Nu har inte jag en miljard ritualer och är som sagt inte så jätteilla däran vad det gäller det här, men då och då kommer jag på mig själv. Det är märkligt. Samtidigt vet jag inte vad det är som gör det så viktigt för mig. Jag funderar över det.... För det är ju inte så att världen går under för att jag inte lägger ner min telefon i tygpåsen. Men det blir ändå så fruktansvärt fel för mig. Jag måste ha kontroll. Kanske är det just därför ritualen är viktig? För att jag ska ha kontroll.

Alla har nog lite tvångstankar ändå. I smyg... För de flesta av oss är ju vanemänniskor. Vi lägger alltid nyckeln på samma ställe eller sover på samma sida av sängen till exempel. Men det blir lite jobbigt när man kommer till den punkten där jag är (och om man är värre givetvis). Det är ju jag som ska styra handlingen, inte handlingen som ska styra mig.

Jag har faktiskt varit värre förut än vad jag är nu så jag antar att jag bara ska fortsätta med min "avvänjning" så blir det bra.