Massor med jobb :D
Sv: Jo, jag vet.
sv; Jag klickade på den, men den bara tittade på mig och började mjaua och kurra x) Den vill nog inte dela med sig, eller hur? ;)
sv; Tack så mycket! :D
sv: Vilka färger på lacken använde du? =) ser inte så tydligt på bilden..
Sv: Detta är inget jag brukar prata med folk om, men jag har börjat känna att man faktiskt kan göra det eftersom det finns de som förstår vad man menar och de som gått igenom samma sak. Tyvärr tog jag faktiskt skada av hur han mådde. Han drog så att säga ner mig. Inte så kul när han sov igenom hela dagarna och inte kände för att göra någonting överhuvudtaget. Inte så kul heller att upptäcka att han verkade ha någon typ av social fobi och kunde få utbrott ute i det sociala och/eller bara sticka därifrån utan att säga något. Ibland hände det även att han psykade mig på olika sätt. Jag fick nog och flyttade ifrån honom och sen tog det slut när jag träffade en ny kille. Men det hade tagit slut ändå. Det tär på ett förhållande när den ena mår dåligt och när man inte kan vara till hjälp. Vet inte hur han mår idag faktiskt, trots att vi idag bor nära varandra och har gemensamma bekanta.
PreciS! :)
SV: Tack själv, men det känns fan jobbigt nu i efterhand.
Hej på dig!
Jag har läst ditt inlägg flera gånger och tycker att det var något utav det bättre jag läst på länge, och det satte såklart igång tankebanor hos mig.
Jag tycker inte heller att man ska skämmas för vad man gjort emot sig själv, oavsett syfte (uppmärksamhet osv). För kan man ta steget att göra illa sig själv oavsett - så behöver man hjälp.
Jag tycker det är bra att du vill lägga upp bilder etc. Samtidigt som det slår mig att jag är en sån som skäms något oerhört över mina ärr, och dom är varken små eller stora. Det finns inte på världskartan att jag skulle gå i koträrmat på ex. jobbet då jag överväldigas av sådana 'äckel'känslor över mig själv och hur de mer "vuxna" ser på mig.
Det har tagit mig sisådär 4 år att komma överrens med min överarm = att jag kan ha kortärmat bland mina närmsta vänner. Och det är för att jag har förstått att mina ärr har gått ner oerhört i strl, jag har tagit hand om dom och försökt skrubba bort dem osv.
Däremot har jag fortfarande extrema problem med mina lår, jag har inte badat på fyra år (om jag inte är själv) men jag kan knappt göra det själv då jag skäms så pass mycket att jag inte tål dem själv.
Som sagt, jag vet itne varför jag öppnar upp mig så mycket för dig nu, det är så skönt att få berätta lite även om det är ingenting. Jag bara tänkte på att jag aldrig skulle våga skicka in en bild tilldig men jag skulle kunna berätta. Samtidigt som jag igår för första gången la upp en bild där man kunde skymta en del av dom på min arm, efter att jag läst ditt inlägg känndes det okej - att jag inte bhövde ta bort bilden.
Ojoj vad långt det här blir, egentligen vill jag bara säga tack :)
SV: Jag har mailat dig om den saken, så du vet.
Du får gärna svara via mail också så är du snäll.
Jag har skrivit Ärr som rubrik/Ämne.
Sv: Jaha, Okej men dom var fina endå;)
Hur har du fixat katten längst ner på bloggen? Tacksam för svar ;)
det du gör är enastående och jag blir gråtfärdig när jag läser att det inte bara är jag som skriver om sådant här och försöker förändra! du får gärna hjälpa mig sprida budskapet och skriva om min bok, själv ska jag hem och fotografera ärren på benen och mejla in till dig! take care! /Amii <3
ja, tyvärr.. :/
det är ett ständigt och dagligt arbete att hålla sig undan från det men det går!
vilken fin blogg kramkram
sv: Okej tack så mkt, ska kolla efter såna färger =) Toplack är ett måste när man använder grafitti lacket, så så tråkigt ut annars..
Hejsan!
Allt bra med dig, sötnos?
Kramkram!
ja jag förstår hur du menar! alla vill vi ju ha uppmärksamhet på nåt sätt, dom som inte får det kommer oftast på dumma idéer för att ändra på den saken.. tex som att skära sig :/
Du är så fin! Både på in och utsida!
