Min!

Jag tänkte tillägna ett inlägg till J-man. Han utgör liksom det absolut mesta i min vardag och helt klart det bästa i mitt liv just nu. Han är precis en sån där underbar människa som får mig att längta framåt och jag hoppas att det som kommer framöver är ett bröllop och en tid därefter en småtting eller två. Fast sådant kan man ju faktiskt inte förutse. Det är bara att vänta och njuta.
Min älskling är en romantiker, precis som jag. Han tycker om att skämma bort mig med fina ord och kramar och pussar. Han uppmuntrar mig hela tiden att orka mer och komma vidare med saker som känns svåra... Visst har det inte gått mer än två månader, men han har än så länge inte sett snett på mig, varit besviken eller sur på mig för att jag inte har mått som jag ska. Tidigare erfarenheter säger att det brukar gå snabbare än så i alla fall...
J-man spelar gitarr när han inte jobbar eller kramas med mig. Han är riktigt duktig också om du frågar mig. Fast har man 6 gitarrer så borde man väl kunna ta ett ackord eller två ;) Och låtar skriver han också. När han har tid och inspiration. Det har blivit lite sämre med det den senaste tiden tyvärr... Men vi löser det. Det är jag säker på.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag får veta att jag är älskad eller höra hur fin och bra jag är. Det är helt klart nytt för mig... Dagligen har jag aldrig fått höra sånt eftersom folk tydligen är rädda att "tjata ut det". När J-man säger det så tror jag däremot aldrig att det kan bli uttjatat. Trots att vi spenderar varje ledig stund vi kan med varandra så pirrar det i hela kroppen när han tar i mig. När han säger att han älskar mig. När han säger hur fin han tycker jag är, innifrån och ut.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna hitta någon som behandlade mig såhär och som fick mig att känna sån trygghet och tillit. Som alldeles för många andra så inbillde jag mig väl att sånt inte fanns eller att jag kanske inte förtjänade sånt. Hur som helst så är jag jätteglad att jag råkade träffa den här tre år yngre, envisa, busiga, kärleksfulla, underbara människan och att han bestämde sig för att han ville ha just mig.
J-man är liksom som lycka i fysisk form för mig.
Min älskling är en romantiker, precis som jag. Han tycker om att skämma bort mig med fina ord och kramar och pussar. Han uppmuntrar mig hela tiden att orka mer och komma vidare med saker som känns svåra... Visst har det inte gått mer än två månader, men han har än så länge inte sett snett på mig, varit besviken eller sur på mig för att jag inte har mått som jag ska. Tidigare erfarenheter säger att det brukar gå snabbare än så i alla fall...
J-man spelar gitarr när han inte jobbar eller kramas med mig. Han är riktigt duktig också om du frågar mig. Fast har man 6 gitarrer så borde man väl kunna ta ett ackord eller två ;) Och låtar skriver han också. När han har tid och inspiration. Det har blivit lite sämre med det den senaste tiden tyvärr... Men vi löser det. Det är jag säker på.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag får veta att jag är älskad eller höra hur fin och bra jag är. Det är helt klart nytt för mig... Dagligen har jag aldrig fått höra sånt eftersom folk tydligen är rädda att "tjata ut det". När J-man säger det så tror jag däremot aldrig att det kan bli uttjatat. Trots att vi spenderar varje ledig stund vi kan med varandra så pirrar det i hela kroppen när han tar i mig. När han säger att han älskar mig. När han säger hur fin han tycker jag är, innifrån och ut.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna hitta någon som behandlade mig såhär och som fick mig att känna sån trygghet och tillit. Som alldeles för många andra så inbillde jag mig väl att sånt inte fanns eller att jag kanske inte förtjänade sånt. Hur som helst så är jag jätteglad att jag råkade träffa den här tre år yngre, envisa, busiga, kärleksfulla, underbara människan och att han bestämde sig för att han ville ha just mig.
J-man är liksom som lycka i fysisk form för mig.


Kommentarer
Trackback