Barnsligheter
Ibland blir jag frustrerad över saker och ting. Det tror jag vi alla blir då och då. Det värsta är att jag kan få sådan extrem lust att göra som många andra och bara slänga ut sanningen inför ögonen på hela världen. Si och så har den personen/de personerna sagt/gjort och här är bevisen. Vill du fortfarande vara tillsammans/vän med en sådan människa? Är du så jävla mycket bättre själv? Varför sprider du ut ditten och datten om den/de som du säger är så viktiga/viktig för dig? Tvinga fram ärlighet. Skapa debatt och reaktioner, diskussioner. Drama. Vara en dramakåt fjortis som så många andra omkring mig. Hänga ut alla med namn, bild och hela den historia som jag vet om. Vara ett svin. Avslöja alla hemligheter.
Men jag är inte riktigt sån. Jag tror mig ha växt förbi det där barnsliga beteendet. Bekräftelsebehovet. Samtidigt kan inte jag heller lova att jag aldrig går över gränsen. Så länge människor runtomkring fortsätter att pressa gränserna så finns risken att någon tröttnar. Och att säga att en riktig vän inte gör så (något jag själv gärna säger) räcker inte riktigt... Du måste nämligen vara en riktig vän för att förtjäna en riktig vän.
Ställ dig frågan hur du är och vad du förtjänar. Objektivt. Om du är tillräckligt självmedveten och kritisk för att klara av det.
Kommentarer
Postat av: kerstin
kära du vilken blogg Lycka till med allt kram på dig Kerstin
Trackback
