Jag är inte den som tvunget måste få alla att tycka som jag. Alla har rätt till sina egna åsikter. Däremot så tycker jag helt klart att man ska kunna diskutera saker på ett vuxet sätt. Om någon uttrycker sig på ett sätt som jag känner är orättvist eller respektlöst så säger jag det. Ger personen en chans eller tio att förklara sig och omformulera sig om det skulle behövas. Vi behöver inte landa på samma åsikter, vi kan helt enkelt ha lärt oss något nytt och fått en större förståelse för våra medmänniskor när vi väl är färdiga. Detsamma gäller givetvis tvärt om. Jag vill veta om jag uttryckt mig klumpigt. Att folk blir oskyldigt anklagade för saker de inte gjort eller om fördomar agerat som argument så vill jag rätta till det. Jag är nämligen emot sådant. Respekt och förståelse är två nyckelord för mig.

Varför tar jag upp det här? Jo, jag har ju argumenterat mig lite på internet nu när jag varit frånvarande. Mer bestämt i en viss blogg, men jag tänker inte säga vilken eftersom jag inte är för att hänga ut folk bara för att. Det jag vill nämna däremot är att jag kan bli så besviken på folks ovilja att komma framåt i en diskussion. För mig är det som sagt positivt att diskutera eftersom man kan lära sig så mycket nytt. Människor som låser sig, blir defensiva så fort de möter lite motstånd, ignorerar frågeställningar och inte ser poängen med att diskussioner kan ge så mycket... Vad är poängen med det? Visst ser jag poängen med att inte vilja fortsätta en diskussion där det aldrig kommer nya argument, men här har jag gång på gång gått vidare och gett exempel, förtydligat, förklarat och jag upplever att det jag får tillbaka är brist på respekt. En "jag orkar inte"-attityd. men varför skriver man om saker man inte kan argumentera för i sådana fall?

Jag vet inte.. Jag är lite trött. Respekt för andra och ett öppet sinne.. Kan du lova mig att du gör ditt bästa för att praktisera det? Jag förstår inte varför man skulle vilja något annat...