För en tid sedan, hur länge sedan är inte relevant i sammanhanget, var jag involverad med en kille som betydde mycket för mig. Vi var inte direkt tillsammans, så förstå det rätt, men han var viktig för mig. Han gick igenom svårigheter och jag gick igenom andra svårigheter. För mig kändes det då logiskt att vilja hjälpa den som betyder mycket för mig och det hade varit skönt att få stöd tillbaka också ska erkännas. Under den här perioden så valde han att ignorera mig. Kanske för att det kändes jobbigt att prata om sakerna, kanske var det jobbigt att vara behövd. Kanske var det jobbigt att bli erbjuden stöd och hjälp, att vara svag. Jag kan inte svara på det. För mig var det förvirrande och smärtsamt.

Det hela eskalerade till den punkt att jag inte längre orkade ha kontakt med min vän. Alla relationer, vare sig det är vänskap, förhållanden eller inom familjen, kräver ett visst ge och ta. I alla fall är det så jag känner. Ignorerar man de som står en nära och mest sårar varandra på diverse olika sätt så är det uppenbarligen något som inte stämmer. Ibland vet man inte ens riktigt vad det är. Alltså var det den här gången jag som inte svarade i onödan. För mig finns en skillnad. Min vän svarade inte oavsett. Jag har svarat på frågor och sådant som behövt ett svar och därmed inte ignorerat allt helt, men inte heller varit uppmuntrande till kontakt. Detta är min uppfattning och version. Det finns alltid fler.

I det stora hela så känns hela grejen tråkig. Att förlora någon som stått en nära är aldrig kul. För mig känns det dessutom som att det börjar om på nytt. Jag står fast vid att jag inte har varit tillmötesgående men trots allt inte ignorerat allt som kommit till mig i form av kontaktförsök (en del har jag ignorerat också, ja, jag är ingen perfekt människa). När jag nu känner mig redo att prata med min vän och kanske, kanske få en liten bit av vänskapen tillbaka så möts jag av ingenting åter igen. Det är tråkigt. Samtidigt känns det orättvist då jag kämpade länge för att bara ha en kontakt utan svar, utan det minsta intresse av vänskapen. Jag fick mest höra att jag var krävande. Ibland undrar jag varför man bryr sig om människor som förmodligen inte ens förtjänar det. Det är inte vänskap eller någon annan form av kärlek. Det är mest destruktivt.