Det där med komplicerade känslor...

Runt omkring mig så förlovar sig folk till höger och vänster. Lyckliga relationer och nyfödda barn, nybildade familjer. Kärlek och lycka. Det är vår och de flesta ser framåt. Bygger en framtid tillsammans med någon de älskar. Men det är inte riktigt så för alla ändå...


En del, om än få, har precis blivit singlar. De kämpar med att balansera vänner och vardag. Exet och tillhörande känslor. Det är svårt. Ännu svårare när alla andra verkar vara nykära och lyckliga. Jag själv blev ju dumpad för närmre två veckor sedan och fick en ny chans... Känslorna springer runt i kroppen. Lycka och sorg i en salig blandning. Stundvis vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen om jag ska vara helt ärlig, men jag kämpar. Vill att det ska fungera och att jag ska bli lycklig igen. Hitta tillbaka till det självklara som jag inte vet hur jag lyckades förlora på vägen.

Jag känner mig orättvis. Å ena sidan är jag lycklig för att jag fick min kärlek tillbaka, å andra sidan känner jag mig krossad över det som hänt. En otrolig skuld rör sig inom mig. Vem är jag att vara ledsen när jag har min kärlek? Vem är jag att önska mig mer när jag fått en andra chans? Typiskt irriterande.

Känslor är inte logiska och kan inte alltid förklaras med ord. Fast jag känner att man borde ha rätt till sina känslor utan att få skuld... Eller?

Alla har alltid rätt att känna precis det som man själv känner. Ens känslor är inget som man kan råda över, men skuldkänslor är inget som man ska behöva ha, även om det kan vara svårt att inte känna skuld.



Det är bara att kämpa på, så kommer du till slut hitta tillbaka till det du saknar. Det kan ta tid och det kan kräva tålamod och jobb, men det är kanske värt det till slut? :-) Men skuldkänslor ska du inte behöva känna. Du har rätt att känna hur du vill, när du vill.

Inte lätt alltid, vart med om ett liknande grej och kör på, var ärlig mot dig själv och skuldkänslorna hoppas jag du blir av med :) och ge inte upp hoppas att allt reder upp sig för dig kram