Texten i bakgrunden
Nu har jag inte riktigt fått frågan egentligen, men jag tänker ge dig texten i bakgrunden ändå. För att den är lite personlig. För att jag vill dela med mig. Dock så delar jag upp texten för att den ska vara lättare att läsa här. De är mina tankar rakt av i princip, så lite rörigt är det.
Jag är som alla andra är fast ändå inte alls. Precis som du och de flesta andra så vill jag vara unik och speciell. Varje dag är en resa mot den person jag alltid velat vara. Jag vet att jag är stark för att jag aldrig ger upp. Jag kämpar vidare varje dag.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är det närmsta ett måtto jag någonsin kommit. Orättvisor tolereras inte, sådant gör mig arg. Ärlighet värderas högt.
Det skrivna ordet betyder mycket för mig. Text är vackert. Oskrivna blad ger mig rysningar. Jag tillhör de som fortfarande har ett block i väskan och minns hur man skriver för hand. Många gånger önskar jag att jag orkade teckna som jag gjorde förr. Slarviga skisser av idéer till kläder är det enda jag ritar nu för tiden. När jag var mycket yngre ritade jag kläder i timmar. Aftonklänningar, bröllopsklänningar, tyll och pärlor i massor. Vad som hände på vägen minns jag inte. Nu är jag här. En dag i taget. Kämpar som alla andra.
Det som gör att jag är som alla andra är att jag är unik. Önskar bara att fler vågar visa vilka de är.
Jag är som alla andra är fast ändå inte alls. Precis som du och de flesta andra så vill jag vara unik och speciell. Varje dag är en resa mot den person jag alltid velat vara. Jag vet att jag är stark för att jag aldrig ger upp. Jag kämpar vidare varje dag.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är det närmsta ett måtto jag någonsin kommit. Orättvisor tolereras inte, sådant gör mig arg. Ärlighet värderas högt.
Det skrivna ordet betyder mycket för mig. Text är vackert. Oskrivna blad ger mig rysningar. Jag tillhör de som fortfarande har ett block i väskan och minns hur man skriver för hand. Många gånger önskar jag att jag orkade teckna som jag gjorde förr. Slarviga skisser av idéer till kläder är det enda jag ritar nu för tiden. När jag var mycket yngre ritade jag kläder i timmar. Aftonklänningar, bröllopsklänningar, tyll och pärlor i massor. Vad som hände på vägen minns jag inte. Nu är jag här. En dag i taget. Kämpar som alla andra.
Det som gör att jag är som alla andra är att jag är unik. Önskar bara att fler vågar visa vilka de är.
Kommentarer
Postat av: Nina
Det var fint skrivet!
Jag tror att man tappar bort en del av sig själv på vägen mot att bli det som alla kallar för "vuxen". Kraven utifrån tvingar omedvetet en att sortera bort sådant som man älskade att göra i timmar när man var yngre. Jag känner med dig!
Många kramar!
Postat av: ice - kubiix
i like the text. och det är sant, special and uniqe.
(kass stavning...)
stå på dig <3
Postat av: Jessie
Det är en fin text. Hoppas att du fortsätter att vara så där stark som du är! Världen behöver det!
Kram
Trackback
