Det är lätt att vara ett känslomässigt vrak när saker man är van vid förändras för snabbt och man inte mår som man ska eftersom omständigheterna blivit så. Det var det som hände igår. Jag orkade inte med mina egna känslor. Stress och ångest över packning. Jobbiga känslor som alltid följer med en separation. Sorg över att lämna katterna... Jag gick till slut bara runt i lägenheten och grät. Satte mig på en pall (ironiskt nog i garderoben) och bara satt där.Tittade ut i lägenheten och på katterna och den röra som blir när man packar... Allt kändes så fel.

Det är så här också. Den lägenheten är det första hemmet jag haft sen jag var typ 19. Har flyttat runt mycket nämligen. Inte haft någon riktig plats att vara på, mer än tillfälligt. Ingenting jag klagar över, jag hade ju kunnat flytta hem istället, men det var ganska påfrestande från och till. Att känna att man lämnar sin trygga punkt är jobbigt. Det gör sitt lilla extra till situationen.

Idag ska jag flytta. Så är det bara. kanske blir det så att jag måste fortsätta att packa och flytta imorgon med. I värsta fall även på söndag. Det kommer vara skönt när det är över, även om det inte känns bra för det. Ett tag måste det få ta innan det känns bra. Ingenting konstigt med det.