Det där med allting alltid händer samtidigt är extremt sant. För mig är det i alla fall det. Särskilt negativa saker. Det här året har inte alls varit kul hittills. Olika saker har hänt, det mesta har följt på varandra. Jag har varit glad över att ha pojkvänn och vänner som orkat stötta mig igenom det... Jag har försökt ställa upp så gott jag kan tillbaka.

Nu när jag har gjort ett val att försöka laga mitt liv, göra något av mig själv och må bättre, så gick allt i kras igen. Det är typ så det brukar fungera. Så fort man känner att det händer något positivt kommer det ett stort lass med negativt och slår ner en i backen igen. Nu senast i form av ett jobbigt uppbrott, en jobbig flytt och sårande saker som sagts. Det är faktiskt inte mitt ex som har sårat mig mest. Det är saker som sagt mellan vänner. Tråkigt det där... Men jag kan inte göra något åt det.

Känns bara så onödigt att människor gärna väljer fel tillfällen att ta upp negativa saker på. Som att det glöms bort eller kanske ignoreras att det kan räcka med negativa känslor i en kropp för en period. Det är aldrig kul att känna som att man ska explodera av negativitet. Det är lätt att bli mer arg och ledsen när man redan har de negativa känslorna i botten.

Jag är absolut ingen expert på sånt här och har givetvis varit onödigt elak eller obetänksam mot folk jag med, men jag försöker jobba på det. Det är ju ändå det man måste göra om man vill bli en bättre människa. Det är i alla fall på det sättet jag ser en bättre människa som: Någon som inser sina brister och gör sitt bästa för att försöka bättra sig, låter bli att göra mot andra sånt man inte skulle klara av själv.


Känner mest det att det räcker nu. Jag behöver inte fler grejer att släpa på. Då skiter jag hellre i alltihop.