Det närmar sig igen. Hela rosa bandet-grejen och allt det där. Plötsligt pratar alla om bröst. Jag med. Av många anledningar faktiskt... Men just nu så vill jag ge min egen lilla hyllning till hyllan. Brösten alltså.

Faschinationen vid bröst är något vi alla har. Kille som tjej, gay som straight. Vi döljer dem och skäms. Vi visar upp dem som en prydnad. Vi sneglar på de som sitter på andra än oss själva. Precis alla gör det. Man bedömmer, avundas, fnyser åt... Allt efter eget tycke och smak. Även om det i tonåren kanske inte handlar lika mycket om vad vi själva tycker som vad vi tror att vi måste tycka.

Jag har i stort sett alltid varit en av alla dem som skäms otroligt mycket över mina bröst. De är små. Jag har ett ärr runt ena vårtgården. De är små... Det räcker. Det är komplex för livet. Att de har fin form och är jätteroliga när de studsar, inte gör så fasligt ont när jag springer och är fasta och lagom mjuka samtidigt spelar ju ingen roll. Det är ju hemskt att vara stolt över sina bröst ;)

Mina komplex kommer jag verkligen inte släppa idag, men jag älskar ändå mina bröst. De finns där och de är rätt kul och de gör mig inte mindre vacker än jag var innan. Utan dem hade jag haft astråkigt under dagarna när jag inte har något att göra. Bröst är helt klart underskattade i underhållningssyfte. Kanske allra mest hos oss som har dem.

Okej... det blev lite mycket rörigt på en gång, men jag menar varje ord. Så varför inte ta och hitta ett par bröst i närheten av dig och klappa lite på dem? Bara för att.