Jag tar en paus från allt drama och har roligt i Norrköping i stället! Tack och lov visade det sig att saker och ting inte var så illa som det lät från början och det är en enorm lättnad. Ändå kan jag inte låta bli att undra hur långt vissa är beredda att gå för att slippa ta ansvar för sina handlingar. Känns väldigt omoget att utmåla sig som offer för att slippa känna skuld. Ett fel är ett fel oavsett om det inte var så illa som det verkade från början. Har någon blivit sårad så är det så. Lite ansvar bör man väl kunna ta om man är vuxen eller? Puss