Jag är extremt svartsjuk. Det är inte direkt något jag håller hemligt även om det är en asdålig egenskap. Fast det är svårt att inte vara svartsjuk och osäker ibland när man har lyckats bli bedragen förr och människor inte alltid varit så väldigt snälla. För att inte tala om hur rädd man kan bli för att förlora den man tycker mest om... Värst av allt är att man riskerar att bli elakare och mer kontrollerande ju mer man tycker om någon... Det minskar inte direkt risken för att förlora dem.

I vilket fall som helst så har jag för länge sen bestämt att jag måste sluta upp med sånt där äckel. Tvinga mig själv att tänka efter och inse att jag kanske kan lita på dem jag tycker om för det kanske faktiskt finns någon som tycker om mig lika mycket som jag tycker om den. Nu är jag på inga vis perfekt och det har tagit ganska lång tid att komma fram till att våga lita på en annan människa och inte balla ur varje gång han är ute sent eller glömmer att presentera mig för någon av alla tjejer han känner när vi är ute... Och fortfarande finns så klart tillfällen då känslorna helst tar över handen och det knappt går att stoppa dem. Vilken tur att jag har förstående människor runt omkring mig :) Men mest av allt måste man nog faktiskt lära sig att prata om saker utan att anklaga. Det är fucking svårt, men fucking värt i slutändan.

Jag kanske borde bli guru ;) Nej, men jag behövde väl få ur mig lite blaj om svarsjuka och vad jag egentligen tycker om det och försöker göra för att förinta skiten. Babysteps...


Nej... Jag måste nog göra mig fin och ren nu...