Imorgon får jag veta om jag över huvud taget får en intervju på jobbet jag har sökt. Jag vill verkligen ha det så jag kommer bli skapligt ledsen om jag inte får chansen... Fortfarande helt övertygad om att det skulle passa mig perfekt. Hur kan jag inte vara en tillgång med mina tidigare erfarenheter? Jag vet inte... Är så säker på att jag skulle vara en awesome tillgång att jag nästan, nästan skäms över min självsäkerhet. Fast om jag ska vara helt ärlig så är det kanske mer för att jag är rädd för att det ska bita mig i rumpan och jag ska falla platt. Det lär ju göra rätt ont i så fall.

Däremot så funderar jag starkt på att höra av mig och fråga vad det var som gjorde att jag föll bort ifall de inte vill träffa mig alls. Det kan ju inte skada... Eller?

Åååh.. Jag vill ha svar nu ju! En anställning på studs! Jag kan börja imorgon! Nemas problemas! (Det märks inte alls att jag är spänd inför det här va?)