Det är extremt synd om mig. Det har väl alla förstått vid det här laget? Jag pallar inte vara varm och kall och rastlös och illamående och trött samtidigt. Det är irriterande. Jag blir mest förbannad. Dessutom finns det ingenting att titta på just nu heller. De flesta av mina älskade musikalfilmer är på besök hos Tezz.

Pojkvänssambon är hemma, menhar sitt eget att greja med. Det är ju faktiskt så att även om jag tycker att han borde passa upp på mig och sitta och klappa på mig hela dagen så vill inte han göra det. Hade jag inte heller velat om det var tvärt om. Så jag får klappa på mig själv. Och vara uttråkad.