De som känner mig vet om det, men för de som inte känner mig så är det svårt att veta... Jag har gått som tatuerarlärling en kortare period. Min glada styvfar är nämligen tatuerare och gav mig privilegiet att få testa på yrket. Det är utan tvekan något av det roligaste jag någonsin gjort! Socialt och utmanande och man känner verkligen att man ger något när man har en nöjd kund. Precis sånt jag eftersträvar :) Dessvärre hade jag inte tålamodet till det... Så jag slutade. Vill inte riskera att förstöra en tatuering för någon för att jag inte har tålamod till det. Det var med andra ord de stora/detaljrika bilderna som gjorde att jag sa ifrån. Men det är verkligen något jag är stolt över att få chansen att göra!