Jag må vara trött och stressad och lättirriterad för det mesta just nu. Känner mig aggressiv. Arg för ingenting. Arg på alla saker i lägenheten. Arg på att skolan tar upp tid. Arg på Ayla för att hon vill ha uppmärksamhet. Arg på J-man för att han pratar med mig. Bara för att jag är trött och en gnutta hormonell (vi pratar fortfarande om mensmonstret). Allt stör mig. En hel del utan riktig anledning. Jag hoppas det inte gått ut särskilt över mina närmsta... Men lite måste det ha märkts.

Ändå så är det så att det finns så mycket kärlek runt omkring mig. J-man öser det över mig varje dag och jag har så mycket stöd från hela den familjen. Stöd och uppmuntran. Kärlek. Jag är så sjukt lyckligt lottad...