Det där med andras framgång

Det är svårt att inte bli avundsjuk ibland. När det går bra för andra. När andra blir erbjuden jobb man själv skulle vilja ha, vinner på lotto, förlovar sig, bildar familj, reser bort och så vidare... Det är svårt att inte avundas och känna att det är orättvist då och då. Det stör mig oerhört mycket att jag känner så. Jag är nämligen sådan som tycker om att glädjas med andra. Att känna sig glad och avundsjuk samtidigt är förvirrande och frustrerande. Så är det alldeles för lätt att ramla ner i den negativa spiralen om det är mycket bra som händer andra runt en medans ett eget liv står still eller kanske inte är så rosenrött på sina håll...

Hur hittar man balansen och blir av med all negativitet? Vad är hemligheten? Jag blir så trött på mig själv de gånger bitterheten tränger sig på. Det hjälper ju inte mig eller någon annan liksom.

Jag vet hur du känner det. Man får dåligt samvete över att man känner viss avundsjuka när man innerst inne vet att man borde vara glad för den andra personen. Jag har ett färskt exempel på det, som handlar om min bästa kompis. Just nu går det riktigt bra för henne med hennes skrivande och hon har kommit med i en novellsamling som släpps snart. Samtidigt som jag är överlycklig över att hon har lyckats, känner jag avundsjuka över att jag själv stampar på samma gamla ställe.



Vad man ska göra vet jag inte riktigt. Är själv på jakt efter en lösning. Men ett tips är att försöka se det positiva i sitt eget liv och glädjas över det man har och det man har åstadkommit. För du har garanterat massor att vara lycklig och stolt över. Du har ju J-man och så engagerar du dig i Arbis. Det är dig som andra borde bli avundsjuka på. Inte tvärtom.