Åter igen mår jag inte riktigt som jag ska. Det börjar väl bli lite halvt standard... Och det innebär att jag ibland är extra krånglig att vistas runt. Fast den här gången har jag någon vid min sida som inte suckar och stönar och tycker att jag är jobbig och inte kan förstå. Jag är väldigt lyckligt lottad för en gångs skull.