Starka människor
Jazzy berättar sin historia, den sista jag fått in so far:
Nu i efterhand önskar jag att jag aldrig hade börjat med skiten, för det är ett rent helvete att ta sig ur! Jag är inte fri än, varje dag är en kamp. Jag kommer alltid att få leva med ärren, något som gör ont att tänka på, vilket i sin tur oftast leder till ännu fler självskador. Och så är den onda cirkeln igång, man måste bryta mönstret för att nånsin bli fri, men det är allt annat än lätt."
"Den 4 Februari 2002 var första gången jag skadade mig själv - på riktigt, alltså skar mig. Anledningen till det var, förutom mobbning i skolan, mitt självhat. Jag hatade mig själv för hur jag såg ut, hur jag betedde mig, vad jag sa, ja, jag hatade allt som hade med mig att göra. Jag hade redan då stora problem med maten, mådde illa varje gång jag åt & ja, till slut testade jag att skära mig.
Nu i efterhand önskar jag att jag aldrig hade börjat med skiten, för det är ett rent helvete att ta sig ur! Jag är inte fri än, varje dag är en kamp. Jag kommer alltid att få leva med ärren, något som gör ont att tänka på, vilket i sin tur oftast leder till ännu fler självskador. Och så är den onda cirkeln igång, man måste bryta mönstret för att nånsin bli fri, men det är allt annat än lätt."
Läs Jazzy's blogg HÄR.
Kommentarer
Trackback
