Avrundning antar jag (långt inlägg)

Som jag nämnde igår så visade sig allt drama vara betydligt mindre än vad det verkade som från början. Missförstånd kan ställa till det. Saken är den att det inte betyder att respektive part är oskyldig på något vis. Båda var medvetna sen innan om att de båda två gjorde något som jag inte tyckte om och som fick mig att känna obehag. Ingen utav dem slutade helt med det beteendet ändå. Det tråkiga är att det ska krävas ett missförstånd som framkallar en reaktion så stark att jag mådde fysiskt illa för att någonting skulle hända. Trots det så verkar det som att den ena parten försöker skylla ifrån sig. Det känns inte okej från min sida. Det är något de får reda ut mellan sig också.

Den ena parten har varit intiativtagare i situationerna, den andra har varit en fegis och pushover som inte kan säga ifrån och snarare uppmuntrar ett beteende som denne påstår sig ha tyckt illa om de senaste två åren. Den parten har bett om ursäkt även till den andra för att denne varit för svag för att säga ifrån. Den andra parten verkar då (jag har inte personligen varit delaktig i just det här samtalet så ta det med en nypa salt då det alltid finns fler versioner) ta det som att det är okej att slå ifrån sig situationen. Den parten anser sig då vara ett offer och oskyldigt anklagad trots att denne varit intiativtagaren i varje situation och därmed, i mina ögon, minst lika skyldig.

Det är jävligt fel att inte säga ifrån, men samtidigt ska det inte finnas någon situation där man behöver göra det. Båda parter har alltså betett sig illa. Båda parter är skyldiga till att göra någon illa.

Vad gäller huruvida jag "överreagerar" eller inte... De har vetat hela tiden att det gör mig ont att de beter sig som de gör. Mina känslor var alltså redan sårade, men ingen brydde sig. Reaktionen blev starkare i och med att saken framställdes som ännu värre och min reaktion har lugnats efter att det klarats upp givetvis. Däremot så har ingen annan rätt till mina känslor. Känner jag mig sårad så gör jag det. Har du sårat mig så har du det oavsett om du förstod det eller inte och om vår relation värderas bör du försöka lösa det istället för att skylla ifrån dig. Det är lika dant när jag gör någon jag älskar illa. Jag står för det, jag skäms och jag löser det. Jag accepterar att jag får ta konsekvenserna av mitt handlande.

Ska jag stå vid din sida och stötta dig när du är sårad så känner jag att det inte är mer än rätt att du tar ansvar för dina handlingar om du sårar mig. Svårare är det inte. Inget av det här hade eskalerat om parterna respekterat mig från början och nu blev det betydligt värre än det behövde bli. Respekt är ett nyckelord i alla relationer vad mig anbelangar. Jag ger andra respekt och jag kräver det tillbaka. Så det så.

Att inte står för det man gör, eller våga ta konsekvenserna av sitt handlande, är i mina ögon otroligt fegt (fast jag är inte alltid själv duktig på det där, trots att jag försöker). Om man vet att ens handlande sårar en människa - och allra helst om den människan är någon som står nära - ska man givetvis sluta upp med detta handlande för att undvika att göra den sårade ännu mer illa.



Precis som du säger har man rätt att känna precis hur man vill och om du tycker att sättet någon handlar på sårar dig, då får de inblandade acceptera det. Om det är som du säger att det här har hållit på en tid, då tycker jag att det inte var mer än rätt att du överreagerade (som du själv sa). Verkar som att det var precis det som krävdes.



Jag hoppas att de inblandade kan hålla sig i skinnet och sluta upp med att såra andra så som de gör. De behöver kanske växa upp?

Så sant och så himla bra skrivet.En tankeställare till de som känner sig träffade =)

Din känsla är din känsla och ingen kan säga att den är fel.

Du verkar vara klok och stark.

Övertygad om att ni kan lösa detta och kanske stärker det er relation i längden.

Jag håller tummarna för dig och tror att ni löser detta. Följ ditt hjärta.

Lycka till.