Väntar och väntar...
Snart är J-man hemma igen! Känns som att jag aldrig får trffa honom nu för tiden... När det äntligen blev långhelg och han fick vara ledig åkte han ju bort så fort han kunde. Mindre kul. Fast så kan det vara.
Vaknade alldeles för tidigt (mitt mms verkar inte ha hittat till bloggen i skrivandes stund) och känner mig som en halv zombie. Vädret utanför ser dock mysigt ut. Om det är lika bastuvarmt ute idag som det var igår vet jag däremot inte... Jag har delade känslor om det. Gillar när det är varmt, men det är trevligt att kunna andas också. Balansen är bra.
Det känns som att något fattas mig, menjag vet inte alls vad... Märkligt...
Un giorno alla volta ... Contro la felicità
Det känns som att något fattas mig, menjag vet inte alls vad... Märkligt...
Un giorno alla volta ... Contro la felicità
Kommentarer
Trackback