagen
Jag jobbade som sagt ett par timmar på lördagen så när jag kom till festen var den redan igång. Hela gänget satt snällt och lekte "jag har aldrig" med varsin dricka i handen, varm och hungrig som jag var vägrade jag vara med eftersom risken för hetsdrickande är överhängande när man är i goda vänners sällskap (varför man nu vill spela den typen av lek när ens partner ens är närvarande vet jag inte heller). Man kan väl säga att det var en ganska typisk fest... Lite lagomlugn med inslag av akrobatik :) Får se om jag kanske kan stjäla en bild eller två av Lollo lite senare, så att alla får se att stackars Linus faktiskt orkar bära både Sessan och Ufo på axlarna :P Till och med jag var akrobatisk en kort liten stund!
Vad som hände sen vet vi ju redan; Sessan gjorde sig illa. Vi åkte upp till sjukhuset och då var det ju som vanligt när man är på sjukhuset.... Denna jävla väntan! Som tur är brukar vi kunna roa oss helt okej ändå. Sessan såg lite ut som Alice Cooper efter att chocken av att falla ihop i en hög i trappan hade lagt sig, så hon fick låna min mobilspegel för att få bort det värstaste. Så fort hon var klar plockade givetvis kvinnan som låg och väntade bakom Sessan fram en spegel och började göra sig fin. Hysteriskt kul tyckte jag, i alla fall roligare än att sitta ivägen varenda gång sjukhuspersonalen skulle skjutsa iväg någon. I vilket fall som helst så fick vi till slut ett rum att vänta i och sköterskan var givetvis asdryg. Att fråga vad som hänt och sedan vända ryggen till är oartigt tycker jag och att sedan få det att låta som att Sessan får skylla sig själv om hon skulle råka bli kissnödig, för någon hjälp att ta sig till toan kan man ju inte få, tycker i alla fall jag är rätt bitchigt. Trotts det så fick jag ändå låna en rullstol när hon faktiskt blev tvungen att ta sig till toaletten, även om Sessan är övertygad om att jag stal den :P
När läkaren dök upp var det så klart dags att klämma på Sessans fot och jag kunde tyvärr inte riktigt låta bli att skratta när stackars Sessan vred och vände på sig (i den mån det var möjligt) samtidigt som hon försökte kväva skriken och slet i handtaget på britsen hon låg på. Läkare är nog de sanna masochisterna... Inte ens en min av sympati i ansiktet på honom, men AT-läkaren han hade i släptåg verkade ganska snäll.
Efter det var det dags för mig att åka hem. De tyckte inte att jag behövde/borde stanna hos Sessan så jag fick skjuts av Alex. Väldans tur att han var vaken och nykter, men annars hade jag ju ringt mamma :) Väl hemma kunde jag hitta Linus och Robban framför Soul Calibur IV. Visst är det trevligt med folk, men jag kan lova att jag redan var trött så för en gångs skull var jag glad när alla gick och jag i alla fall fick försöka sova :) Lättare sagt än gjort visade det sig.
Söndag
Inte mycket sömn fick jag... Så större delen av dagen låg jag i soffan i någon slags semikoma. Det var ju Sessans födelsedag på riktigt nu, så jag spenderade den mestaste tiden med att hoppas på att hon skulle ringa och säga "hej, hämta mig". Alex ringde från och till och undrade om jag hade hört något, om det var dags att hämta henne, hur det var med henne, men inga svar hade jag. Förutom att jag hade fått veta att foten var bruten och skulle opereras. I vilket fall som helst så bestämdes det hastigt och lustigt att vi fan skulle åka upp och hälsa på henne, för ingen ska behöva spendera sin födelsedag helt ensammen. Så jag kutade iväg och köpte ett kort från alla oss som bryr oss, choklad och ballonger :) Alex lyckades få oss att träffa henne fast besökstiden var slut (tacka vet jag att han är en dryg jävel) och vi dök upp ganska lagom efter att hon var färdigopererad. Hade jag fått bestämma så hade jag tagit med henne hem precis då, fast det fick jag ju inte... Så vi fick åka hem igen.
Det blev en ganska intressant helg och definitivt en minnesvärd födelsedag för Sessan, nu ska hon bara komma hem också för Tezz fyller år idag!
Kommentarer
Trackback