Nu har Sessan dock börjat röra sig hemåt och jag kämpar febrilt för att piggna till så jag kan träffa lite roliga vänner ute på stan. Man kan ju inte vara hemma och sova dygnet runt. Det är både massor slöseri med tid och sjukt tråkigt om man frågar mig. Så kommer ju J-man och möter upp oss när han jobbat klart!

Nej nu är det dags att tvinga mig ut i den riktiga världen igen. Innan jag blir försenad. Som vanligt. Jag är rätt bra på att vara tidsoptimist nu för tiden tror jag...