Snö, snö, snö...
Det ska visst aldrig sluta snöa? Visst kan jag erkänna att det finns en viss skönhet med snö. När den ligger stilla och nyfallen, det är stjärnklart och allting glittrar sådär som det bara gör när det är vinter... Men resten gillar jag inte. Det är kallt och blött och avgaserna missfärgar och geggar ihop det vackra som fanns. Det är svårt och jobbigt att ta sig fram även om man är stor, stark och frisk. Är det inte för att man måste pulsa fram så är det för att det är så halt att man nästan skulle behöva skridskor för att ta sig till affären.
Mörkret är däremot något som jag inte har några större problem med. Jag är ju sådan där som gillar hösten, trots att jag måste ha massor med kläder för att inte frysa. För det där med att ha massor kläder gillar jag inte heller. Jag gillar att ha lite kläder på mig helt enkelt. Det är skönt. Betydligt mindre risk för konstiga veck och skav. Kanske är det inte så farligt om man inte är så lättfrusen som jag är, men nu är ju jag just jag och kan inte göra mycket mer än att klä mig som en michelingubbe och gnälla över hur obekvämt det är. (Ja, jag är så positiv så)
Om du undrade så är älsklingen nästan frisk nu. Han är i det där härliga stadiet när man vet att man behöver vila bara lite till, men kroppen vill springa maraton för att den är så rastlös. Yay!
Om du undrade så är älsklingen nästan frisk nu. Han är i det där härliga stadiet när man vet att man behöver vila bara lite till, men kroppen vill springa maraton för att den är så rastlös. Yay!
Kommentarer
Trackback
