För ett par år sen så kom jag på att barn nog inte är så illa ändå... Jag vill nog faktiskt ha barn i framtiden. Just nu är jag nöjd med att låna andras små bustroll däremot :) Igår var jag hos Sandra och Linus en stund. De har en son på tre år och en ny liten tjej som inte ens har blivit ett. Det är samma sak varje gång jag är där, jag blir bara glad. Hela familjen höjer mitt humör, men allra mest Evan. Vi ritade igår och lekte med hans leksaksfår. Jag grät nästan av skratt från och till. Måste definitivt hälsa på oftare...

Samma sak är det varje gång jag är och hälsar på Lollo och hennes lilla dotter. Man är aldrig ouppskattad där det finns små barn :) Jag är dessutom "tant" till Melethén. Jag och Sessan är tanter... Hur kul som helst! Hjärtat slår liksom ett extra slag och så kan man inte sluta le. Som att vara kär fast inte ett dugg samma sak. Bara ren glädje :)

Problemet med att ha underbara barn runt sig är ju att man blir sugen på att kidnappa ett eller två av dem... Är ju inte riktigt i en position att skaffa egna nu :P Varken vad gäller tidpunkt i livet eller det där med att ha någon att skaffa barn med. Vill kanske inte ha barn just nu ändå i och för sig.. Jag vill bara ha den där glädjen som de underbara småttingarna ger mig.

Så jag tycker vi gör ett schema. Jag får helt enkelt ta och hälsa på mina glada vänner med familj minst en gång i veckan och leka med barnen ;P