Men än en gång har jag sagt att jag vill hålla mig utanför andras bråk. Mer än en gång har jag fåt sagt till mig att någon annan vill hålla sig utanför mina bråk. Det är ju inte så konstigt. Ingen vill väl bråka med någon i onödan? Däremot har jag svårt att förstå hur människor så väldigt gärna kan stå och titta på när dennes vän/vänner beter sig illa mot någon annan utan att säga ifrån. En riktig vän ska man ju kunna säga till. Det är ju en del av att vara en bra vän.

Att säga att man är tyst för att man håller sig utanför eller för att man är "neutral" är mest bara fegt. Det finns ingenting som heter "neutralt". En åsikt har man alltid. Sen har man sin fulla rätt att inte uttrycka den, det har man. Personligen tycker jag fortfarande att det är fegt. Alla människor beter sig ibland helt idiotiskt. Man behöver ju inte "välja sida" eller vända sig emot någon bara för att man anser att denne gjort fel.

Jag tänker kräva min rätt att kunna säga till mina vänner att de beter sig som idioter när de gör det och jag kräver att de säger till mig när jag ballar ur också. Ibland märker man ju faktiskt knappt själv hur man beter sig på grund av sårade känslor, ilska eller vad det nu kan vara. Dessutom känns det helt idiotiskt att uppmuntra sina vänners dåliga sidor. Vad fan är man för vän då?

Som du kanske räknat ut har/hade jag en del vänner som inte alltid gör/gjorde de smartaste valen (nej, jag är inte heller oskyldig), men jag kan faktiskt ärligt säga att jag är rätt dålig på att dölja mina känslor för när jag tycker att någon gjort fel. Inte så att jag är perfekt och alltid handlar rätt i de situationerna heller, men det är definitivt jag som är moralkärringen. Om andra tänkte ett steg till lite då och då kanske jag slapp vara det jämt bara ;P