Nu är festivaloskulden tagen. Jag kunde inte ha åkt med någon bättre än J-man. Han har festivalat en hel del förut och är bara bäst över huvud taget... Så även det som var jobbigt blev rätt okej ändå. Det här är ett långt inlägg så orkar du inte får du väl strunta i det antar jag... Men det här är en sammanfattning av festivalen, det jag såg. Campingen får bli i ett annat inlägg. Dock anlände vi på tisdagen även om vi inte tog oss till festivalområdet den dagen.

Onsdag:
Jello Biafra: Spoken word
Spoken word är en sådan där sak jag tycker är helt underbar. Vi missade tyvärr början på det här, men det var riktigt bra. Samhällskritiskt framför allt. Tänker vi till exempel själva eller låter vi internet ta över?


Jello Biafra & Guatanamo School of Medicine
Yepp, han gör musik också. Inte så mycket röj, men klart underhållande att titta på. Konstiga rörelser och ofta väldigt intelligenta texter.


Mikael Wiehe
Härlig vänsterpolitisk musik sjungen med mysig dialekt. Jag är ju svag för sånt här och känner till Wiehe sen tidigare. Trogen publik som sjöng med i det mesta och en "gnutta" politisk propaganda. Rätt underbart faktiskt.


Nour El Rafai Show
Nour är ju ganska känd för att vara grov i mun. Det var hon självklart den här gången med. Det var skämt om oralsex och förhållanden, olika typer av killar, det asexuella med manliga komiker och till slut en guide för hur man är rolig som tjej. Publiken var riktigt igång och Nour levererade enligt förväntan.


Torsdag
Taylor Mali: Spoken Word
En lärare från USA som har så mycket kloka saker att säga. Mycket handlade om hans erfarenheter som lärare och det var svårt att inte bli inspirerad. För det mesta skrattade han men det fanns även ett tillfälle eller två där man nästan fick hålla tårarna tillbaka. Helt fantastisk.


Them Crooked Vultures
Här var det röj kan jag lova! Inte så konstigt med tanke på vilka som stod på scen. Från första till sista låter dansade folk, sjöng med och skrek. Mitt i allt dyker en Lisebergsballong upp långt bort och sångaren frågar publiken om den är verklig. Ett grönt kaninhuvud i horisonten hör kanske inte till vanligheterna... Riktigt bra var de hur som helst.


Kent
Vi såg faktiskt bara de tre första låtarna. Jag förstår varför så många tycker om dem, men jag tycker de är väldigt tråkiga att se på. Det kändes som att det var en vägg mellan bandet och publiken, en skyddande bubbla. Publiken var tokig men bandet kändes inte närvarande. Trist.


Fredag
As I Lay Dying
Riktigt mycket drag även om det inte var allt för mycket folk och värmen var tryckande. Vi hann inte se mycket eftersom vi skulle springa iväg på signering, men den tid vi spenderade där var välinvesterad. De gav och publiken verkade älska det. Några tappra själar dansade som tokiga framme vid scen medan resten diggade på sitt eget vis.


Danko Jones
Festivalens viktigaste spelning för J-man då de är ett av hans favoritband. Vad mig anbelangar var det festivalens bästa spelning. Vi stod längst fram och skrek, sjöng, dansade. Publiken var vild. Bandet var kaxigt. Sångaren tog in fotograferna på nytt efter de gått och förklarade att de fick ta hur många bilder som helst, de hade ingen gräns som många andra grupper. Han framförde kaxigt att de nästa år ska spela på varje scen, en ny scen varje dag, och ta betalt för den största varje spelning. Det fanns ingenting att bli besviken på. Utan tvekan bäst.


Lördag
Crashdïet
Vad ljudteknikerna sysslade med har jag ingen aning om. Till en början hördes bara trummor och gitarr. En fullständig besvikelse. Urdåligt. Vi stannade inte kvar länge alls.


De Lyckliga Kompisarna
Ja, vad ska man säga.. Jag är svag för punk och DLK har ju gjort både en och två låtar man känner igen. Det var ganska lugnt, men de bjöd på sig själva helt okej. Jag är inte överdrivet imponerad, men inte besviken heller. Det är bra musik trots allt.


Johnossi
Här har vi en liten duo som egentligen gör bra musik men som inte gav mycket alls på scen. De kändes trötta även om puliken verkade uppskattande. I slutet hoppade sångaren ner och hälsade på publiken, men den gesten kan inte väga upp en dålig spelning. Den tog sig efterhand ska erkännas. Ändå en besvikelse.